Anna har krängt av sig sina vita gympaskor och sitter med fötterna uppdragna under sig. Hon är lite drygt 40 år och ser mer än bra ut. Hennes rörelser är kontrollerade men ändå mjuka, och hon tänker efter innan hon svarar.
Att någon blir förälskad i henne är lätt att förstå, konstigare känns det att hon själv har förlorat huvudet i förälskelser. Hon verkar så stabil. Men Anna har ett intensivt och känslosamt inre och förälskar sig ofta. ”Det går inte att undvika.”
Och det vill hon inte heller. Både hon och hennes man Mats är överens om att förälskelser är en krydda i tillvaron. Men det gäller att inte gå över gränsen, att inte gå så långt som att inleda en relation. Förälskelser är okej, men inte otrohet.
- Egentligen borde kärleken till varandra räcka, säger Anna. Men vi tycker båda att det är viktigt att få känna sig attraktiv även inför andra.
Två gånger har Anna gått över gränsen. Första gången berättade hon för Mats om vad som hänt, medan affären fortfarande pågick.
- Han blev förstås alldeles galen, säger Anna. Det var obehagligt och jag blev riktigt rädd. Han som aldrig annars brusar upp.
Annas man lämnade hemmet. Men de fortsatte att samtala: om vad som hade hänt och varför. De ville båda fortsätta leva ihop. När han hämtat sig ställde han ett ultimatum: ”Om du inte följer med på familjerådgivning - då lämnar jag dig”.

Vid det här laget insåg Anna att hon höll på att förlora sin närmaste vän och livskamrat, så hon följde med. Samtidigt bröt hon med den andre. Mats flyttade hem igen.
- Efter ett halvår kändes det som om vi hade hittat tillbaka till varandra och till den kärlek vi kände förr, grundkärleken.
Den första otroheten kan Anna förstå. Hon och Mats var båda runt 20 år när de träffades. När de var 25 år hade de fyra småbarn, som de inte ville ha på dagis. De turades om att vara hemma och jobbade skift för att få ekonomin att gå ihop.
Anna var mamma till hundra procent, tills en dag då en kille på hennes jobb förklarade sin kärlek till henne. Hon föll som en fura - och de inledde en
relation som byggde på korta kärleksmöten hemma hos honom och pratstunder på jobbet.

Många kärleksmöten blev det inte, berättar Anna, eftersom hennes liv inte tillät att hon var borta. Men hon levde ändå med älskaren i sina tankar. Barnen var fortfarande det viktigaste, men Mats gled ur fokus.
- Det var en galen förälskelse. Men jag förstår att det hände. I flera år hade jag bara fött barn och ammat. Nu plötsligt stod jag inför en man som såg mig som kvinna och som pratade med mig om allt mellan himmel och jord. Det är klart att jag visste att det inte var bra, men attraktionen var så stark.

Otroheten var ett tecken på att allt inte stod rätt till i Annas och Mats förhållande. Utifrån såg de ut som ett perfekt par. De hade full koll på logistiken, de var bra vänner och kunde prata om allt - trodde de i alla fall.
- Men i verkligheten pratade vi bara om barnen och alla praktiska bitar. Inte om oss själva, inte om hur vi egentligen mådde och vad vi kände. Vi hade inte tid för varandra. Kärleken och sexlivet blev lidande.
Först i samtalen hos familjerådgivningen blev det uppenbart vad det var som gått fel.
- Terapeuten var underbar. Hon använde rollspel och gestaltterapi och fick oss att inse en massa saker. När vi slutade hade vi hittat tillbaka till det som vi från början tyckte så mycket om hos varandra. Och vi hade förstått att vi behövde jobba vidare med oss själva, så vi började båda på individuell terapi.
Allt kändes bra igen, minns Anna.
- Det var till och med bättre än tidigare eftersom vi nu lärt oss att ge varandra tid, att prata öppet om våra känslor och att lyssna ordentligt.
Efter några år gifte de sig - och lovade varandra evig trohet.

Men så hände det som inte borde kunnat ske, i Annas föreställningsvärld. För tre år sedan blev hon upp över öronen förälskad igen. Hon gav efter för känslorna, och kastade sig in i ett nytt förhållande vid sidan av äktenskapet.
- Jag förstår än i dag inte hur det kunde hända. Vi hade det så bra och jag ville verkligen inte vara otrogen. Men jag kände en sak och gjorde en annan. När jag väl hade gått över gränsen en gång så var det liksom kört. Jag blev uppfylld av min förälskelse. Men jag var hela tiden på det klara med att det bara var en tillfällig affär ... Ändå varade den i ett år.

Anna ville inte lämna sin man. Och hon ville inte heller göra honom illa, så denna gång höll hon tyst om sin affär. Hon tänkte att Mats aldrig skulle få veta något. Det man intet vet, lider man inte av.
- Det här låter säkert helt knäppt. Men i mitt huvud tyckte jag att jag hanterade det hela bra. Jag tänkte att förälskelsen innebar att jag kunde ge mer i mitt ”riktiga” förhållande. Men så var det förstås inte. Mats sa efteråt att jag var väldigt frånvarande. Fast han tänkte inte så mycket på det, eftersom även han hade huvudet fullt av annat.
Också Mats hade träffat en annan, vilket han en dag avslöjade. Anna blev chockad, hon trodde aldrig att Mats skulle kunna vara otrogen. Hon hade tagit honom för given.
Trots allt ville båda fortsätta tillsammans. Därför
bokade de snabbt in en tid på familjerådgivningen - igen. Anna hade fortfarande inte berättat om sin otrohet. På rådgivningen koncentrerade de sig på hans otrohet. Det var Mats som pratade om hur dåligt han mådde av att ha varit otrogen.
- Och där satt jag och kände mig som en skurk för att jag inte hade berättat för honom och för att jag inte känt samma skuld. Jag kunde inte ta upp det under rådgivningen, det blev liksom bara för mycket. Så jag släppte bomben när vi var ensamma hemma. Han blev förbannad och tyckte att jag var en skit som låtit honom må så dåligt av sin otrohet, utan att själv avslöja min.

Så här efteråt tycker Anna ändå att det som hänt har varit bra för dem. Ja, så säger hon i alla fall. Med hjälp av familjerådgivningen, men också på egen hand, har de kommit varandra närmare och är mer rädda om varandra än någonsin. Och passionen spirar. Hävdar hon.
- Jag blir så förälskad i min man när han visar sitt innersta, sina svaga sidor. Hans starka sidor får alla se, men de här bitarna är det bara jag som känner till.
Relationen har fått sig några rejäla törnar. Anna tycker inte att hennes tillit till Mats har påverkats, men hon har lagt märke till att Mats är mer svartsjuk än förut. Han frågar mer och är mer misstänksam. På plussidan är att de kan prata öppet om detta.
- Som det är nu känns det som om vi ska vara tillsammans resten av livet. Vi planerar för det, vi har så mycket gemensamt och vi vill fortfarande gå åt samma håll. Vi älskar varandra och jag är övertygad om att Mats är min livskamrat. Jag tror inte att någon av oss kommer att vara otrogen igen - nej, det får inte hända. Det skulle bli allt för jobbigt.