Andrej Håkansson, Alexander Cavalieratos, Edna Eriksson och Eva Thimgren är fyra av de 15 nära vänner som har kännt varandra i tio års tid. Några har försökt hitta att lämpliga partner men de har kommit tillbaka till gruppen efter längre eller kortare perioder.
Runt Edna Erikssons köksbord i trean i Skarpnäck stojas och gnabbas det som vid vilken familjeträff som helst. Alla vet i vilket av
skåpen tekopparna står och Alexander hinner knappt sätta kniven i glassen förrän Eva utbrister:
- Va, ska du ta en sån stor bit.
Tonen är både skämtsamt ironisk och förtrolig, men så har de också komponerat sin egen variant av ”la famiglia”. Vävt ett fast, finmaskigt nät runt varandra och skapat en trygghet i en värld där alla ideologier är döda och Folkhemmet liktydigt med en restaurang på Söder i Stockholm. Alla fungerar som ”fågelskådare” på sitt håll och berikar ständigt klanen med nya idéer och iakttagelser, förklarar Edna.
- Vår vänskap är inte en transithall på väg mot äktenskapet, säger hon. Vi har valt varandra för att vi delar samma värderingar. Min fråga är: Vad ska jag med en man till? Jag behöver honom varken för att få pengar eller en titel. Återstår sex eller barn, men sex kan man få på annat håll än i äktenskapet och i dag är det fullt möjligt för en ogift kvinna att adoptera barn.
- Vår klan består av runt femton personer som känt varandra i mer än tio år. Några har försökt att hittta
lämpliga partner men de har kommit tillbaka till gruppen efter längre eller kortare perioder i cybervärldens ”dejtingträsk”.
Samhörigheten och uppriktigheten runt bordet är påtaglig. Vad som än händer finns alltid någon som ställer upp. Ett panik-sms räcker för att någon ska dyka upp och ta hand om ”mardrömsdejten”, skämtar Alexander.
- Vi fostras av Hollywood, säger han. Det ska säga klick, två möts och hör ihop. Som om man försöker återupprepa den dramaturgi man sett på bio. Ibland känns det som om jag går omkring i en filmtrailer och undrar: Är det en romantisk komedi eller ett drama?
Han avbryts av att ännu en klanmedlem, Kelly Tainton, kliver in genom dörren. Han slänger sig genast in i diskussionen och framhåller klanens värde som idémässigt bollplank.
De som lever i parförhållanden kan inte vara lika öppna, det finns alltid ”ömma tår” som man måste undvika. Och om kontakten blir fattig pratar man ofta om andra för att slippa se hur eländig relationen är, påpekar han.
- I romantiska förhållanden kämpar man hela tiden för att sälja in sig tills den stora socialrealismen infinner sig. Man visar sina bästa sidor, det påminner lite om filmens ”cliffhangers”: gå inte, nästa gång ska jag visa upp något ännu bättre.
- Bland vänner vågar man utmana, man vet att man inte krossar någons hjärta. Och det finns inget sexliv som blir lidande om man råkar bli osams med någon. Att ständigt diskutera idéer med en partner kan tära på relationen.
Att utmana varandra på ett idémässigt plan är en sak. Hur hanterar ni vardagliga konflikter? Vågar ni gå i närkamp om egenskaper som ni retar er på?
- Edna och jag har fostrat varandra, säger Eva. Vi har bråkat ordentligt, kört hela dramakittet, skrikit och gråtit. Det krossar ens hjärta lika mycket som om man bråkar med någon man är ihop med.
- Det här är ingen ytlig konstellation, betonar Edna. Om man ska vara nära vänner så innebär det också att man måste ta konflikter. Man måste kunna säga vad man tycker rakt på sak för att vänskapen ska fungera.
1900-talets hemmasöner och hemmadöttrar förblev ogifta för att förvalta det som tidigare generationer byggt. Sen dök begreppet ensamstående upp och de placerades på övergivna kartan oavsett hur många vänner de hade.
I motsats till föregångarna är dagens klaner fria att forma ett nytt sätt att leva, växa upp och mogna. Edna är ingen vän av dejtingvärldens zappande mellan möten med presumtiva partner. Det blir svårt att odla djupa relationer, betonar hon.
- Många är på jakt efter någon som ska förstärka deras livsstil och avfärdar andra hur lätt som helst: Fattaru, han hade gula skinnfåtöljer och det går ju inte. Jag vill inte ha det så. Ingen annan ska vara svaret på min gåta.
Klanen runt bordet är inte ensamma om att säga nej till villa, barn och vovve. I dag består cirka 60 procent av hushållen i centrala Stockholm av singlar och alla förvånas över att kärnfamiljen fortfarande räknas som norm. Bostadsplanerare, politiker och medier klumpar ihop alla singlar i en grupp och utgår från att alla letar efter en partner. De ser oss inte som den mångfacetterade grupp vi är, påpekar Andrej.
- Vi är en generation som vuxit upp med vetskapen om att samhället inte är tryggt, vi kan inte ens vara säkra på att vi får pension. Därför skapar vi våra egna lösningar, både i arbetet och privat. Vi anpassar oss efter de förutsättningar vi har, men de val vi gör påverkar också samhället i stort. Tekniken styr mycket av vår utveckling. Man kan ha ett extremt smalt intresse, men ändå hitta någon som delar det, kanske på andra sidan jordklotet.
- Det är först nu som många i vår ålder börjar få barn och jag kan tänka mig att många av dem väljer att bo i storfamiljer med vänner, säger Eva. Om jag skaffar barn hoppas jag att det blir så. Vännerna kommer att vara min grej även om jag har en egen familj.
- Många i vår generation vill ha både och, säger Kelly. Vi har sett 40-talisterna skilja sig och vet att kärleksrelationer är svåra. Vi går i terapi i lägre åldrar och får insikter som våra föräldrar fick först efter
separationen.
Alexander tycker sig se vissa likheter mellan den värdegemenskap han upplever i sin klan och den som växte fram i olika grupper i slutet av 1800-talet när lantbefolkningen flyttade till städerna och industrierna. De samlades också kring olika idéer och ur deras gemenskap växte till exempel arbetar- och nykterhetsrörelsen fram.
Än så länge är samhället väldigt egofixerat, många jagar efter status i olika former. Men så småningom kanske pendeln svänger och vi får se nya rörelser som kanske inte bara har Sverige som bas, gissar Alexander.
- Michael Moore appellerar till grupper över hela världen som delar hans idé, säger han. Det finns redan olika ”communities” på nätet som man kan ansluta sig till beroende av intresse, till exempel byta bostäder med varandra och bo på olika håll i världen.
- Jag kommer aldrig att få någon guldklocka efter trettio års tjänst, jag blir glad över en nyckelring efter tre månaders projektarbete, inflikar Edna.
- Men det vore intressant att se vad som hände
om alla singlar ställde sig upp som en man och krävde mindre lägenheter. Det är visserligen en utopi, men klanerna skulle kunna bli en starkare maktfaktor än traditionella familjer.
