Vi blir alltmer individualiserade. Men det betyder inte att vi blir mer ensamma. I singelklanerna utvecklas nya sätt att leva och relatera. De är helt enkelt en kreativ anpassning till det globala samhällets krav. Det menar singelforskaren Eva Sandstedt, docent i sociologi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala Universitet.
– Klanerna kan ses som de moderna ”urbana familjerna”. De utvecklar egna normer och sätt att förhålla sig inom gruppen och är lojala mot varandra, säger Eva Sandstedt.
Fyrtiotalisterna gifte sig tidigt, skaffade barn, köpte hus och siktade in sig på guldklockan som tack för lång och trogen tjänst. Klanmedlemmarna förlänger ungdomstiden, väntar med att skaffa barn till förmån för karriären och går in för att stärka banden till vännerna.
Konceptet väcker ont blod hos många som tycker att de ska ta sig i kragen och växa upp. För Eva Sandstedt är deras val fullt förståeligt.
– Avstånden krymper. Varor, tjänster, pengar och människor flyter mellan världens stora städer. I projektanställningarnas spår växer ett nytt arbets- och familjeliv fram, säger hon och tillägger:
– I Sverige är det än så länge lättare att förena familjeliv och arbete än i till exempel Tyskland. Men utvecklingen går fort. Jag hör ofta studenter säga: Varför skulle vi föda barn när vi inte har någonstans att bo?
– Att satsa på den akademiska vägen ger inte längre några garantier, många unga civilingenjörer är i dag arbetslösa. Sådant bestämmer livet för hela åldersgruppen. Hur ens liv kommer att gestalta sig beror på var man föddes och var man var ung någonstans.
Klanmedlemmarna kan glädjas åt en myriad av livsvägar samtidigt som de vet att resultatet av deras vedermödor är betydligt osäkrare än för deras föräldrar. Som 70-talister är de också uppfostrade till att tänka självständigt på ett annat sätt än tidigare generationer, påpekar Eva Sandstedt.
– Men än så länge är singelklanerna ett storstadsfenomen. På mindre orter där det fortfarande finns arbete och bostäder är det lättare att leva som man alltid gjort. När jag intervjuade unga
i Söderhamn drömde de flesta om villa, barn och hund.
Att man stärker banden till klanmedlemmarna är inte särskilt märkligt. Människor är beroende av att spegla sig i andra och bli bekräftade i sin identitet. Värderingar spelar en större roll i dag än tidigare och man är fri att leva efter andra normer om de känns bättre för en än de traditionella, understryker hon.
– Det är lättare att förverkliga sig själv i förhållande till vänner. Man kan skapa en annan relation till dem än till föräldrar och syskon. Förr bildades ungdomsgänget där man bodde. Nu ingår man i gäng som sträcker sig över världen. Med mobiler och dator kan man snabbt nå varandra oavsett var man befinner sig.
Hon betonar att tvåsamheten fortfarande attraherar många, men att den kommer att ställas på hårda prov. Det blir lättare att skiljas om man ser att livet i en singelklan har mer att erbjuda än livet på tumanhand. Hon kan också tänka sig att vissa som lever i klaner i dag kommer att bilda par så småningom.
– Det verkar som om normen för vad som är vuxenhet går vidare från 40-talisterna till dagens unga. Bröllopen har fått ett uppsving samtidigt som många riktigt unga tycker att vuxenhet är att leva i en relation och helst ha barn.
I dag är var fjärde svensk singel, men fenomenet är inte nytt, det fanns minst lika många ensamstående förr som nu. Skillnaden är att dåtidens singlar saknade egna lägenheter. De bodde hos föräldrar eller syskon eller var inneboende. Eva Sandstedt tycker sig se en tillbakagång till ett mer kollektivt boendemönster.
– Jag läste nyligen en artikel om några kvinnor som gått ihop och köpt ett hus där de ska bo som pensionärer, berättar hon. Kollektivhus för äldre är också populärt, Färdknäppen i Stockholm är ett exempel, som kan följas av flera.
