De kan sitta en halvtimme i sträck och bara se varandra in i ögonen. Per-Arne medger att det nästan börjar bränna i dem ibland. Bi-Ma som är mer van vid ögonmeditation talar om den som en medveten väg till intimitet.

Blir man inte nervös, undrar fotografen och själv har jag blivit full i skratt varenda gång jag tänker på att hålla kvar blicken in i någon annans längre än några sekunder.

Vad händer?

– Vi försöker vara där, närvarande, hos den andra, beskriver Bi-Ma. Vi bara sitter och tittar in i varandras ögon. Håller varandras händer och får kontakt ­genom en subtil energi inom oss.

– Det är svårt att sätta ord på, säger Per-Arne. Jag har mitt rum, Bi-Ma har sitt. I ögonkontakten uppstår ett gemensamt rum där våra energier möts.

Bi-Ma Andén, meditations­lärare, och Per-Arne Ytterman, egenföretagare, har varit ett par i fem år. Eftersom de inte har några gemensamma barn och inte någon bostad de har byggt upp tillsammans, vill de ”odla själsmötet när nyförälskelsen inte längre är självklar”.

– Tappar vi det, ’själsmötet’, tappar vi relationen, säger Bi-Ma.

Hur skulle ni beskriva den intimitet som kan uppstå?

– Som att bli lyssnad på, säger Per-Arne. Att på djupet spegla varandra.

– Som att komma in i varandras universum, säger Bi-Ma. En själsintimitet som ökar empatin och ger en djupare respekt.

Den tantriskt inriktade intimitet de stöder sig på (se faktaruta), är ett sätt ”att transformera sexualiteten till något väldigt fint”, som de säger – och konstaterar att de behöver vara i en långvarig relation för att nå en sådan fördjupning. Fysisk närhet räcker inte heller, vet de, för man kan bli så upptagen av sin biologiska kropp att den står i vägen för en själslig intimitet. Eller också kan det de kallar för ”reptilhjärnans programmering” fösa bort oss från verklig närhet. ­Bi-Ma och Per-Arne tror nämligen att män fortfarande omedvetet kan drivas av att föröka sig med så många som möjligt och kvinnor – lika omedvetet – av att noggrant välja sin partner. Det bidrar till vår upplevelse av olikhet.

– I den närvaro vi ger varandra genom ögonen kan vi i stället uppleva kontakten mellan ’själskropparna’, säger Bi-Ma. Och där är vi lika. Ögonmeditation gör att vi knyter an bortom vår fysiska närhet, till vår själsliga närhet.

Per Arne inflikar att det inte handlar om den sortens blick som stannar i höjd med en kvinnas bröst. Inte heller en ögonjakt med syfte att förföra. Nej, det är blicken som vågar möta och stanna kvar hos den andra som kan skapa intimitet.

– Med sin närvaro har mannen mycket större chans att fånga kvinnans djupare känsla av intimitet, konstaterar Bi-Ma och ­berättar om första mötet med Per-Arnes blick. Hur hon fått komma bakom den vardagliga stressen och fladdrandet med blicken, och hur han stannade kvar i ögonkontakten med henne:

– Jag minns hur jag upplevde din villighet att öppna upp något djupare i mig. Det är den känslan i mig som är ­bärande.

När de talar om att hur ögonen kan ge oss tillgång till varandras djup, kan de inte hoppa över den tidigaste historien av alla: barnets öppna blick in i föräldrarnas ögon. Per-Arne nämner fotot han tog av sitt första barn, en liten pojkbaby som ser rakt in i mammans ansikte.

– Det ögonblicket är helt outstanding, säger han.

Ögonkontakten mellan två vuxna människor handlar i grunden om den känslan, menar de. Som när Bi-Ma för några år sedan förlorade sin dotter i cancer, 35 år gammal: De såg in i varandras ögon ända in i det sista – och det är samma öppna kanal som den med en nyfödd baby, menar Bi-Ma:

– Möjligheten att återknyta till den blicken har vi alla.

Per-Arne säger tidigt i intervjun att ögonen är alfa och omega för honom, A och O, ”jag når inte in till min motpart annars”. Det vet han efter att i hela yrkeslivet haft med människor att göra. Därför kan han också beskriva ytterligheterna med ögonkontakt – från det halvtimmeslånga försjunkandet i Bi-Mas ögon till att vika undan med blicken för att slippa skuld.

– Som när mamma kom på att jag tjuvrökte. Jag kunde inte titta på henne, hon skulle se direkt om jag ljög. Sedan händer det att jag träffar folk som inte vill ha ögonkontakt, och det tycker jag är jobbigt. Då ska man komma ihåg att de som är undvikande med blicken kan ha stora problem i livet. De kanske vill dölja något.

Sist Per-Arne märkte det frågade han rakt på sak: ”Hur står det till?” och fick svaret ”Urdåligt”. Killen som vikit undan med blicken led av panikångest. Så fort båda visste att de kunde vara öppna om det uppstod ögonkontakten igen.

När det gäller den andra ytterligheten, att möta Bi-Mas blick, ­säger Per-Arne att han ”vill vara närvarande som man när han är tillsammans med sin kvinna”.

– Att vara närvarande i varandas blick är inte alltid lätt. Ögon kräver något, ett svar på väldigt subtil nivå. Det tycker jag kan vara svårt att ­bemöta.

– Ögonmeditationen är som … slurp, fortsätter han. Vi kommer in till något i vårt gemensamma rum som är svårt att förklara. En känsla jag får. Det öppnar något i energin, i kroppen – men inte i den fysiska. Jag kan bli alldeles varm i hjärtat eller någonstans. Upplevelsen är något fridfullt, kärleksfullt.

När Bi-Ma ska förklara, utgår hon från situationer när de kan ha haft det särskilt bra tillsammans – som att ha sett en film ihop, fört ett bra samtal eller läst en bok som berört dem bägge. Känslan av att ha varit nära kan vi alla känna igen.

– När vi sitter och tittar in i varandras ögon är det som att kliva in i ett rum som är heligt. Två själar som möts med respekt för varann. Där landar vi, och kan fördjupa och förstärka det verkligt intima. Att återknyta till den sortens intimitet tillsammans ger ett slags elektrisk energi – och en kontakt med ­något annat, som inte är så … effektivt.

– Det uppstår ett tidlöst möte, fritt från stress och krav, fyller Per-Arne i. Här blir det prestationslöst. Det är otroligt avslappnande också för mig som man. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men hon kan liksom sjunka in i mig.

Han tänker ett tag.

– Nej, jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Båda talar ofta om ett magiskt rum. Om att ögonen är själens spegel, och med Bi-Ma tycker Per-Arne det är ”som att gå i en spegelsal hela tiden”. Sedan de börjat med ögonmeditationen har han insett något nytt, så gammal han är:

– För kvinnan handlar intimitet inte bara om att bli förförd, utan om att verkligen öppna upp en innerlighet för mig som man. Som man behöver jag förstå att jag måste få min kvinna att slappna av – mycket mer än jag någonsin kan förstå. Det kan hon i förhållande till den närvaro mannen ger. En väg dit är just ögonkontakten, som jag tror att särskilt kvinnan är beroende av.