I maj kan de börja med sin hormonbehandling - de första kvinnorna som nu lagligen kan försöka bli gravida via äggdonation på ett svenskt sjukhus. Tre har redan haft sina donatorer klara sedan före jul. Ytterligare 110 barnlösa par står på intresselistan för äggdonation bara på Huddinge universitetssjukhus.
- Vi måste vänta några månader nu, för socialstyrelsen krävde så sent som den 20 december att vi måste ta om vissa virusprover, säger Outi Hovatta, chef för fertilitetsenheten inom Huddinge kvinnoklinik och Sveriges enda professor i assisterad befruktning. (Se faktaruta).
- Men sedan börjar vi!
När Outi Hovatta rekryterades till Sverige hade hon nästan tio års erfarenhet av äggdonation i Finland. Där har metoden alltid varit tillåten och 1989 var hon med om Nordens första provrörsbefruktning med äggdonation. Sedan dess har flera privata kliniker öppnats i Finland och hon tror att hundratals barnlösa svenska par har rest till Åbo och Helsingfors under 1990-talet för att få behandling. Tusentals barn i världen har i dag fötts efter äggdonation.
När metoden nu blir tillåten i Sverige är det med samma regler som vid spermiedonation: Max sex barn per donator, och barnen ska efter fyllda 18 år kunna ta reda på sitt genetiska ursprung.
- Så hon som donerar ägg måste vara beredd på att barnet i vuxen ålder kan ta kontakt med henne för att ta reda på mer om sina biologiska rötter, förtydligar Outi Hovatta.
Vi sitter i hennes tjänsterum på fertilitetsenheten. Hon ignorerar knackningarna på dörren och telefonens många signaler under intervjun. När det en gång ringer riktigt ihärdigt svarar hon - och avslutar samtalet med "ja, välkomna då!".
Alltså: ett par som är på väg till enheten, specialiserad på utredning och behandling av ofrivillig barnlöshet hos både män och kvinnor. I korridorhyllorna ligger broschyrer om IVF och adoption. Istället för en växt, ligger ett fågelbo med fem spräckliga ägg i blomkrukan på bordet. Och tittar man neråt glittrar spermier i ungefär skostorlek 42 på linoleummattan - klistrade som snitslar ända från inskrivningsdisken till det lilla rummet med skylten: Provinlämning.
- Ja, vi hade ju sett männen stå där med nedböjt huvud och en burk i handen och fråga efter vägen …

Outi Hovatta ler åt minnet. Nu har hon i fem år veckopendlat till Helsingfors och familjen på fyra vuxna barn - "bebisen ska precis fylla 20 …" Det är ingen egen barnlöshet som gjort henne engagerad i fertilitetsproblematik. Hon brinner helt enkelt för att hjälpa par som inte själva kan få barn och har mycket åsikter om att vi tillåtit spermiedonation sedan 1984 i Sverige men förbjudit äggdonation.
Det handlar om kvinnor som av olika skäl saknar fungerande äggstockar eller egen äggproduktion - för att de hamnat i ett för tidigt klimakterium eller behövt strålbehandling av cancer. Men äggdonation kan också bli aktuell efter många misslyckade försök med IVF - som i sin tur kan bero på att kvinnor allt oftare skjuter upp familjebildandet: "Ett växande antal kvinnor i åldern 40-50 år önskar sig barn med denna metod", skriver Outi Hovatta och Viveca Söderström-Anttila i Läkartidningen nr 30-31 2002.
När vi nu får nya regler om äggdonation i Sverige, handlar det egentligen om en ändring av två lagar: Den om insemination (1984:1140) och den om befruktning utanför kroppen (1988:711). Båda ändras så att IVF kan göras också med ett donerat ägg.
Men här ställs extra krav i barnlöshetsutredningen. Innan IVF med donation beviljas, ska läkaren bilda sig en uppfattning om parets lämplighet som blivande föräldrar. Kvinnan och mannen bör erbjudas samtal med beteendevetare och upplysas om att det finns andra lösningar - till exempel adoption.
I Socialstyrelsens föreskifter och allmänna råd om assisterad befruktning står bland annat att mannen och kvinnan uppriktigt ska önska sig barn, att de kan hantera ojämlikheten det innebär att enbart den ena är biologisk förälder samt vara emotionellt, praktiskt och rättsligt beredda att acceptera det blivande barnet som eget.
"Stort ansvar åligger läkaren", har någon textat som kommentar i Outi Hovattas papper. Och vid textraden om att parets inbördes relation bör vara "stabil och såvitt kan bedömas bestående" har samma person ringat in sista ordet och ritat dit tre stora frågetecken …
- Det här är knepigt, säger hon. Även vid adoption är det svårt att förutse vilken familj som håller ihop i längden. Det finns helt enkelt ingen bra metod för att ta reda på sånt.

Läkaren ska också ha försäkrat sig om att paret tänker berätta för barnet om dess ursprung. Vad tycker du om det?
- Det är inte självklart bra. Men om alla - inklusive donatorn och den unga vuxna själv - tycker det är okej så är det väl bra. Enligt lagen måste vi spara all information om donatorn i hennes journal under 70 år. Den ska sedan gå att komma åt genom en kod.
När det gäller donatorn, ska hon vara konstaterat frisk, helst redan ha barn och vara under 36 år. Ju yngre, desto större chans för graviditet hos mottagaren och mindre risk för kromosomfel i ägget.
Men föreskrifterna är tydliga även när det gäller donatorns personlighet: "Bara den man eller kvinna som har en mogen och insiktsfull inställning till ägg- eller spermiedonation och dess syften bör komma ifråga som givare" skriver Socialstyrelsen. Det blir också läkarens sak att ta reda på äggdonatorns inställning till att barnet så småningom har rätt att få reda på vem donatorn är.
Om paret vill, bör läkaren hjälpa till att finna en givare som har liknande ögon-, hud- och hårfärg som mottagaren. Fast några andra särskilda egenskaper bör inte tillgodoses.

Har många önskemål om att donatorn ska vara lik mottagaren?
- De flesta är inte ett dugg krävande, säger Outi Hovatta. Allt de önskar är att få barn.

Varför tror du det talas om likheter mellan donatorn och givaren?
- Själv tror jag inte på kärleksargumentet, att människor har lättare att älska någon som liknar dem. Möjligen kan det vara lättare för mindre barn att slippa frågor om likhet och olikhet.
Men likhetsdiskussionen kan ligga bakom att systrar ibland kommer ifråga som donator. Socialstyrelsen avråder bestämt - med argumentet att paret och givaren kanske inte kan hantera en sådan situation.
- Jag tror man ska vara väldigt försiktig med systerdonation, instämmer Outi Hovatta. I så fall måste man ha pratat igenom alla känslor i förväg och tillsammans gått igenom vems barnet egentligen är.

Kan man verkligen prata igenom sådana känslor, tror du?
- Det kan vara svårt. Även med väninnor kan känslorna spela spratt. I Finland införde vi därför ett system där den kvinna som skulle ta emot ägg kom tillsammans med en egen donator, men fick sina ägg från någon annan.

Varför tror du att vi har dröjt så länge att tillåta äggdonation i Sverige?
- Det har jag inte förstått, säger Outi Hovatta. De svenska kvinnorna har väl inte krävt den här rättigheten tillräckligt högljutt. Samtidigt är det inte lätt att kräva sådant om man redan är i den svåra situation som barnlöshet är.
Finland tillåter även embryodonation till andra barnlösa par, vilket är förbjudet i Sverige. Där diskuteras också möjligheten att legalisera även surrogatmoderskap. I Europa är detta i dag tillåtet i Italien, Spanien, Frankrike, Storbritannien och Belgien.
- I Sverige finns det inget klimat för att tilllåta surrogatmödrar, konstaterar Outi Hovatta. Jag kommer inte att under min livstid uppleva att det blir tillåtet här. De svenska kvinnor som behöver surrogatmödrar kommer fortfarande att få resa till andra länder.
Agneta Lagercrantz