Amanda och Björn har varit ett par i åtta år. De träffades på en nyårsmaskerad i hemstaden Östersund. Då tog ”gorillan” mod till sig att få ”dödsängeln” på fall. Björn berättar att han hade försökt flirta tidigare, men att signalerna inte riktigt hade nått fram.

– Den där kvällen höll du på dig till tolvslaget innan jag fick kyssa dig. Sen frågade jag om ditt telefonnummer bland alla dina ”farliga hemska” kompisar innan jag tog mod till mig, berättar Björn när han och Amanda bjuder på te och kladdkaka i sin nyinköpta lägenhet en kulen tisdagskväll. Björn har bakat medan han har väntat hem Amanda från jobbet.

Sedan nyårsnatten 2001, när han var 19 och hon var 20, har de hållit ihop även om de bott på ­olika håll mellan varven.

Utgångspunkten för artikelserien Att göra kärlek är den danska etnologen Sarah Holst Kjaers avhandling ”Sådan er det at elske – en kulturanalyse af parforhold” (läs intervjun här). Ett par har ett alltid ett kulturellt tredje mellan sig, skriver hon. Både gamla och nya ideal finns ofta i vårt medvetande även om vi varken aktivt tänker på dem eller kan leva upp till dem alla samtidigt. Traditionella förväntningar på hur en man och en kvinna ska vara blandas med nutida jämställdhetsideal; freudianska föreställningar om att människan är föränderlig blandas med tankar från det borgerliga 1800-talets äktenskapsmanualer som proklamerade att mannen är oföränderlig.

Något Sarah Holst Kjær har uppfattat som typiskt för vår tid är en ”terapeutisering” i synen på relationer och en strävan mot ständig förbättring. Några 2000-talsideal som avhandlingens köpenhamnska ”superpar” skattar särskilt högt är dubbla karriärer, en aktiv fritid, jämställdhet, tid för egen utveckling, resor samt att skapa ett harmoniskt hem tillsammans. Typiskt är också att en del av relationens ”förbättringsarbete” sker i soffan – parförhållandets utvärderingscentral.

Svenska Amanda Olsson och Björn Högberg Jacobsson liknar visserligen avhandlingens danska ”superpar” eftersom de är under 30, välutbildade och storstadsbor. Amanda är projektanställd på UD, Björn läser sin åttonde termin på psykologprogrammet. De har inga barn ännu. Men vad gäller 2000-talsideal som intressen och satsningar på egen utveckling vid sidan av jobbet och studierna nekar de bestämt till att det är viktigt för dem.

Att ”bara vara” tillsammans, mysa och gosa, är förstahandsvalet för dem. Jobb och studier tar väldigt mycket tid, men när de väl kommit hem vill de gå ner i varv. Under dagen messar de varandra om att de längtar till kvällen eller helgen.

– Hur mycket tid man får ihop tänker vi aktivt på – för att vi vill vara tillsammans mycket, säger Björn.

Den här terminen har varit stressigare för dem båda än någon tidigare.

– Jag får nästan mest dåligt samvete inför jobbet. Björn och jag umgås mycket med varandra på vår lediga tid. Mina unga kolleger sitter ofta kvar till klockan elva. Jag skulle vilja stanna kvar och jobba, men samtidigt är det skönt att ha någon som får hem en också.

Amanda konstaterar att jobbet betyder mycket för hur man mår, även om förhållandet är ännu viktigare. Björn, som pendlar från Stockholm till Uppsala, noterar att kvällarna har blivit kortare nu när de ses först vid 19.30-tiden. Att laga middag, ibland med ambitionen att förnya sig eller att göra mat som tar lång tid, är ett gemensamt intresse.

– Jag pratade med en kompis om det, säger Björn. När vi är hemma tillsammans och kanske lagar mat, är vi alltid nära varandra. Vi pratar inte alltid så jättemycket men vi gosar mycket och är nära kroppsligt. Det har jag ett stort behov av och det är skönt att Amanda också har det.

Påverkas ni av andra par och vad de gör?

– Mina kompisar är nog slackers som jag … De gillar också att gå promenader, se en film, dricka kaffe, säger Amanda.

Björn funderar på om hans kompisar har andra ideal. Än så länge har Björn och Amanda mest varsin vänkrets och de består inte av så många par.

– Mina nära kompisar … klart att de gör saker tillsammans, tränar eller går ut och festar oftare än vad vi gör.  Det känns inte som om det finns någon norm att uppfylla, typ ”nu måste vi börja en salsakurs för att vi är 27 och 28 år”, säger Björn.

– Jag skulle vilja resa mer. Men det är svårt att få ihop det, säger Amanda.

– Ja, fler korta resor, som till Östersund eller till Frankrike. Om man ska vara lite mindful då brukar jag tänka mig den klippa i Frankrike där vi brukar vara. Där är man oftast så avslappnad.

– Vi är fenomenala på att resa tillsammans eftersom vi känner varandra så väl, säger Amanda.

Vem planerar och bokar resorna?

– Björn sitter gärna framför datorn och gör hundra jämförelser, jag är mer för att fatta snabba beslut, säger Amanda.

Hur är det när ni inte är överens, sitter ni ner i soffan och diskuterar?

– Det är inte så att vi sitter ner och säger: ”Nu upplever jag att du var lite …”, säger Björn och understryker att han försöker undvika att lyfta in psykologrollen i deras samliv.

– Ja, det låter övervägt! säger Amanda.

– Så är det nog inte. Vi blir arga, säger Björn.

– Ja, vi gråter och blir arga, säger Amanda.

– För det mesta slutar det med att vi pussas och blir glada i varandra igen, säger Björn.

De enas om att det bästa är om man tar tag i problemet snabbt så att det man kände och tänkte när man blev arg finns kvar.

– Du insisterar på att prata om vårt förhållande emellanåt, du vill analysera mer, säger Amanda.

– Ja, det beror väl på att jag är mer intresserad av det och kanske att konflikter har varit mer naturliga i din familj än i min. Bråk påverkar mig mer än Amanda, säger Björn.

– Ja, det kan nog stämma. Jag tycker inte att det är så stor grej att bråka och du har helt rätt i att man ska prata om det.

– Jag har nog lärt mig att inte vara lika konflikträdd längre, säger Björn.

Även om de inte har så många intressen som tar tid vid sidan av förhållandet är satsningen självförverkligande genom jobbet viktig för dem båda. Björn är på väg till Indien för sitt examensarbete. Amanda, som redan har tillbringat en termin i Paris och en i Senegal, är sugen på fler utlandsvistelser.

– Jag tror att jag skulle tycka att det var jobbigt om du åkte igen. Det är trist för mig att bo ensam, säger Björn.

– Jo, men det är viktigt att inte göra för mycket avkall på vad man har drömt om för sin egen utvecklings skull.

Björn tillägger att han inte är rädd för att förhållandet skulle knäckas av att de är ifrån varandra, men han har bara bott ensam under korta perioder och han tyckte att det visserligen var nyttigt, men också ganska jobbigt.

Amanda gillar att planera, Björn är mer för att ta dagen som den kommer. Fast de njuter mycket av att hitta på idéer om vad de ska göra i helgen.

– Du har ju ofta idéer om vad vi ska göra med vår tid tillsammans, säger Björn.

– Ja, det är väl min personlighetstyp. Jag gillar att planera. Jag vet att Björn tycker att det är bra att vara mer spontan. Där har vi varit tvungna att mötas. Du tänker ”vi får se”, medan jag vill fatta beslut, säger Amanda.