Julia Bzdusek mådde dåligt när hon försökte läsa boken Spelet och tycker att ragg ska bygga på ömsesidighet.
Foto: ROBERT HENRIKSSON
Han raggade med hemlagade pannkakor. Kom bara in och ställde sig mellan Nelli och hennes kompisar på dansgolvet och började prata om hur intressant hon verkade och tog hennes nummer. Tre minuter senare var det över.
Nelli, stockholmska i 30-årsåldern, skrattar när hon tänker tillbaka på killen som försökte ragga upp henne.
– Han sade att han ville steka pannkakor till mig och gjorde mig mycket fundersam men också smickrad. Sen blev jag mest äcklad över att det var så falskt. Jag har ju läst Spelet och det kändes som om han följde mallar, berättar Nelli om händelsen på burleskklubben Hootchy Kootchy Club i Stockholm för ett år sedan.
Pannkakskillen hade Superman t-shirt och rosa sjal och Nelli undrade vem han var och vad han egentligen sysslade med.
– Jag tycker det är bra om man raggar öppet, men då ska man vilja den andre väl och ha en ömsesidighet i mötet, inte bara att den ena ska få sin vilja fram. Han pratade så mycket att jag inte fick säga någonting.
När pannkaksraggaren några dagar senare ringde upp och frågade om hon var ”den blonda tjejen eller den blå kaninen” bad Nelli honom att lägga av. Hon talade om att hon tyckte att han verkade köra pick-up-knep på henne. Han medgav det aldrig men fortsatte att sms:a henne i ett par veckor innan han gav upp.
Varför gav du honom ditt nummer?
– För att jag blev jättefascinerad och tänkte vad är det här, det är jätteroligt. Jag började skratta.
Hur raggar du själv?
– Nu pratar jag med folk. Jag har kommit fram till att jag bara tänder på folk som säger smarta saker. Då blir jag kåt på dem.
Nellis kompis Julia Bzdusek var en av vännerna på dansgolvet den där kvällen på klubben. Hon är starkt kritisk till pick-up-kulturen men har inte lyckats ta sig igenom Neil Strauss bok Spelet, där han berättar om sitt liv inom pick-up-gemenskapen.
– Jag kunde inte med att läsa längre än inledningen, den var rent ut sagt vidrig, säger hon med eftertryck när vi möts på ett kafé i centrala Stockholm.
– Kvinnor avhumaniseras i boken och inom pick-up genom att man kallar dem för mål, eller targets. Att man ska isolera målet och ha tekniker för att ”bryta ned allt sista minuten-motstånd”, det låter som en tjatvåldtäkt i mina öron.
Julia Bzdusek har diskuterat Spelet med en killkompis som rekommenderade boken för dess ”spännande psykologi”. Igenkänning och nya lärdomar utlovades. Men Julia anser bara att pick-upmetoderna är ospontana. Att osäkra män vill lära sig hitta modet att ta kontakt med kvinnor i all ära, men hon tror inte att en raggningskurs är bästa sättet att stärka självkänslan.
– Man får väl hänga med i samhället. Tjejer sitter faktiskt inte med benen ihop och väntar. Att välja ut offer och få kvinnor i säng med tricks och knep känns som en gubbig och förlegad syn på kvinnor och so last season.
Theresa hade läst Spelet och förkovrat sig lite inom pick-up i allmänhet när en kille sökte kontakt med henne i baren på Café Opera. Därför blev hon föga imponerad när han började köra en så kallad cold read på henne. Metoden, som används flitigt av pick-up-killar, går ut på att måla upp scenarion och situationer och sedan ställa frågor om hur kvinnan reagerar, eller vilken bild de får upp i huvudet av den fiktiva historien.
En cold read avslutas med en pseudopsykologisk analys om personen i fråga och målet är enligt raggutbildarna Charismatic Revolutions kursmaterial att ”mata någon med självklarheter”, ”få henne att tro att du är väldigt smart” samt ”få henne att känna sig träffad”.
Med sina egna förkunskaper i rockärmen kontrade Theresa med en annan klassiker: ”tänk på en siffra mellan ett och tio”. När båda samtidigt svarade ”sju”, vilket majoriteten av dem som får frågan gör, kunde hon nöjt snoppa av uppvaktningen med kommentaren ”stäng boken, the game is over”.
Men i själva verket blev det inledningen till en längre relation mellan henne och killen i fråga som visade sig vara Gustavo från Charismatic Revolution (CR), som håller kurser i ämnet.
Idag deltar Theresa på CR:s helgkurser som så kallad pivot: en kvinna som flankerar pick-up-killar för att de lättare ska få kontakt med andra kvinnor. Enligt författaren Neil Strauss ger en pivot ”social legitimitet och kan väcka svartsjuka hos måltavlan”.
– Fan vad kul det är att jobba med det här och se resultaten. Bara att från dag ett se hur eleverna lägger manken till, bjuder på sig själva och tar chansen att prata med tjejer i fält, säger Theresa om sina erfarenheter från kurserna. Bland hennes tjejkompisar har reaktionerna varit blandade.
–De är skeptiska innan de förstått att det handlar om att ta fram sin attraktiva sida, att det inte finns några ”golden lines” utan att du måste bli personlig. Då tycker de det är positivt. Men man hamnar ju normalt i försvarsposition som tjej, det förstår jag.
Theresa föreställer sig en fortsatt framtid inom branschen och funderar på att plugga beteendevetenskap. Gustavo och hans CR-kollegor beskriver hon som killar som älskar att ha kul, kan underhålla ett sällskap och bjuder på sig själva. Men hon saknar att det inte finns någon pick-uputbildning för tjejer.
– Det finns lika många tjejer som är osäkra på hur de ska interagera med killar. Men det blir min nisch. När vi är några fler då vänder vi på det.
Varför tror du att det inte finns pick-up-kurser för tjejer idag?
– För att killarna förväntas ta första steget, bjuda ut på middag och fria. Men vi ska inte vänta på att någon annan ska ta steget, då blir inget gjort.
Tycker du inte det finns några problem med pick-up?
– Attraktion är ju inget val. Det finns ändå inga riktiga repliker. I början får eleverna repliker som de kan öppna med, men pick-up är ju inte bara det första man säger. Det jag tycker är fel är det sociala trycket att man inte kan erkänna att man har problem. Man vill inte visa sig svag inom någonting, särskilt inte som kille som har press att vara stor stark och ta första initiativet.
