Jag har inte känt mig fattig medan jag arbetade. Jag accepterade mina inkomster och lärde mig att leva enligt dem. Men sedan jag blev pensionär …

Jag har universitetsutbildning från ett annat europeiskt land, men lyckades inte etablera mig i Sverige. Jag arbetade, men alltid i dåligt betalade yrken. Så jag har netto mindre än 11 000 kronor, plus cirka 1 500 i pension från mitt hemland. Månadskort på SL är nu för mig verkligen en lyxvara. Så jag åker med SL bara när jag absolut måste.

Det tycker jag är trist med Sverige. I London, Warszawa och Madrid är pensionärer inte dömda att sitta hemma om det inte går att ta sig fram på cykel. Det finns billiga eller avgiftsfria timmar i kollektivtrafiken. I Warszawa åker man gratis från 70 år. Det är trist att klaga, men att kunna gå på en konsert i månaden, läsa morgontidning, ha grundpaket på tv, kunna åka till centrum någon gång i månaden borde vara självklarhet för en pensionär. Men det är inte möjligt för mig.

ÄLDRE

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Visst har jag känt mig fattig många gånger, som när mina två barn var i uppväxtåren och hade många aktiviteter på gång. Man tyckte aldrig att pengarna räckte.

En jul när mina barn var 5 och 10 år gamla låg jag i skilsmässa och hade under hösten börjat arbeta. Vi hyrde vårt hus av min exman. En vecka före jul ville han ha tre månaders hyra i förskott. Något underhållsbidrag ville han inte betala. Stolt som jag är så tänkte jag att han självklart skulle få hyran. Men vad gav det för konsekvenser? Julmat skulle inhandlas, julklappar och julgran, men till det fanns inga pengar kvar. Min räddning blev min mamma där vi fick god julmat. Julklapparna fick komma i mars i stället. Men den julen glömmer jag aldrig. Min lycka i förtvivlan var att jag hade mina underbara barn och min mamma.

NETTAN

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Den fattige i Sverige är betydligt rikare än vad fattiga var förr i tiden eller vad man är i många andra länder. Tack vare våra relativt väl fungerande system så räddas den absoluta majoriteten från direkt svält och hemlöshet. De flesta som är fattiga i Sverige är bara det jämfört med de som är rikare i Sverige, men knappast jämfört med de fattiga ute i övriga världen.

MALINA

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag har rätt svårt att förstå varför vi inte i stället arbetar på att ta bort inställningen att man är en god förälder om man konsumerar åt sina barn? Varför ska de behöva märkesjeans? Vi har råd med märkesjeans (om vi omprioriterar en del annat) men uppenbarligen kan min son gå i billiga byxor från Dressman eller­ ärvda jeans från kusinen ändå. Detta utan att han behöver skämmas ögonen ur sig i skolan.

Kan det handla om hur man väljer att bemöta tillvaron snarare än pengarna som finns eller inte finns i plånboken? Sedan är det begripligt att det inte är roligt­ att behöva vända på slantarna varenda dag kring sådant som andra tar för givet, men därifrån­ till att det är så nödvändigt att lyxkonsumera för att stå sig i konkurrensen är vägen lång. Det går bra att leva utan märkeskläder, även om man är tonåring.

PELLAB

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Visst kanske det går att klara sig på låga inkomster en kort period. Men min pappa har varit förtidspensionär i över 20 år med runt 6 000 kronor i månaden att leva på. Under den tiden har jag sett hur han sakta brutits ner av fattigdomen, att aldrig ha råd med det som han behöver.

Att oftast behöva be om ursäkt till mig och min lillebror för att han inte har råd med födelsedagspresenter eller julklappar. Jag blir inte besviken över uteblivna julklappar, det som gör mig ledsen är att behöva se min pappa lida över att vara fattig.

ELIN

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Artikelns ”Magnus” är stolt över att ha arbetat hårt, vilket­ han naturligtvis har all rätt att vara. Samtidigt upplever jag också att det finns ett förakt i samhället för de som inte klarar av dessa 50–60 timmar i veckan, kanske inte ens 40.

Intressant att också få det här perspektivet, diskussioner om inkomstklyftor landar ofta annars i att man bara talar om fattigdom. Jag tror att rikedom är betydligt mindre provocerande än fattigdom i dag eftersom man lätt kopplar det till arbetsmoral.

Jag hoppas att vi går mot en större ödmjukhet och respekt för människors olikheter. Rika människor behöver inte oroa sig, det är ingen som missunnar dem deras framgångar. Däremot är man väldigt snar att döma de som hamnat efter, vilket känns fruktansvärt ogint. Det känns hoppfullt att ”Magnus” exempelvis reflekterar över utförsäkrades situation, jag hoppas att det blir vanligare i hans samhällsklass.

GRAVALLVAR

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Måste man bjuda vänner på trerätters middagar bara för att få vara med? På 1980-talet var det vanligt att bjuda folk på lite ost, kex och vin. Vem minns inte chili con carne? Ingen lagade förrätter eller krånglade till det. Vi måste förstå att alla varken vill eller kan bjuda på dyra maträtter och vin. Det ska vara i sin ordning med te, kaffe och hembakat vetebröd eller lite ost och vin.

ULLA ANDERSSON

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag är övertygad om, i motsats till läraren Cecilia, att lönen är direkt kopplad till självkänsla. Blir du bekräftad känner du dig säkrare och agerar därefter.

Att så många framför åsikter som haglar över oss lärare från alla håll tror jag just är kopplat till den låga lönen och därmed statusen vilket gör oss till allmänt villebråd. Du ska ha en enorm självkänsla för att klara ”trycket” och många lämnar yrket i dag, säkert till stor del p.g.a. detta samband.

AGNETA AASTRÖM

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Förra året blev min beskattningsbara inkomst cirka 180 000 kronor efter avdrag för egenavgifter och arbetsrelaterade kostnader. Vad är arbetsrelaterat? Papper, färgpulver, en ny bildskärm, några fackböcker, ett par dagar på bok- och biblioteksmässan, porton... SL-kort, tandläkare... ja, det är kostnader som inte längre är lätta. Att prenumerera på en morgontidning ...

Men jag har klarat mig hittills. Under ett par år fick jag knappt ihop till bostadskostnaderna. De två senaste åren har varit bättre, om än inte bra. Vem vet hur det är om några månader? Det är frilansarens lott. Ingen är beroende av mig. Ingen behöver mig. Jag har det oerhört mycket bättre än den Lisa ni berättade om häromdagen. Man skulle kunna säga att jag på sätt och vis är i vägen. Någon annan skulle kunna göra det arbete jag gör. En syssla och 400 kubikfot luft om dagen kan bli lediga som Olle Montanus i Röda rummet konstaterade i sitt efterlämnade brev.

Men har man fått förmånen att leva, så vill jag åtminstone göra rätt för mig genom att vara till nytta, så gott jag kan, så länge jag kan. Jag avundas inte den Magnus som tjänar miljoner eller andra i hans inkomstklass. Jag har aldrig haft som mål att bli så rik som möjligt. Jag vill bara kunna klara mig själv och helst kunna vara till hjälp för andra. Det jag mest önskar kan jag ändå inte få för pengar.

ANDERS