Hej! Jag vill gärna - som anonym - berätta om hur jag upplevde sjukvården när jag drabbades av vestibulit. Det är flera år sedan jag drabbades av återkommande infektioner (dvs. kraftiga förkylningar) som behandlades med antibiotika.
Antibiotikakurerna resulterade i upprepade svampinfektioner i underlivet. Svampinfektionerna försökte jag bli kvitt med receptfria läkemedel på apoteket - det var nu problemen med samlagssmärtor kom.
Jag sökte hjälp hos gynekolog, som antydde att smärtan var psykosomatisk, och fick remiss till Danderyd. Väntetiden var lång och denna period var jag mycket nedstämd förutom de fruktansvärda smärtorna vestibuliten medförde. På Danderyd fick jag fylla i en omfattande blankett med frågor om sexliv med mera (ska den användas i forskningssyfte eller?) för att sedan träffa läkaren.
Hon såg ett samband mellan mina upprepade antibiotikakurer, receptfria behandlingar mot svampinfektioner och vestibuliten. (För min del kändes det väldigt skönt att få bekräftelse på att det inte var ett psykosomatiskt problem och det gör mig väldigt upprörd när jag läser artiklar som framställer vestibulit som enbart en psykosomatiskt åkomma).
Eftersom jag just hade lyckats bli gravid sa läkaren att jag kunde hoppas på att bli bra i samband med förlossningen och att jag skulle vänta och se. Om jag inte skulle bli bra i samband med förlossningen fick jag beskedet att det är möjligt att operera underlivet.
Ja, jag har blivit bra och jag har inte problem med samlagssmärtor idag. Jag har känsliga slemhinnor men det är inget problem. Jag kommer däremot aldrig att använda receptfria läkemedel mot svampinfektioner.
Jag skulle även vilja tillägga att jag saknat uppföljning från sjukvården. Ingen har frågat efter hur det har gått för mig efter besöket på Danderyd.


Jag är en kvinna på 32 år som drabbades av vestibulit för ett par år sedan. Jag tror att det kan finnas flera orsakerna till vestibulit både fysiska och psykiska, men i mitt fall är orsakssambandet mycket klart fysiskt.
Det hela började när jag för första gången i livet vid 28 års ålder började äta p-piller (Yasmin). Knappt en månad efter jag börjat med p-pillren så fick jag den första svampinfektionen. Hade tidigare i livet aldrig haft svamp. Den följdes sedan av ytterligare svampinfektioner under cirka ett år. Behandlade på uppmaning av gynekolog flera gånger med receptfria svampmediciner som inte riktigt kunde bekämpa svampen och som jag dessutom utvecklade överkänslighet emot. Kroppen hann aldrig riktigt läka ut mellan infektionerna och succesivt blev det allt smärtsammare att genomföra ett samlag även då jag inte hade svamp.
Efter otaliga besök hos olika gynekologer fick jag tillslut diagnosen vestibulit efter kontakt med specialist på Odenplans läkarmottagning. Där uppmanades jag också att prova hålla upp med p-pillren. Som ett under försvann svampinfektionerna och kroppen fick äntligen vila. Genom kontakten med specialisten på Odenplans läkarhus fick jag också utskrivet Xylocain gel som jag behandlade med i ca 1/2 år.
Upprepade svampinfektioner kan leda till inväxt av nervtrådar runt slidöppningen som gör den känsligare. Xylocain gel bedövar de överaktiva nerverna och kan därmed ge lindring. För mig fungerade det och jag fick tillbaka mitt sexliv precis som det var innan p-pillren.
En stor hjälp under hela denhär processen var min underbara pojkvän, nu man, som var oerhört förstående. Vi lyckades mot alla odds upprätthålla vårt kärleksliv även då jag inte kunde ha penetrerande sex, genom att göra andra saker för att vara nära varandra. Det är viktigt att komma ihåg att sex är så mycket mer än själva penetreringen.
Viktigt är att våga prata med sin partner om problemen även om det är jobbigt. Bit inte ihop och genomför samlag om det gör ont - det gör det bara värre! Som kvinna kan man känna sig otillräcklig för att man inte kan ha riktigt samlag, men det finns så många andra sätt att ge varandra njutning. Tills din kropp har läkt, använd tiden till att utforska det istället.
Min historia är bara en av många. Kanske finns det någon som känner igen sig. Jag uppmanar de kvinnor som har liknande problem som mina att se först och främst se till att de får behandling för sin svamp. Använd inte receptfria svampmedel för länge utan kräv att få utskrivet tabletter (diflucan eller sporanox har fungerat för mig). Kroppen måste få vila och läka ut ordentligt. Om ni äter p-piller kan ni prova att hålla upp ett tag för att se om svampen blir bättre. När man väl fått bort svampen kan man börja behandla med Xylocain gel (går inte innan eftersom xylocain gel ger hemsk sveda om man har svamp med sprickor i slidvävnaden).
Nolina


Hej! Jag heter Sofia jag är 30 år och jag har haft kronisk vetibulit sedan jag var 15 år (1991). De första två åren sökte jag några gånger för att jag trodde det var urinvägsinfektion eller svamp men de såg inget, sedan läste jag en atikel i Vecko-Revyn om ”brinnande vulva” och kände igen mig direkt.
Barnmorkan på ungdomsmottagningen hade aldrig hört talas om det men gav mig remiss till en specialist som skulle förlänga mitt lidande ytterligare några år - han avfärdade mig helt och sa till mig att jag var spänd och behövde lära mig att slappna av.
Efter drygt tre års celibat träffade jag en kille som jag återupptog mitt sexliv med igen och då började problemen på nytt. I ren desperation börjde jag använda Xyliocain-salva vilket underlättade lite men jag hade fortfarnade svåra smärtor vilket påverkade hela mitt liv.
Hösten 1997 kom vändningen, efter att ha träffat säkert 20 gynekologer så fick jag tid på Lunds Universitetssjukhus och det första jag sa till läkaren vara att jag ville ha en diagnos annras skulle jag inte gå där ifrån. Efter undersökningen fick jag en remiss till operation och tre veckor senare så opererades jag av en specialist på kvinnokliniken.
Återhämtningen var jobbig, ungerfär som efter en förlossning men resultatet blev över all förväntan. Jag har fortfarande ett område i slidöppningens främre del som är känsligt men i och med att hela den bakre delen som togs bort så har jag blivit mer ”tålig”.
I augusti 2002 födde jag min dotter vaginalt. Jag hade tänkt ta kejsarsnitt men efter flera samtal med specialistmödravården så valde jag att föda trots allt och detta har varken gjort mig sämre eller bättre. Däremot så tror jag att jag hade lättare för att hantera smärtorna efter förlossningen eftersom det kändes ungefär som mina vanliga smärtor.
Jag tror att min vestibulit är medfödd, den kom samtidigt som jag började ha sex regelbundet, innan jag fick p-piller och innan jag hade haft min första svampinfektion. Jag kan fortfarande bara ha sex 2-3 gånnger per cykel (i månaden alltså) och inte längre än 5-8 minuter penetration per tillfälle.
Mina svampinfektioner kommer inte lika ofta längre, jag tror det är en kombination av att jag använder mycket glidmedel och (kanske) Ellen-tamponger (med mjölksyra). Vad gäller glidmedel så kan jag inte ha Klick från apoteket, den sticks, utan jag har haft ett med silicon och just nu har jag Pree-seed som är jättebra (en pipett med väl tilltagen mängd) men det är ganska dyrt. (Apoteket borde ha detta eller liknande glidmedel i engånsförpackningar med pipett!)
Mina tips är:
- ha lagom med sex
- värm upp ordentligt innan sex, är du bättre på att onanera själv för att bli våt så ha det som en del av förspelet / samlaget
- mycket glidmedel (en sort som du trivs med)
- tala med din partner
- smörj dig med barnolja före och efter ducsch eller varje dag om det behövs
- använd xylocain-salva när du har ont eller när du ska ha sex (var måttlig och berätta för din partner för han kan bli lite bedövad - slicka inte på fingrarna :-)
- använd ingen tvål i underlivet
- ta tabletter oralt mot svamp
- ha inte för tigtha jeans och string- eller syntettrosor
- klä dig luftigt när det är varmt
- ta det försiktigt när du cyklar och undvik spinning
- undvik vatten, tex varma bad och bubbelpooler
- duscha inte rakt upp i underlivet
- ta hand om dig själv ta det lungt när du har ont men glöm inte att ha roligt.
Till sist vill jag säga att vestibulit är ett problem som både rör killar och tjejer, killars höga förväntninar vad gäller hur ofta och länge man ska ha sex förvärrar ofta en redan jobbig situation. Det är betydligt lättare i dag som två heltidsarbetenande småbarnsföräldrar att acceptera att men bara kan ha sex en eller två gånger i månaden (det kan till och med vara en lättnad) än när man var tonåring och ens kille hävdade att ”alla andra har sex flera gånger i veckan”.
Vänligen
Sofia


Hej! Jag har själv lidit av ganska svår vestibulit och fick hjälp på Sesammottagningen på KS i mitten av 90-talet, vet inte om den finns kvar. Jag vill kort dela med mig av några råd.
- Klassisk antideprissiv medicin hjälper, så ge inte upp även om det inte är roligt att äta den. Det finns forskning som visar att medicinen påverkar dessa eländiga
nervändar så att det blir bättre plus att det kan vara ett sätt att starta en positiv psykisk och fysisk spiral efter åratal av elände. Själv åt jag medicin i 1,5 år och visst var det värt det.
- Avslappningsträning är viktigt och bra! Samma knipövningar som efter förlossning fast med det motsatta syftet: att lära sig släppa spänningar som ofta byggts upp under lång tid pga smärtan. För att aktivt kunna slappna av måste man ju först spänna muskeln. Dessutom: muskler som konstant är spända gör till slut mycket ont och tål ingen beröring alls. Undra på att det gör ont!
- Säg nej till sådant sex som gör ont, det finns inget alternativ. Man måste komma ifrån kopplingen sex är lika med smärta och bryta så fort det gör ont.
Det kan vara svårt för en partner som känner sig avvisad, men visa till exempel Idagsidans artikelserie så kommer han istället att vilja stötta dig.
Hälsningar
Annelie


Jag har haft vestibulit i 14 år och mina problem började när jag började äta p-piller. Lusten hade för mig inget att göra med uppkomsten av den här sjukdomen däremot kan man efter en längre tid med smärtor tappa lusten. Först fick jag svampinfektioner sedan fick jag vestibulit.
När jag blev sjuk var det ingen som visste vad det var och jag har varit försökskanin för en rad olika saker (bla har jag blivt penslat med syralösningar) av vilka några enbart har gjort mig sämre. Jag har givit upp hoppet om att bli frisk.
Det värsta är nog ändå det bemötande man har fått inom sjukvården. Jag glömmer aldrig den läkare på Akademiska sjukhusets Venereologmottagning som när jag förklarde att jag hade svåra smärtor vid sex svarade att ”det är väl inte så farligt”. Det var tillräckligt pinsamt att vara hänvisad till avdelningen för könssjukdomar utan skäl och sedan dessutom få ett sådant bemötande. Den sista läkaren jag träffade var mycket bra och han förklarade för mig vad han trodde var anledningen till vestibulit, p-piller. Han hade än så länge ingen lösning på mina problem men en förståelse och ett trevligt bemötande vilket betyder väldigt mycket när man känner att man har hamnat i en hopplös situation.
En av de lidande.


Nu har jag inte smärtor längre, men i efterhand förstår jag att i mitt fall berodde vestibuliten till stor del på att jag undvek sex. De läkare som rekommenderar unga, fullt friska tjejer att dra ned på sex, framför allt om de har en fungerande sexpartner, gör dem en otjänst.
Mina smärtor började redan i 17-årsåldern och höll i sig till och från under ca 6 år. Som även andra tjejer verkar erfara, fick jag olika besked från läkare till läkare. De flesta gav rådet att inte ha penetration vid samlagen och att avvakta tills jag blir mer avslappnad och upphetsad. Problemet är att ju mer man kommer ifrån sex, ju svårare blir det att slappna av i de avgörande ögonblicken.
Till slut kom jag till en mycket kompetent gynekolog på Rosenlunds sjukhus i Stockholm, vars enda råd var att utnyttja mitt förhållande med en förstående pojkvän och ha så mycket sex som möjligt. Eftersom det gjorde så ont var enda sättet att använda smärtstillande medel, ha korta samlag och bara göra de få ställningar där inte det mest känsliga området i slidan berörs. Detta låter kanske konstigt, men efter ganska kort tid blev problemen bättre och samlagen gick av sig själva, och nu är smärtorna sedan flera år borta.
Jag tror problemet är att en smärtsam upplevelse i unga år utlöser en spänning. Smärtan kan vara pga en oerfaren sexpartner, eller upprepade svampinfektioner som gör samlag outhärdliga. I samband med att man spänner sig ytterligare och dessutom blir rädd för samlag, kan inte spänningarna kontrolleras även om kroppen är upphetsad. I och med att det har både fysisk och psykisk orsak, måste det behandlas på samma sätt. Smärtstillande medel som underlättar samlaget gjorde så att jag kunde slappna av tillräckligt och efter ett tag infann sig inte kramperna på samma sätt längre. Sedan har det bara gått bättre.
Unga, friska kvinnor skall kunna ha samlag. Det är våra kroppar skapta för. Att avhålla sig från detta förstärker bara problemet och är ett sätt att inte utvecklas normalt sexuellt. Unga tjejer måste få veta att det är ok med sex, att de inte skall vara rädda för sex och att de har rätt att kräva njutning, så att denna typ av spänningar blir svårare att utveckla. När väl problemen är där, är det bara med en förstående och tålmodig sexpartner som det kan lösas.
Med mycket stor tacksamhet till min gynekolog på Rosenlunds Sjukhus,
Lisa