Alltid så duktig var hon. Gick omkring med ett "det-fixar-jag-leende" på läpparna. Tre ungar. En arbetslös man. En mamma som började bli dement. Och så alla krävande gamlingar på äldrevårdsjobbet. Alla fick hennes omsorg.
Magrat hade hon gjort. Glömde saker så att hon fick rusa tillbaka. Och runt, runt - ännu fortare för att hinna. Svårt att sova. Men allt var så bra så ...
Tills hon en dag inte orkade upp i sängen. Och nu ligger hon där, sjukskriven på obestämd tid. Undrar varför hon inte har någon kraft.
Jag talar om en mig närstående person. En av många som bara inte orkar mer.
Varför behövde det gå så långt - liksom det gjort för så många i dagens Sverige? Man tycker att vi skulle kunna vända på trenden - och helt enkelt börja vila tillräckligt.
Att vila är faktiskt en så pass komplicerad sak att ämnet nu blivit föremål för en doktorsavhandling: Vila och lärande om vila, (Acta universitatis gothoburgensis).
- Man säger, "du borde gå och vila lite". Men vad innebär det egentligen? Visst tillhör vilan
vardagen, men uppenbarligen är det också något som vi behöver lära oss, precis som vi måste lära oss att äta och motionera rätt, säger dr Margareta Asp, avhandlingens författare och adjunkt i omvårdnad vid Mälardalens högskola.
Idén att forska om vila kom när hon tidigare arbetade som sjuksköterska. I vården är vila centralt för tillfrisknandet. Men sängläge är inte vila för alla. Så vad är då vila?

Istället för att vända sig till stressexperter eller utgå från en färdig teori gick hon ut med öppna sinnen och djupintervjuade de verkliga experterna: Vanliga människor som hittat sina egna vägar till vila, i vardagen.
Om det är någon "teori" hon utgick från så det den fenomenologiska filosofin, med företrädare som Heidegger, Husserl, Merleau-Ponty och Gadamer.
I Margareta Asps studie ses människan som en helhet, där kropp, själ och ande utgör aspekter av denna helhet. Istället för att fokusera på antingen biologin, tänkandet eller organisationen på arbetsplatsen talar hon om livsvärlden, alltså den levda
världen, den värld, den kropp, den själ och ande man erfar, och tar för given.

Det är dessa unika erfarenheter av vila som Margareta Asp försökt fånga i sina intervjuer. Och sammanställt enligt de mönster hon tyckt sig kunna upptäcka.
Fast först några ord om vilans motsats, "icke-vila", eller snarare när icke-vilan börjar dominera ens liv:
Man vill så mycket, men förmår inte. Följden blir inre splittring och ständig ansträngning. Man kanske kan, men vill inte längre - exempelvis ställa upp på alla andras viljor. Man kanske vill, men förmår inte känna in andras behov, utan upplever sig vara elak och grinig.
I en sådan livssituation söker man förmodligen total avskärmning från alla intryck, säger Margareta Asp. Man har ett behov av att bara vara, i ett kravlöst tillstånd och har ingen önskan om aktivitet. "Att dröja", kallar hon detta sätt att vila, och så här beskriver en av hennes intervjupersoner denna strategi. (Detta och de andra citaten i artikeln är hämtade från Margareta Asps avhandling):
Att göra absolut ingenting. För det är också vad man vill ibland. När man liksom har haft väldigt mycket omkring sig. Då var det bara att låsa dörren, dra ur jacket och gå och lägga sig i två timmar. Bara vara och tillåta mig själv att vara.
Stillhet och tystnad. Det är vad som krävs ibland. Det kan man finna hemma - om man är ensam, eller kan stänga dörren till sitt rum ordentligt - eller ute i naturen, eller i rökbåset, berättar många.

I denna självpåtagna ensamhet kan man finna tid och rum att stanna upp och reflektera över tidigare erfarenheter och intryck, i relation till sig själv.
Men det är inte bara denna totala avskärmning och avslappning som människor uppfattar som vila, vet Margareta Asp.
- Kärnan i all vila är att det finns en harmoni mellan vilja, känsla och handling. Finns den kan det vara vilsamt, även om man är ganska aktiv.

Stämningar av skönhet och trevnad är ett sätt.
- Att njuta av synintryck, dofter, beröring och rofyllda ljud samverkar till upplevelsen av vila.
Det kan man göra med
sin älskade, på en motorcykel, eller när man går på promenad med hunden och snön faller en kall vinterkväll. Kultur i alla dess former kan skänka lugn, om upplevelsen inte störs av en stökig omgivning eller att man läser en bok eller går på en konsert bara för att man borde.
Även det mest vardagliga kan upplevas som vila:

Det är att jag trivs på något sätt. Det är inga märkvärdigheter. Jag kom ihåg när jag var liten så var jag hos min moster ibland ... och så stod det stövlar på rad vid spisen och värmdes och så var det en mysig känsla i köket och det var ordning och reda ... lite pelargoner ... och en katt och så ... och det var trevnad.

Orkar man kan en öppenhet för lustfyllda och stimulerande intryck och handlingar vara ett välkommet avbrott från den grå - kanske allt för snabba - lunken.
Även utmaningar kan ge styrka, om de känns lustfyllda, som körsång exempelvis.
Många av Margareta Asps intervjupersoner pratar om nödvändigheten av att komma bort från bekymmer och tvång. Det kan man göra genom
att byta miljö - åka bort från tv, telefoner, bilköer, ett ostädat hem med läckande takpannor och ogräs i trädgården och istället sitta på Loka brunn och glo in i en brasa. Man kan också byta ut en aktivitet mot en annan:

Jag kan till exempel jobba med bilar då och någon dag tycka att det är tungt och tråkigt med någon bil. Och sedan kan jag byta om, när jag har ätit, och gå ut och ställa mig och spika, till exempel. Det är vila för mig.

- Bekymren och känslan av tvång kan bytas ut mot en känsla av frihet och glädje om man kan gå in i något som upplevs som lustfyllt. Koncentration, på det lustfyllda, är nyckelordet här.
Att vara tillsammans med andra människor kan också ge näring - men kan som bekant även vara tärande. Ska man vara aktiv tillsammans med andra måste det man gör bygga på verkligt gemensamma intressen, skriver Margareta Asp i sin avhandling.
"De människor som delar samma handling skapar en helhet. Själva handlingen upplevs harmonisk och lustfylld i bemärkelsen att den överensstämmer med
vilja och känsla."
Det kan vara att ens röst gör något (sjunger) tillsammans med andra. Eller att man genomför ett mer avancerat projekt ihop med vänner:
Vi hade två kanoter och var fyra personer. Men det var i alla fall en enorm vila, för ingen ... ja, det var ingen belastning med någon av dem om man säger så. Det fungerade perfekt.

Samvaro ger vila om stämningen är tillåtande, menar Margareta Asp. Är den det behöver man inte göra så mycket, bara vara den man är. Man behöver inte anstränga sig till ett förväntat beteende, utan blir "bejakad utan bedömning".
Fast även om man befinner sig i en sådan tillåtande grupp kanske man inte upplever den som sådan, eftersom man inte känner sig "trygg i sitt värde", som Margareta Asp uttrycker det.
- Jag tror många människor i dag lider brist på denna trygghetskänsla. Den innebär att man är förvissad om sitt okränkbara människovärde och om att man är älskad, inte för det man kan göra, utan för att man är. Att vara trygg i sitt värde ger en djup vila som inte så
lätt påverkas av yttre omständigheter och icke-vila.
- Fast i dag räknas ju mest det man lyckas åstadkomma, eller hur mycket man syns och hörs, en människosyn som jag tror har trängt djupt in i mångas självbild.

En annan trend som gör det svårare att finna vila är att det inte längre finns någon naturlig vilorytm i samhället, menar Margareta Asp. Förr stängde affärer klockan fem eller sex på vardagar, och klockan två på lördagseftermiddagen, sedan blev det lugnt.
Nu pågår kommersen nästan dygnet runt, i alla fall i större städer. Krogar har nattöppet och tv sänder 24 timmar i sträck. Aldrig blir det helt tyst - om man inte flyr fältet.
Margareta Asp menar inte att det var "bättre förr", men eftersom omvärlden ser ut som den gör har det blivit viktigt att själv sätta gränser och skapa sin vilorytm.
Att vila är inte i dag något självklart:
- Många pratar om att vila är något man unnar sig om man varit tillräckligt duktig. Men vila är ju något helt nödvändigt!
Vi måste alltså lära oss att vila! Steg ett
är enligt Maragareta Asp att bli medveten om sitt behov av vila, och att vi måste växla mellan vila och icke-vila.
- Självklart behöver vi göra saker, även tråkiga. Men hemligheten är att hitta den rätta balansen mellan vila och icke-vila.

Nästa steg är att planera in utrymme för vila i sin livsföring. Det kan handla om att hitta luckor i almanackan för att lämna "allt". Eller ännu hellre att skapa en vilorytm och regelbundenhet för vila, exempelvis varje söndag eller en helg i månaden,
- Att lära sig vila innebär att lära sig ta kontroll och skaffa sig överblick över sin situation eller förhindra att bli offer för den. Det gäller att aktivt prioritera handlingar på ett sätt som möjliggör vila.
Och steg tre är att finna eller skapa de källor där kraft kan hämtas. Många exempel har du fått i denna artikel.
Känn inåt, lyssna till kroppens och själens signaler, är Margareta Asps råd. Den egna erfarenheten är ofta den bästa för att få motivation nog att utveckla en färdighet för att kunna tillgodose sitt
behov av vila i olika livssituationer. Men ibland kan man behöva hjälp utifrån, av en god samtalspartner, en terapeut eller en förstående arbetsgivare som kan behöva gå in och ändra på hela arbetssituationen.
Men sätt igång nu. Du har ingen annan tid.
Anders Haag