Ingela, 60 år, är tydlig med vad som gäller i hennes sexliv. Hon ska få ut det hon vill ha.

– Som kvinna måste man ta för sig sexuellt. Om killen inte bryr sig om att försöka ge mig orgasm... nä! Då får han gå.

En inställning fjärran från uppväxten i Göteborg på 1950-talet. I Ingelas familj var sex något fult som man inte talade om.

Ingela la ner en del möda på att luska ut mer om det förbjudna. Lite lösryckt information snappade hon upp här och var. Och så var det den där bilden i biologiboken, av ett kvinnligt och ett manligt kön i genomskärning under sexakten.

– Jag minns att jag tänkte: Men hur ska det gå till? Den bilden var helt obegriplig. Jag hade ju aldrig sett en porrfilm eller något sådant.

Första gången var Ingela 18 år. Hon hade träffat en jämnårig kille på dansen i Folkets park, och de hade haft sällskap en längre tid när det rätta tillfället kom. Ingelas mamma var helt säkert bortrest och allt var noga förberett. En arsenal av preventivmedel – kondom, pessar och spermiedödande medel – skulle skydda mot det värsta som kunde hända en ung, ogift kvinna på den tiden: Att bli med barn.

– Vi hade både hängslen och livrem. Ändå var jag rädd ända fram till menstruationsdagen. Jag gick som på nålar, det var fruktansvärt.

Den första gången var ”inget glädjeämne precis”, inte den andra heller. Oron för att bli gravid var det enda Ingela kunde tänka på.

Men på 1960-talet började saker hända. Med p-pillret kom möjligheten för kvinnor att själva skydda sig mot oönskade graviditeter. Den fria aborten skulle bli nästa steg mot en mer jämlik sexualitet.

Ingelas rädsla för att bli med barn började lossna, och hon insåg att hon faktiskt hade en stor sexuell aptit.
Samhällets syn på sex var också i förändring. Nu fanns det plats för sexuellt experimenterande. När Ingela läste på folkhögskola på 1960-talet tog hon igen förlorad tid. Sista året minns hon särskilt.

– Alla låg med alla, hela tiden. Stackars vårdcentralen på den orten hade ständigt öppet hus. Där kom vi indroppandes tre-fyra gånger per termin, för då hade vi haft sex med någon och skulle testas för könssjukdomar.

Ingela hade även några dåliga erfarenheter av män under den tiden. En pojkvän misshandlade henne svårt. Det gjorde henne vaksam mot män under flera år.
På 1960- och 70-talen hade hon många och korta relationer med män. Samtidigt skaffade Ingela sig en högskoleutbildning.

Vid 30 kände hon en stark önskan att bilda familj. De flesta av hennes årskamrater hade redan hunnit dit, och installerat sig i lugna förorter med man, barn och villa.
Men Ingela sökte en annan tillvaro. Hon träffade Henrik, akademiker och ”lite rebellisk”. Genom honom mötte hon intellektuella människor som gav henne nya tankar och intryck.

Sexlivet gick däremot i otakt.

– Hans sexuella intresse var minimalt. Men jag lät förnuftet regera, jag ville ha barn och nöjde mig med att ha en begåvad man.

När Ingela blev gravid hände något som gjorde henne väldigt förvånad. Då Henrik fick veta att hon var med barn ville han inte längre ha sex med henne. Själv kände hon starkare lust än någonsin.

– Hela kroppen var som ett hormonpaket. Det var hemskt. Jag blev så förolämpad av hans ointresse.
Att säga något till Henrik var aldrig ett alternativ. De saknade en nära kontakt, och Ingelas uppfostran hade lärt henne att tiga om det sexuella.

– Jag ville inte be honom om sex, det tyckte jag var under min värdighet.

Samma sak upprepade sig nästa gång hon blev gravid. De pratade aldrig om varför.

Kring 40 hamnade Ingela i en livskris. Hon omskolade sig, bytte jobb och lämnade Henrik. Efter nio år av fokus på hans karriär och barnens bästa hade hon fått nog.

– Man ska inte vara så rationell att man glömmer bort sina egna behov, konstaterar hon i efterhand.

Gradvis började hon sortera bort det som inte var viktigt för henne. Att hålla hemmet kliniskt välstädat var en sådan sak. Den gamla, traditionella kvinnorollen ger hon inte mycket för.

– Man blir ju helt utmattad. Jag har slutat stryka. Andra kvinnor ägnar sig för mycket åt sina barn, lagar mat och blir feta. Det struntar jag i numera.

Att se till de egna behoven i livet tycker hon också är viktigt för barnens skull.

– Mamma ska inte vara ett lidande monster – hon ska vara en spjutspets in i framtiden. Visa barnen att det finns ett skäl att leva sitt liv, att det finns livsglädje.
Ingela stryker undan en hårslinga ur pannan. Hon är välklädd i klara färger, och ser onekligen mycket yngre ut än 60 år.

Efter krisen började hon inse att kemin är viktig i ett kärleksförhållande, och att hon passade sexuellt olika bra ihop med olika män. Ett par som har mycket skilda behov av sex tycker hon ska överväga att bryta upp.

Kvinnor har aldrig lockat Ingela.

– Ibland kan jag känna att det skulle vara mycket bekvämare. Men egentligen tror jag inte alls att homosexuella har det lättare. Jag är uppvuxen med kvinnor, så för mig finns inte något hemlighetsfullt eller spännande i det.

Genom åren har det blivit flera sexuella möten med män, både i korta och lite längre relationer. Mellan 50 och 100 män har hon varit tillsammans med, uppskattar hon.

– Det finns inte mycket kvar jag kan uppleva sexuellt, jag vet inte vad det skulle vara. Men det är olika hur mycket killarna engagerar sig i en kvinna, hur mycket de vill ge. Om en man är varm och omtänksam så blir även sexet bra.

Att mannen har känsla för rytm i sängen är viktigt för Ingela.

– En kärleksfull, jämn rytm vill jag ha. Man har en förväntan om en viss takt, är det orytmiskt så blir det obehagligt.

Hon vill att sex ska kännas omslutande och kärleksfullt.

– Jag vill uppleva kärlek i den sexuella relationen, känna mig älskad. Även om relationen är mer som kompisknull, så vill jag ha kärlek. Den fysiska utlösningen kan man göra själv.

Det krävs också att mannen verkligen engagerar sig, tycker Ingela, som inte har lätt att få orgasm. I början av sitt sexliv trodde hon att hon var onormal som inte fick orgasm med en gång.

– Det får man inte med en kille första gången. Särskilt inte om han kör penetrationstekniken, som nästan alla killar gör. Det krävs lite mer, kvinnor är mer komplicerade.

Men det ska man inte se som något problem, tycker Ingela – tvärtom.

– Det är väl kul med besvärliga tjejer. Det blir ju mer spännande för killarna också. De flesta killar vill gärna lära sig mer om hur tjejer fungerar.

Vissa män i hennes egen ålder har Ingela tråkiga erfarenheter av.

– Många av dem har tyvärr blivit väldigt luttrade och råa. De tycker inte om kvinnor på samma sätt som jag tror att de yngre männen faktiskt gör. Det har ju med 40-talisternas uppfostran att göra, att kvinnor inte var lika mycket värda.

Själv pratar hon ibland om sex med dottern, något hennes egen mamma inte gjorde med henne.

– Jag brukar säga till min dotter: Välj en kille som tycker om sin mamma. Gör han inte det är det risk att han snart inte tycker om dig heller.

Ett råd som hon följt för egen del.

Efter flera kortare relationer har hon nu ett förhållande som varat snart ett år. Särbon Lars är flera år yngre än Ingela och de delar samma intresse för konst. Det är han som tycker om att laga mat, städa och ta hand om hemmet – de sysslor som Ingela prioriterat bort. Det sexuella fungerar bra.

– Han är känslig och hänsynsfull. Vi träffas för att vi vill, och har kul när vi träffas.

Ingela har passerat klimakteriet, något som kan påverka kvinnors sexuella liv på olika sätt. För vissa minskar sexlusten, andra upplever det motsatta. En del kvinnor får svårare att få orgasm.

För Ingelas del har suget efter sex minskat.

– Det kan jag tycka är himla tråkigt, nu när jag har träffat en väldigt bra man. Men vi försöker få ut det bästa ur situationen.

Ofta är det Lars som tar initiativ till sex, men Ingela säger sällan nej. Ungefär två-tre gånger i veckan blir det av. Vanligtvis är det han som kommer först, och hjälper sedan Ingela till orgasm med sina händer.

– Hade han inte kunnat det så hade jag inte stått ut, säger Ingela med ett skratt.

I det här skedet av sitt liv befinner hon sig i ett ganska lugnt och avslappnat sexuellt förhållande.

– Nu kan jag tycka att det är rätt så bekvämt. Jag känner inga krav på mig alls. Jag behöver inte hänga i lampkronorna.

Någon bortre gräns för sexlivet ser hon inte. Det är en del av tillvaron som hon fortsätter värna om.

– Så länge det någonsin går. Jag misstänker att jag är pigg vid 80, så det tänker jag inte alls sluta med. Jag vill inte bli förstelnad eller försoffad. Sex är viktigt för personligheten.

Fotnot: Personerna i artikeln heter egentligen något annat.