Liten kropp och stora bröst. Allt fler kvinnor är beredda att lägga sig på operationsbordet för att närma sig bilden av den "perfekta" nutidsmänniskan. En av dem är 32-åriga Maria. För ett år sedan lät hon operera in silikon i brösten - och gick från A-kupa till C-kupa på bara några timmar.
- Jag har alltid varit missnöjd med mina bröst. Mina axlar och höfter är breda, samtidigt som bysten tidigare var nästan platt. Proportionerna blev helt fel och jag kunde aldrig fylla ut kläderna på något snyggt sätt.
Maria bor i en mellansvensk stad tillsammans med sin make och två barn. Hon pluggar på högskolan och tycker inte själv att hon är mer utseendefixerad än någon annan i bekantskapskretsen. Att just hon tog steget och lät operera sig förklarar hon med att naturen varit så "orättvis" och utrustat henne med ovanligt små bröst.
- Jag hade inga jättekomplex, men ofta när jag såg mig i spegeln blev jag irriterad. Ett tag körde jag med inlägg i behån, men till slut kändes det lite löjligt. Som att gå omkring med låtsasbröst. Klädde jag av mig tillsammans med andra så var jag dessutom tvungen att hålla på och smussla.
Så under senaste mammaledigheten kläcktes idén - först mest på skämt - att hon skulle önska sig en bröstförstoring i 30-årspresent. Med hjälp av Internet skaffade hon sig mer information om själva
ingreppet och på nästan alla hemsidor i ämnet fanns bilder av kvinnobröst - före och efter operationen. Inspirerad av detta bestämde sig Maria för att boka tid för konsultation hos en plastikkirurg i Stockholm.
- Jag ser inga moraliska problem med skönhetsoperationer. Det är upp till var och en vad man vill göra med sin kropp. Personligen kan jag tänka mig att ändra på det jag redan har om det känns viktigt för mig.
- Däremot var jag lite orolig för själva operationen. Jag har ju två barn och om det hade hänt mig något, så hade det känts väldigt dumt eftersom det inte var något livsnödvändigt ingrepp.
Så en tidig morgon i september var det dags. Hon och hennes man åkte till Stockholm och tog in på ett
hotell i närheten av kliniken. Vid lunchtid sövdes Maria ner och rullades in i operationssalen. Läkaren lade ett snitt i underkanten av vardera vårtgården och skapade en ficka där han stoppade in silikonprotesen. När Maria sedan vaknade upp ur narkosen var hela främre delen av överkroppen täckt med självhäftande gasbinda.
- Min första känsla var: Wow!!! Så häftigt att äntligen ha riktigt stora bröst. När jag några dagar senare tog av bandaget kände jag mig också jättenöjd. I början stod de visserligen rakt ut som bollar, men sedan åkte de ner och satte sig lite.
För de närmaste vännerna berättade Maria om bröstförstoringen, men de lite mer avlägsna kompisarna, exempelvis kursarna på högskolan, har inte fått veta något. Ingen har heller kommenterat att hon efter en helg återvände till undervisningen med två behå-storlekar större byst.
- Jag tycker att det är lite pinsamt att berätta eftersom det är en sådan "bimbovarning". Många tror säkert att man förstorar brösten för att kunna ragga på killar, men jag gjorde det faktiskt för min egen skull. Min make stöttade mig visserligen och bidrog med pengar till operationen, men han gillade mina bröst som de såg ut tidigare också.
De enda öppet negativa reaktionerna Maria har fått är från sin svärmor och svägerska. När hon berättade för dem om bröstförstoringen utbrast de spontant: Är du inte klok!
- Det var det dummaste de hade hört. De kunde inte förstå att jag kunde lägga pengar på en sådan onödig grej. Men senare har de sagt att det är snyggt och jag tror dem faktiskt. De är väldigt uppriktiga!
Nu har snart ett år gått och Maria har vant sig vid sin nya fylliga byst. Ärren syns knappt och hon tänker sällan på att det inte är hennes naturliga bröst. Det är egentligen bara när hon känner på sidan av ena bröstet som hon påminns om att hon bär omkring på främmande material i sin kropp. Nerverna där skadades nämligen lite vid operationen, vilket gör att det känns ungefär som en tandläkarbedövning i huden.
- Jag kan inte säga att jag har blivit väldigt
mycket lyckligare som person efter bröstoperationen, för jag var inte olycklig innan. Men när jag står framför spegeln så känner jag mig lyckligare. Jag njuter av att kunna bära upp kläderna snyggt och känner mig mer nöjd med mig själv.
Anna Lagerblad
