Anders, 25 år, har aldrig missbrukat pornografi. Men han har sett många bilder och lever i en tidsålder där tillgången är obegränsad. Han har försökt att hålla sig till en sund konsumtion. Eller kan man säga så? Verkligheten är sällan svartvit. Anders, som egentligen heter något annat är student, singel och bor i Stockholm.

–Frågan är om det går att skilja på snusk och snusk. Är det mer okej att titta på tjejer i Elloskatalogen än på hårdporr? I mitt fall har det rört sig om hela spannet, säger han.

I perioder sedan 15-årsåldern har han mer eller mindre ofta varit inne på porrsidor på internet. Bara på den privata datorn i och för sig, men där finns och har funnits ett bruk, ett bruk som han inte tror skulle ha existerat om han vuxit upp för tjugo år sedan. Då hade det varit lite krångligare. Han varken skäms, eller är stolt över det. Samtidigt funderar han på vilka konsekvenser det kommer att ge i framtiden. Vägen till bilderna och filmsnuttarna är ofta väldigt kort.

–Man har lite dötid och är ute på nätet. Plötsligt ser man en bild och förnimmer att det finns andra tjejer på nätet. Det är 20 minuter kvar innan man ska gå till bussen. I den stunden har man trillat dit, säger han.

När han har gett efter har han ibland skämts lite. I alla fall när han var yngre. Bilden av vem som höll på med sådant stämde inte med hans bild av sig själv. Nej, han kom ju från en stabil bakgrund med goda familjeförhållanden. Tänk om andra fick reda på att han surfade in på sådana sidor, vilken hycklare han skulle betraktas som. Med åldern har insikten växt hos Anders att han är i gott sällskap. Med hur många är svårt att veta.

–Det är ett problem att killar sällan vågar prata om det här på ett sårbart sätt. Jargongen blir ofta en annan och man pratar om schyssta lökar i omklädningsrummen. Men genom att våga prata om det blir man också mer medveten, säger han.

Medveten om att det är dötiden som får honom att ge efter, att det är när garden är som lägst som risken att halka dit är som störst. Och medveten om att han är och förblir en sexuell varelse. Med behov och nyfikenhet.

För hans föräldrars generation handlade det om pinuptidningar och idag tillgodoses behovet digitalt.

Men pinupbilder hörde inte till de vanligaste samtalsämnena vid middagsbordet när Anders växte upp.

–Ändå har mina föräldrar varit öppna med sex. I alla fall på den basala nivån och förklarat hur det går till. Men vi har inte pratat så mycket om porr. Man behöver inte prata om allt med sina föräldrar. Däremot har de varit väldigt odramatiska och aldrig försökt framställa sig själva som fromma, säger han.

Anders tycker att det är bra att hans föräldrar inte lagt sig i hans sexuella mognad. Vissa saker måste man möta och ta ställning till ensam, det är så man blir vuxen, menar han. Men hur konsumtionen påverkat honom kan han inte säga.

Han vet ju inte hur det skulle ha varit utan bilderna. Men något händer med tänkandet i den stund man trillar dit, det vet han.

Anders beskriver det som att han vet att det är en människa han ser på bilden, men att sexualdriften just i det ögonblicket är så stark så att de rationella tankarna får vänta. Att porrindustrin i sig är förkastlig är ett argument som inte biter just då.

–Jag tror det påverkar mig själsligt, i alla fall mitt sätt att tänka om kvinnor. Även om jag säger att jag är medveten, tror jag att saker fastnar i det undermedvetna. Det märks nog i mitt samröre med kvinnor, säger han.

I samtalet med vänner har ämnet ibland kommit på tal ”på ett sårbart sätt”, som han uttrycker det. En tjejkompis berättade för honom att hon direkt märker när en kille börjar imitera ett porrbeteende.

–Jag tror inte att dessa killar medvetet vill imitera några förebilder i filmerna. Men det är ett beteende som satt sig och format dem. Det är olyckligt men ganska korkat egentligen. Det finns ju ingen som orkar hålla på som de gör i filmerna, säger Anders.

Ändå är han där ibland. Så motsägelsefullt kan livet vara. Det han vill göra, det gör han inte. Det han inte vill, det gör han. Anders ställer sig frågan om han skulle ha nöjt sig med bikinibilderna. För han vill att porrsurfandet ska försvinna, men inte på stört. Det måste ske successivt.

–Det går inte bara att döda ett beteende. Det är som att lova att sluta äta godis. Det går tre timmar och man äter ändå. Mitt i det här träsket, ska man ändå vara glad och stolt över sin sexualitet. Den gör oss vitala. Man får helt enkelt acceptera att den finns där och att man då och då trillar dit. Men det gäller att hitta andra, mer meningsfulla, saker att fylla sin tid med än att kolla på brudar på nätet, säger han.