Genomsnittbesökaren på Stockholms stads familjerådgivning är ett alldeles vanligt Stockholmspar - med kris i sin relation. Oftast är de mellan 30 och 40 år, båda jobbar och har ett eller flera barn i den yngre åldern.
Inga konstigheter alltså. Det enda märkliga är att de hjälpsökande blir allt fler. På tre år har antalet par som vänder sig till Familjerådgivningen ökat med över 40 procent.
Familjerådgivaren Maud Livén och enhetschefen Eva Marie Sundberg är glada över det förtroende som människor visar dem, men är litet osäkra om orsaken till det ökade intresset. Eller ska man kanske säga behovet.
En viktig faktor är en mer positiv attityd till terapi överhuvud, tror både Eva Marie Sundberg och Maud Livén. Dessutom har nog många insett den stora betydelsen av goda nära relationer.
Medierna spelar en stor roll i detta sammanhang, säger de, och tittar vänligt på mig. Det är ju bland annat via teve och tidningar som relationsproblematiken blivit rumsren.
- Det är inte längre så laddat att söka hjälp, menar
Maud Livén.
- Hit kan man komma och känna sig normal, det tror jag påverkar. Det behöver inte finnas några tunga psykiska problem och man får ingen sjukdomsstämpel, säger Eva Marie Sundberg.

Allra vanligast är att man kommer hit när man fått sitt första barn. Paret är inte längre bara älskande, utan har också gemensamt föräldrauppdrag.
- Många par tror att man är i hamn när man har hittat sin stora kärlek, flyttat ihop, kanske gift sig och skaffat barn, säger Eva Marie Sundberg.
En relation kräver ständigt arbete. Den måste vårdas och oavsett hur mycket annat man har att tänka på måste man spara utrymme till varandra. Olika perioder i livet kräver olika mycket arbete, men utan någon näring alls tappar man bort varandra.
Något som är lätt gjort i en tid där allt går så väldigt fort.
- Tempot i samhället stämmer inte överens med takten i en familj. Därför måste vi avsätta särskild tid till det allvarliga och reflekterande samtalet, säger Maud Livén.
Det är i detta sammanhang som familjerådgivning kan
fylla ett behov. Samtalet är ju den metod som hela verksamheten bygger på. Och det är samtal som är tidsbestämda och där båda får komma till tals.

Terapeuten styr, men inget ämne är för litet eller stort för att debatteras. Dessutom är det en institution som har mer än femtio år på nacken och ett gott renommé. Folk litar på kompetensen i detta hus och sprider budskapet vidare till vänner och bekanta.
Bristen på tid är en central fråga för nästan alla sökande. De flesta par som kommer hit har bråttom. Späckade almanackor tillåter ingen spontanitet och man vill inte förstå att relationer tar tid. Eller att båda förändras med tiden, och att man måste anpassa sig till den andres förändring.

Eva Marie Sundberg berättar om ett par som inte ens kunde få in ett gemensamt möte i den elektroniska almanackan - en så kallad palm pilot. Den accepterade inte fler aktiviteter eftersom den även beräknade tid för att ta sig till och från mötena.
- Då är det ju något som är tokigt, om almanackan tänker bättre än personen som äger den.
Närhet låter sig inte effektiviseras, speciellt inte om det finns barn med i bilden. Ändå försöker vi. Och misslyckas.

Men kan enbart detta ligga bakom en drygt 40-procentig skillnad i antal bokade besök de senaste åren?
- Självklart inte. Samhället och tidspressen har visserligen förändrats om man jämför med 1980-talet. Men den stora skillnaden är nog att den första dagisgenerationen nu har skaffat familj (de första dagisen kom 1967). De är uppfostrade att tala om svårigheter och fungera i grupp. När familjelivet haltar tar man därför hjälp, säger Eva Marie Sundberg.
Maud Livén tror att många i dag söker en trygghet och stabilitet i familjen i en tid då så mycket annat är osäkert: tillfälliga anställningsformer, svajig arbetsmarknad, höga krav på utbildning och att hänga med på en mängd olika områden. Å andra sidan sätter alla yttre förändringar stor press även på familjelivet.
- För att en familj ska fungera, med olika arbetstider, dagistider och en mängd fritidsaktiviter är
flexibilitet nödvändigt. Ibland kan det vara svårt att hitta fram till den rätta balansen på egen hand. Och är det en ombildad familj så ställer barnbyten och nya medlemmar i familjen ytterligare krav på individerna, säger Maud Livén.

Den ökade jämställdheten ställer också nya krav på föräldrarollen. Givetvis är det positivt att det går framåt när det gäller individens frihet - att man mindre än förut slipper värderas utifrån sitt kön - men krockarna blir hårdare när de väl kommer. För det gör de.
- Dagisgenerationen har blivit mer lika behandlade som barn när det gäller könsroller. Men när de själva blir föräldrar drabbas de ofta hårt av ett slags backlash, menar Maud Livén.
Som par har de ofta haft lika mycket att säga till om och tagit ungefär lika mycket ansvar hemma - fram till den tidpunkt då första barnet föds. Då plötsligt kommer de klassiska könsrollerna tillbaka med oanad styrka.
För många kommer förändringarna som en obehaglig överraskning. Man sitter bara fast i något man kan tycka är orättvist, utan att man vet hur det gick till, och utan att veta hur man ska komma ur det.

Det är då man måste börja samtala, kanske med stöd av professionella hjälpare. Att prata om hur man har det ger utrymme för förståelse. Och att förstå är en förutsättning för att kunna förändra något som är fel.
- Självklart är detta svårt. I dagens samhälle har vi så många val, samtidigt är vi i grunden så traditionella. Att skiljas behöver inte vara av ondo, men det är en lång, svår och jobbig process. Det har nog många av de moderna par som kommer hit insett, säger Eva Marie Sundberg.