Mia Lövheim, adjunkt i religionssociologi vid Uppsala universitet har följt diskussionerna om religion på en stor webbcommunity under ett års tid och disputerar i dagarna med en avhandling om hur ungdomar använder nätet för att diskutera religion.
Klimatet i diskussionsgrupperna gör det dock svårt för medlemmarna att röra sig emellan dessa tre dominerande förhållningssätt. De som vill ha mer ömsesidighet och tolerans i debatterna hoppar av.
– Det talar emot teorierna om att internet skapar mångfald och öppenhet för alla. Det är inte så många perspektiv som får plats, konstaterar Mia Lövheim, adjunkt i religionssociologi vid Uppsala universitet. I dagarna disputerar hon med en avhandling om hur ungdomar använder nätet för att diskutera religion.
Under ett år följde Mia Lövheim diskussionerna på en webbcommunity som är en av de två största i Sverige. Hon var förvånad när hon hittade över 600 diskussionsgrupper om religion – vilket är lika många som i kategorierna filosofi, dataspel, viss musik respektive hästar. Ämnen som kärlek och populära artister kan dra till sig flera tusen grupper.
Parallellt intervjuade hon 15 ungdomar mellan 18 och 20 år som var aktiva i religionsdiskussionerna. Bara två av dem blev kvar på sajten.
– Ungdomarna klarade de hårda debatterna olika bra, förklarar Mia Lövheim. De som hoppade av ogillade den snäva formen – att på ett begränsat antal tecken vara så tydlig och rapp i kommentarerna.
”Jag är inte så‘n” förklarade ungdomarna för Mia Lövheim. De kunde inte uttrycka tvivel i diskussionen eller med sina kläder visa att de var annorlunda mot fördomarna om att vara t ex kristen. De som var blyga och osäkra i verkligheten tyckte debattklimatet blev som i klassrummet – hårt och polariserat.
Två tjejer i Mia Lövheims intervjugrupp stannade och menade att diskussionsformen var ett spel som man inte skulle ta för allvarligt. Det är en poäng att få gå på litet, menade de.
Annars var fler killar än tjejer aktiva i diskussionerna – som också blev traditionellt manliga: abstrakta kunskaper och ett distanserat förhållande till känslor och religion dominerade. De tjejer och killar som hellre ville ha en ömsesidighet än försöka vinna debatten hoppade av.
I de diskussionsgrupper som blev inriktade på personliga, religiösa erfarenheter, upplevde medlemmarna ett slags frälsning när de insåg att det fanns andra de kunde dela sin privata tro med. ”Det är inte bara jag som är knäpp” kände de:
– Men när nya deltagare hela tiden kom in körde diskussionen fast: Vi kommer inte längre, tyckte någon. Vi ska väl vara mer toleranta än kristna, replikerade en annan.
Var det något som förvånade dig i webbdebatterna?
– De unga sökte efter tecken på att religion är någonting privat, och gick in i diskussionen för att finna sin tro. Utan att de var beredda fick de ändå hantera gemensamma värden: Hur toleranta var de egentligen tillsammans? Behövde de sätta gränser för sin egen tro?
Ett mönster som bekräftades i Mia Lövheims forskning var de ungas skepsis mot auktoriteter som väljer åt dem – vilket märktes i debatten om de personliga erfarenheterna kontra vetenskap och kyrka.
– Sedan tycks mångfalden skapa ett nytt behov av klara gränser, säger Mia Lövheim. Plötsligt behöver reglerna återupprättas för att ge någon form av säkerhet. Det är jobbigt att tycka olika. Det krävs en stark människa för att leva i det ständigt föränderliga.
08-135288, agneta.lagercrantz@svd.se
