Kerstin Hasselrot och Sofie Wahlström företräder Nätverket för asexuella. För många är det en stor lättnad att finna likasinnade i nätverket, berättar de.
Vi sitter på ett kafé i Stockholm och försöker reda ut begreppen kring detta nya skott i särartsfloran. Runt omkring oss dricks det latte och pratas.
Vi talar om sex, fast i en inverterad form. Runt bordet sitter tre kvinnor som alla har kommit fram till att de är asexuella. De är Kerstin Hasselrot, Sofie Wahlström samt Johanna, som inte vill skylta med sitt efternamn.
I en tid då sex exponeras lite varstans och framhålls som fundamentet för ett lyckligt liv formulerar de en antites, ett liv utan sex. Deras ställningstagande är inte en protest mot dagens sexfixering, de är bara ointresserade av ämnet.
Sofie Wahlström tog initiativ till ett seminarium om asexualitet under fjolårets pridevecka, den årliga manifestationen för homo- bi- och transsexuella, så kallade hbt-personer. Intresset var klart över förväntan och många i publiken kände igen sig.
– Den vanligaste reaktionen från andra asexuella när de väl hittat till oss är: Gud så skönt att man inte är ensam, berättar Kerstin Hasselrot.
– Ofta är det så att man inte har ett namn på sin läggning. Man vet vad det är men inte vad man ska kalla det.
Seminariet blev startskottet för Nätverket för asexuella som i dag har 355 medlemmar, den äldsta en kvinna på 80 år.
Vad innebär det egentligen att vara asexuell? Betyder det att man är genuint ointresserad av sex i alla situationer alltid?
Det är olika och mycket individuellt, förklarar de. Definitionen ska vara ganska öppen så att alla ska känna sig välkomna i nätverket.
– Vi har ju medlemmar som kallar sig periodare, det vill säga att de inte vill ha sex under långa perioder. De har varit rädda att de ska bli utslängda, berättar Sofie Wahlström.
– Men har man något som helst intresse att vara med i nätverket får man det, bara man inte är otrevlig, fyller Kerstin Hasselrot i.
Cirka två tredjedelar av medlemmarna är kvinnor, vilket skapat en del funderingar.
– Vi har kommit fram till att det anses vara mer okej för en tjej att vara asexuell, eftersom det finns någon sorts myt om att tjejer är mindre sexuella. Men om det är en kille blir det snabbt kopplat till potensen och att det skulle vara sådana problem. Killar förväntas vara mer sexuellt aktiva och ta initiativ. Om en kille definierar sig som asexuell har folk svårare att acceptera det, säger Sofie Wahlström.
Alla tre försäkrar att deras livsval inte är någon sorts protest mot en tilltagande sexfixering i samhället. De bara vill inte ha sex. Kerstin Hasselrot berättar att sex i reklam och andra medier provocerade henne tidigare, innan hon kommit ut som asexuell.
– Då kunde det kännas som om det var var fel på mig, att jag inte kunde vara så läcker, sexig och utmanande. Inte ens i en privat situation kunde jag åstadkomma något i den riktningen. Nu bryr jag mig inte längre.
Även om de säger nej till sex har de trots allt en bakgrund som kan inordnas i det sexuella spektrat. Kerstin kallar sig hetero-orienterad, Sophie queer och Johanna bi-orienterad.
Mycket av kontakterna inom nätverket sker via en klubb på Qruiser, en kontaktsajt för hbt-personer. Där sjuder det av sex, killar söker killar, tjejer söker tjejer. Ofta är det nakenbilder i utmanande positioner och många är ute efter enbart sex.
– Ibland när vi uppmanar folk som är intresserade av vårt nätverk att gå in på Qruiser finns det somliga som inte vill, dels för att de tycker att det bara är sex där, dels för att de inte känner sig hemma i hbt-världen, säger Kerstin Hasselrot. Men de flesta brukar gå med i varje fall sedan vi förklarat att man kan strunta i det och helt koncentrera sig på klubben.
Man kan bli kär trots att man är asexuell, försäkrar de tre. Däremot kan det ha sina komplikationer: Sofie Wahlström berättar att hon, innan hon kom ut som asexuell, gick på minor med partners som inte kunde acceptera hennes beslut.
– Men nu när jag är öppen med min identitet känner jag mig mycket starkare och kan hävda mig.
Vad svarar ni folk som börjar spekulera i att det skulle vara något trauma i barndomen som är orsaken till asexualitet?
– Det är ett ganska populärt tema, allt det där om varför? Jag är ganska less på det, kommenterar Sofie.
Johanna tillägger:
– Det finns några typiska exempel på folks förutfattade meningar. Det kan vara att man äter mediciner, har hormonrubbningar eller neuropsykiatriska funktionshinder.
Ingen i den här trion pekar på något sådant för egen del. Däremot är de övertygade om att somliga medlemmar i nätverket kan ha den bakgrunden. Sofie Wahlström har sökt efter en gemensam nämnare bland medlemmarna men inte funnit någon sådan.
– Sedan finns det också de som inte mår så bra som vi gör av sin asexualitet. Det kan vara folk som lever i ett förhållande med sexuell obalans därför att de vill så olika och hur de än gör blir ingen nöjd, säger Kerstin Hasselrot.
Biologins syfte med den sexuella akten är att man ska avla barn. Men varken Sofie eller Johanna har fyllt 30 och de känner ingen panik.
– Just nu känns inte barn aktuellt för mig. Men bara för att man är asexuell är man inte infertil. Så det går ju att ordna, genom insemination eller adoption, säger Sofie.
Kerstin, som är 43, har försökt att skaffa barn genom insemination i hemmet. En god vän som är homosexuell var spermadonator och syftet var att de skulle ha delad vårdnad om barnet. Men hon blev inte gravid och har så gott som avskrivit de planerna nu.
Finns det tillfällen när ni tvivlar på er asexualitet och tänker att sex kanske inte vore så dumt ändå?
Kerstin Hasselrot säger att frågan känns hypotetisk, men ger ändå den här bilden:
– Möjligen skulle jag kunna tänka mig att jag skulle tycka att det är småtrevligt, om jag var i ett väldigt bra förhållande eller med en mycket god vän och att det var i en väldigt nära situation... Kanske. Men det känns väldigt avlägset.
Johanna:
– Jag saknar inte sex och tycker inte det är ett problem att vara asexuell, förutom att det är svårt att träffa någon. Jag saknar verkligen att ha en relation.
Sofie Wahlström:
– Jag har en kompis som försöker sätta dit mig med frågor, typ: om du hånglar med någon betyder väl det att du vill ha sex? Nej, svarar jag då. Hon försöker hitta på olika situationer där jag skulle kunna tänka mig ha sex.
– För mig finns det en gräns där jag känner om en situation drar åt sex eller om det bara är ömsesidig närhet utan andra förväntningar.
Men är inte kramar, kyssar och hångel åtminstone en del av sexlivet?
Sofie anser att definitionen av sex är flytande och att var och en måste dra sina egna gränser.
Kerstin lägger till:
– Det handlar om vad det är för känsla i luften. Känns det sexuellt är det sexuellt för mig.
Orgasmen då? Den är ju avslappande och bra på många sätt.
– Det kan den säkert vara, men det behöver ju inte vara sexuellt, svarar Kerstin Hasselrot och introducerar begreppet autosex, det vill säga att man tillfredsställer sig själv.
– Det kan ju vara något som man ägnar sig åt just för att det känns behagligt, att man har svårt att sova eller att man är uttråkad.
Att åldras som asexuell är inget som skrämmer. Kerstin Hasselrot kommer inte att sakna de sexuella erfarenheterna från ungdomen.
– Jag tror inte jag kommer att ångra att jag haft för lite sex, snarare att jag inte lät bli ibland. Sedan behöver man ju inte bli ensam för det, man kan bo tillsammans med vem man vill, om man vill ha någon att gå och pyssla om rosorna med.
Under Prideveckan i Stockholm leder Kerstin Hasselrot och Sofie Wahlström ett seminarium om asexualitet. Pride house, måndag 31 juli kl 14
