30-årige Daniel tycker inte att det här med svärrelationer är så komplicerat. Borde det vara så? undrar han lite förvånat när vi ses över en kopp choklad på klassiska Konditori Valand i Vasastan.

– Jag har bara en kompis som har pratat om problem med sin svärmor. Fast det som är jobbigt är att hans flickvän och hennes mamma grälar så mycket.

De är likadana de två, brukar Daniels kompis säga. Ibland måste han gå emellan och säga åt dem att skärpa sig.

– Ibland kan en konflikt lätta om någon bara lägger upp facts, säger Daniels som är en pragmatisk ung man, nyss färdig med sin ingenjörsutbildning.

Själv har han bott ihop med sin flickvän Anna i några år nu och de har varit ett par sedan gymnasiet. Hans relation till hennes föräldrar är god, Anna tycker om hans föräldrar också. Mest umgås de med hennes mamma som är singel och bor i ett litet samhälle i Roslagen.

Daniel tycker mycket om sin svärmor. Hon är varm, generös och givmild. På gränsen till för generös.

– Min svärmor hjälper oss jättemycket. Hon tjänar bra och vill gärna ge oss både saker och pengar. Men det får ju inte bli för mycket. Man vill ju klara sig själv och det känns inte bra om man inte kan ge tillbaka själv på samma sätt. Vi måste säga nej till henne ibland, förklarar han.

Precis som Daniel gillar svärmor att sjunga och spela. De har lätt för att tillbringa ganska många timmar tillsammans. Han spelar latinamerikansk folkmusik och hon lär honom svenska folkvisor. Han beklagar att han bara kunde ”typ Cecilia Lind” fast han är uppväxt här.

Därför uppskattar Daniel sin svärmors visstunder. ”Hon är duktig, man kan lära sig av henne”, säger han.

– Jag har faktiskt aldrig haft en konflikt med min svärmor, säger han.

Det händer ganska ofta att Anna tar initiativ till att åka ut till sin mamma. Hos henne njuter de av lantlivet, badar bastu, myser framför brasan eller är ute och går långpromenader.

Men när Daniel känner att rastlösheten kryper på tar han bilen och kör tillbaka till stan. Han trivs bäst när han har händerna fulla. Att bara hänga med svärmor i mer än 24 timmar är trots allt över gränsen. Enligt honom är det ingen som tar illa upp. Han drar, mamma och dotter är kvar.

Sin svärfar har han ett lite svalare förhållande till. Kanske mest av geografiska skäl. För några år sedan flyttade han från Sverige.

– Jag hade lite svårt med hennes pappa i början. Han tar väldigt mycket plats, men när man lär känna honom inser man att han är rolig, säger Carlos.

Annas pappa är född i Tjeckoslovakien och kom hit som vuxen. Daniels föräldrar flydde till Sverige från Chile på 1970-talet.

– Jag tror att min svärfar gillade mig från början. Mina föräldrar och han kände nog också en samhörighet direkt. De kände igen sig i hur det är att vara ny i Sverige, hur det svenska kan vara en främmande kultur.

Hemma hos Daniel sker umgänget gärna vid matbordet. Här sitter man i timmar.

– Man flyttar inte in i vardagsrummet för att det är bekvämare som man brukar i Sverige, förklarar han.

Daniels familj är väldigt social och gillar att ha huset fullt av folk och bjuda på ”asado”, grillat kött styckat och tillagat på latinamerikanskt vis

– Jag känner mig som svensk fast jag har vuxit upp med dem. Fast när det gäller köttet är jag inte en svensk som föredrar oxfilé som inte smakar något, säger Daniel.

Vid matbordet får det gärna bli en livlig diskussion. Daniels pappa brukar kunna reta gallfeber på sin svärdotter Anna när han ”blir lite för macho”.

– När han säger att generna styr vad tjejer och killar är intresserade av och att kvinnor och män är lämpade för olika sysslor vet jag att Anna blir irriterad. Då står jag upp för Anna – om jag tycker att hon har rätt, förstås. Det är inget snack om det, säger han.

Men pappans machotendenser har varit värre, menar Daniel. För övrigt nämner han att machojargongen var betydligt värre på hans gamla arbetsplats där de var ett litet gäng män som arbetade tillsammans varje dag. I jämförelse med dem är hans pappa en mjukisman av svensk modell. Fast i diskussionen står Daniel pappa alltid upp för sin sak. Grejen är att det gör Anna också.

– Vi diskuterar och vi skrattar.

Att prata politik kan också vara en källa till konflikt mellan familjerna som ska dela barnbarn.

– Det skulle väl vara väldigt dumt av våra föräldrar om de blev osams. Om någon är moderat eller socialdemokrat spelar ingen roll. Det är bara ord och i min värld är det handling som räknas, säger Daniel.

Inställningen till Gud kan också vara känslig och för ett par i 30-årsåldern som ännu varken är gifta eller har barn kan frågan om bröllop ställa till det i familjerna.

– Bröllop är inget viktigt för mina föräldrar. De är inte troende katoliker, säger Daniel.

Han gissar att svärmor trots allt har någon tro, en personlig relation till Gud.

– Svärfar tror på vetenskapen och bröllop har han aldrig nämnt, vad jag kan komma ihåg.

Är det något som kan bli jobbigt när ni umgås familjerna emellan?

– Så fort det pratas om barn tittar de på oss. Anna känner mer press än jag. De tittar också mer på henne än mig. Det är väl de gamla könsrollerna som spelar in, säger Daniel.

Nu när Daniel och Anna har varit tillsammans så pass länge och snart är klara med sina respektive utbildningar har bådas föräldrar antytt att det börjar bli dags för barnbarn.

Om familjen utökas blir det gissningsvis mormor, Carlos svärmor, som får se mest av barnbarnen. Anna tar betydligt oftare initiativ till att besöka sin mamma än vad Daniel gör för att träffa sina föräldrar.

– Om jag åker till dem så är det för att göra något. Som är hjälpa dem att måla om eller att bygga något. Det känns meningsfullt, säger Daniel.

Svärföräldrarnas längtansfulla blickar talar sitt tydliga språk. I dem bor mor- och farföräldrarnas känsla av rätt till sina barnbarn. Förhoppningsvis behåller alla sina goda och nära relationer även när barnbarnen kan tänkas komma. Vare sig det blir förr eller senare.

Fotnot: Daniel heter egentligen något annat.