Thomas Toivonen sitter på ett kafé i Gamla stan och dricker kaffe och äter en punschrulle. På bordet ligger mp3-spelaren och i fickan vilar mobiltelefonen. Fast egentligen vill han sitta vid en ­lägereld i skogen och konsumera betydligt naturligare produkter direkt från naturen och skapa egen musik. Mobiltelefoner är inte att tänka på i hans vision.

Thomas Toivonen är grön anarkist och tar i princip avstånd från allt som de senaste tiotusen åren av civilisation har åstadkommit, ända sedan jordbrukets födelse: teknik, industrialism, monokulturer, lönearbete och städer för att nämna något. Ja, även vår tidsuppfattning ifrågasätter han.

Han längtar till stenåldern, till det liv som han och andra så kallade primitivister anser att människan är skapt för.

– Det optimala är att vi lever som jägare och samlare, slår han fast.

Men fyller i:

– Frågan är om det är möjligt och hur många som vill leva ett sådant liv. Ändå tror jag att de flesta känner sig främmande i det moderna samhället.

Tecknen på att vår värld är på väg mot katastrof är många, anser han: krig, klimatkris, utfiskning, miljöförstöring, befolkningsexplosion… Listan kan bli längre och höstens finanskris är bara ­ytterligare ett tecken på att vi är på väg mot ragnarök.

– Och det är bara logiskt. Alla civilisationer hittills har kollapsat. Det kommer även den här att göra.

Han har kommit fram till denna ståndpunkt efter att länge ha vantrivts i det moderna samhället. Under hela sitt liv har han känt sig mer eller mindre alienerad och det tror han beror på att han är fången i den här civilisationen. För han är just fången. Även om han vill kan han inte slänga den moderna tillvaron över bord och återgå till det stenåldersliv som är hans ideal, han är alltför formad av tiotusen år av civilisation. Visserligen har han planer på att flytta ut i skogen och leva ett mer naturnära liv. Men inte ens då är han fri från vår moderna tid. Mat, kläder och andra förnödenheter måste fortfarande hämtas från världen bortom skogsbrynet.

– Jag är inte så duktig när det gäller ätliga växter och annat man kan äta i naturen. Det, och att lära mig att göra upp eld med bågdrill, är några kommande projekt för mig, deklarerar han.

Hur ska det gå till att växla ned en högteknologisk värld, som dessutom ska föda 6,5 miljarder människor, till samma nivå som en del små naturfolk i Amazonas lever på? Det är en knepig fråga, medger Thomas Toivonen. Han är på det klara med att jordens befolkning måste minska dramatiskt om den visionen blir verklighet.

– Jag har inget bra svar på hur det ska gå till. Det bästa är att det sker med frivilliga metoder. Ingen vill ha massmord.

Han tar en tugga på punschrullen, tänker en stund, och tillägger:

– Å andra sidan sker det massmord på många håll i världen ­redan nu.

Resan tillbaka till stenåldern måste nog ske i etapper, anser han. Rimligast är att först övergå till så kallad permakultur, det vill säga småskaligt, varierat jordbruk som inte utarmar den biologiska mångfalden.

– Förutsättningen är att vi blir mer självförsörjande.

När han gick i högstadiet läste han en artikel om civilisationskritik och blev vagt medveten om det sättet att tänka. Senare sökte han sig till vänstergrupper och traditionell anarkism, men kände sig inte hemma där heller. Han kom att delta i debatter på olika webbplatser och fick höra talas om John Zerzan, amerikansk filosof och ledande ideolog för de gröna anarkisterna. Han läste på om Zerzan och fick en sorts aha-upplevelse.

– Han satte ord på så sådant som jag gått och känt intuitivt.

Så nu omfamnar Thomas Toivonen Zerzans idéer. Han har till och med gjort en film om dessa med Zerzan som medverkande. Filmen ligger ute på videosajten Youtube.

I övrigt ägnar sig Thomas Toivonen åt att spela jazz. Viss ­berömmelse har han nått, inte minst genom att han sprider sin musik gratis på nätet. På engelska Wikipedia, den fria encyklopedin på nätet, presenteras han i en kort artikel.

Han bor synnerligen enkelt ­ i en hyrd veduppvärmd stuga norr om Stockholm. Han försöker konsumera så lite som möjligt, vilket också är ett nödtvång eftersom han inte har något jobb, bortsett från under några veckor i somras. Till stor del lever han utanför det vanliga samhället, han har inga försäkringar, han får kläder av en vän som bor i ett välbärgat område och vittjar soprummen på fullt användbara plagg.

Han är också ”freegan”, det vill säga att han plockar på sig slängd mat ur livsmedelsbutikernas containrar. Visserligen har bäst-före-datumet gått ut, men det är inga fel på varorna, försäkrar han. Det här gillar inte livsmedelshandlarna, men Thomas Toivonen försvarar sig med att det vore värre att låta maten förfaras.

– Det finns ett enormt överskott som slängs. Så det är ju också en samhällskritik i freeganism.

Tanken är att ordna försörjningen genom att ge gitarrlektioner. Men än har han inte tillräckligt många elever och han söker därför efter lämpliga halvtidsjobb.

Många av de gissel som plågar människor i dag, välfärdssjukdomar, psykiska problem, stress för att nämna några, skyller han på civilisationen. Därmed inte sagt att ett liv på stenåldersnivå skulle vara någon paradistillvaro.

– Men problemet med den här civilisationen är att vi vill putta bort allt det svåra. Vi har blivit bekvämlighetsnarkomaner.

Själv för han sin personliga kamp mot den överbekväma ­nutid som han är en motvillig del av. Han har varit rejält överviktig, men gick ned flera tiotal kilo bara genom att röra sig mer. Han gjorde också ett försök att äta kolhydratsnål stenålderskost men gav upp.

Han gör slut på den sista chokladdoppade änden på punschrullen, tuggar ur, och försöker förklara paradoxen, att han kan sitta mitt i Stockholm och mumsa dammsugare samtidigt som han predikar ett liv i och av naturen:

– Rewilding är ju ett ord som används inom primitivismen, att återförvildas, vilket är en process som inte går över en natt. Jag har inga färdiga svar, men jag tror att vi tillsammans kan hitta ett vettigt alternativ till den rådande ­situationen. Vi måste ha modet att se hur saker och ting verkligen är och våga ifrågasätta och kritisera sånt som vi tar för självklart. Parallellt med det behöver vi utforska hållbara alternativ.

Flera motfrågor inställer sig, bland annat den här: Om nu mänskligheten inledde en resa mot undergång när den övergick till att bruka jorden och tämja djuren: vad säger att vi inte upprepar samma process om det utopiska skulle inträffa, att vi förflyttades tiotusen år bakåt i utvecklingen? Är inte det unikt mänskligt att ständigt försöka förbättra sin tillvaro med olika innovationer, vare sig det handlar om pilbågar eller kärnkraftverk?

Thomas Toivonen håller inte med om det och pekar på olika naturfolk som än idag befinner sig på en stenåldersnivå. Pirahafolket i Amazonas lever som ­jägare och samlare och sägs vara helt ointresserade av myndigheterns försök att lära dem jordbruk. Enligt den amerikanske antropologen Daniel Everett lever de helt i nuet, de har ingen skapelsemyt eller traditionella muntliga berättelser. De sägs också sakna räkneord och ord för färger.

Thomas Toivonen anser att det lilla pirahafolket visar på en ursprunlig livsstil som är eftersträvansvärd.

En vecka efter kaffestunden ­ i Gamla stan träffas vi i hans stuga norr om Stockholm. Det är drypande höstruggigt ute, vilket också kan kännas inne i stugans enda rum. Enda värmekällan är en liten vedkamin, som för tillfället är kall.

Egentligen var planen för hösten att flytta ut i skogen tillsammans med några kamrater. Nu blir det inte så, även om målet om ett liv i naturen kvarstår.

Men även när eller om han någon gång i framtiden slår sig ned ute i skogen släpper han inte kontakten med civilisationen.

– Skulle det bli riktigt kallt kan jag alltid bo hos kompisar inne i stan.

Per Söderström

08-13 57 55

per.soderstrom@svd.se

Fler artiklar