Klockan var elva på förmiddagen. Maria Larsdotter och Mårten Randberg satt vid köksbordet och drack kaffe när den första värken smög sig på. En svag, men tydlig signal. Nu var det snart dags.
Med två snabba förlossningar bakom sig, började de genast förbereda för barnets födsel. Medan Mårten kontaktade barnvakten, flyttade undan soffbordet och lade ut en madrass framför öppna spisen, ringde Maria efter barnmorskan och passade sedan på att ta en dusch.
- Det var så skönt med det varma vattnet som strilade utmed kroppen att jag bestämde mig för att tappa upp ett bad. Mårten kom in med äppeljuice och levande ljus. Liggandes i badkaret välkomnade jag sedan den första riktiga värken.
- Jag vill verkligen inte framstå som någon kvinnlig variant av Bror duktig, men det var faktiskt så det kändes där i badkaret. Vid varje förlossning har jag visserligen tänkt: Herregud, gjorde det verkligen så här ont sist. Men smärtan har ändå alltid känts hanterbar.

Efter att ha fött sitt första barn på en vanlig förlossningsavdelning och sitt andra på alternativa ABC-kliniken i Stockholm, hade Maria och Mårten bestämt att tredje förlossningen skulle ske hemma i villan utanför Sigtuna. Långt borta från överbelagda förlossningskliniker, stressad vårdpersonal och sterila sjukhusmiljöer - men också från läkarexpertis och tekniskt avancerad övervakningsapparatur.
- Jag hade gärna fött hemma redan andra gången, men då var Mårten fortfarande lite tveksam - vilket jag kan förstå. Under förlossningen känner ju jag hela tiden vad som händer med min kropp och har därför en känsla av kontroll. För Mårten kan det säkert kännas tryggare om han själv kan titta på en apparat som visar att barnet verkar okej.
I väntan på att barnvakten skulle dyka upp låg Maria kvar i det varma badvattnet. Först när hon efter någon timme hörde svärfars bil stanna utanför huset, klev hon upp. Nu kunde hon släppa loss på riktigt, låta kroppen arbeta fritt.
- Jag hade en romantisk bild av att jag skulle föda i vårt sovrum eller framför öppna
spisen i vardagsrummet, men när det väl var dags ville jag inte lämna badrummet. Där var det varmt och fuktigt. Eftersom jag mådde illa var det också skönt att ha nära till toaletten, säger Maria.

Värkarna hade nu blivit tätare och starkare. Hon satte sig instinktivt på huk och fokuserade på att följa med i kroppens arbete.
- Maria verkade hela tiden ha kontroll över situationen och oroade sig inte alls för att barnmorskan inte skulle hinna fram i tid. Men för mig var det en lättnad när hon klev in genom dörren, säger Mårten.
Och nu gick det snabbt. Tio minuter efter att barnmorskan anlänt, gled dottern Gry ur Marias kropp och ner på badrumsgolvet. Efter att ha krystat ut moderkakan, tog hon med sig barnet och lade sig på madrassen i vardagsrummet.
- Det kändes fantastiskt att ligga där med lilla Gry framför elden. Allt var så lugnt och stilla. Precis som jag hade föreställt mig. Efter en stund kom barnen in och hälsade på sin lillasyster.

Hmm. Det är lätt att bli förförd av Maria och Mårtens
födelseberättelse. Särskilt med facit i hand. Förlossningen förlöpte helt komplikationsfritt och när vi träffas fyra månader senare ligger Gry nöjt vid mammas bröst.
Men var det bara så där fantastiskt? Historierna från BB kryllar ju av skräckslagna mammor och svimfärdiga pappor. Var aldrig ni rädda?
- Nej, jag har faktiskt aldrig känt mig rädd inför att föda barn och det gjorde jag inte heller den här gången. Kanske beror det på att jag haft så snabba förlossningar. Om värkarbetet drar ut på tiden hinner man ju bli uttröttad rent fysiskt och då upplevs nog smärtan som svårare, vilket säkert gör att man lättare drabbas av panik.
- Jag hade också förberett mig väldigt noga mentalt före förlossningen. Under hela graviditeten tränade jag yoga och meditation. Tack vare det kunde jag vara mer avslappnad och följa med smärtan istället för att jobba emot den.
Maria propagerar inte för hemförlossningar i alla lägen och hon tror inte att det passar alla kvinnor, men själv utstrålar hon en stilla säkerhet när
hon berättar om dottern Grys födelse.
- Kanske beror det på att jag är uppvuxen i skogen. Vi bodde långt ifrån närmsta sjukhus och jag är inte vad vid att man åker till doktorn så fort man får en spik i foten. Den drar man ut själv och sedan avvaktar man och ser vad som händer.
- Jag menar inte att man ska vara dumdristig, men för mig är inte barnafödande någon farlig sjukdom som alltid måste behandlas på sjukhus. Låter man kroppen arbeta ostört, så klarar man mer än man tror på egen hand.

Mellan oss på soffbordet står en saffranskaka som är lika lysande gul som väggarna i vardagsrummet. Medan Mårten serverar kaffe, börjar Maria berätta hur beslutet att föda hemma växte fram. Egentligen började det med att hon som journalist gjorde ett fotoprojekt på Nacka sjukhus förlossningsavdelning.
- Även om personalen var urgullig så kände jag tydligt att jag inte ville föda barn på ett sådant ställe. Det var alldeles för mycket stress, stål och spring.
Nu blev det ändå så att Maria födde sitt första barn på
en vanlig förlossningsklinik och det andra på den mer hemlika ABC-kliniken. Men när Maria förra våren blev gravid för tredje gången hade ABC-kliniken stängts. I det läget kände även Mårten att hemförlossning var bästa alternativet. De tog därför kontakt med föreningen Föda hemma som tipsade dem om hemförlossningsbarnmorskan Helena Lindblad.
- Efter att ha träffat henne var vi ännu mer stärkta i vårt beslut. Helena är en klok och insiktsfull människa som vi båda fick 150 procents förtroende för, säger Mårten.
Men även om beslutet att föda hemma var självklart för honom och Maria, så väckte det blandade reaktioner i omgivningen. De närmsta vännerna var varken särskilt förvånade eller ifrågasättande. I andra sammanhang fick de dock försvara och argumentera för sitt val.
- Våra föräldrar tyckte väl inte heller att det var så jättekul. De bemötte vårt beslut med tystnad, vilket jag kan förstå. När mamma födde min bror i mitten av 60-talet fick hon ligga på sjukhus i två veckor efteråt och då var det ändå
inte någon komplicerad förlossning, säger Mårten.

De som är kritiska till hemförlossningar hänvisar ofta till säkerhetsaspekten. "Hur kan någon vettig människa frivilligt tacka nej till dagens moderna förlossningsvård med effektiv smärtlindring, avancerad övervakningsapparatur och välutbildad läkarexpertis?"
Maria och Mårten suckar lite inför resonemanget. De har hört det så många gånger förut. Tack vare det ständiga ifrågasättandet har de också tvingats tänka igenom sitt beslut noga, vilket märks. De lider knappast brist på argument.
Först och främst vill de betona att de inte är några rabiata motståndare till sjukhusvård i allmänhet. Det de vänder sig mot är att normala förlossningar har hospitaliserats.
- Om det hade uppstått några medicinska komplikationer under graviditeten så hade jag självklart fött på sjukhus, men i mitt fall fanns det inget som talade för att det skulle bli några problem. Mina två första graviditeter och förlossningar var komplikationsfria och inför hemförlossningen genomgick jag en noggrann mödravård, konstaterar Maria och får stöd av Mårten som plockar fram en hel mapp med forskningsrapporter och tidningsartiklar om hemförlossningar.
- Det finns ingen forskning som entydigt visar att det är säkrare att föda på sjukhus än hemma. Skulle det mot förmodan ha blivit något problem så hade det dessutom bara tagit 30 minuter med bil till Akademiska sjukhuset i Uppsala, säger han.

Visst, men även om det görs en riskbedömning före förlossningen och även om det är förhållandevis nära till närmsta sjukhus så kan det ju uppstå oförutsedda komplikationer som riskerar både barnets och mammans liv om inte åtgärder vidtas inom loppet av några minuter.
- Jag vet att många människor tycker att vi är naiva och dumdristiga som väljer bort den säkerhet de ser i tekniken på sjukhuset, men jag delar helt enkelt inte deras tillit till den. Jag litar mer på min egen kropp, säger Maria.
- För mig är stressen på sjukhuset en större riskfaktor. Undersökningar visar ju att stress kan göra
smärtorna svårare och att värkarbetet kan stanna av. Själv har jag ett extremt behov av lugn och ro under förlossningen. När jag födde mitt första barn på en vanlig förlossningsavdelning stängde jag in mig i ett duschrum för att få vara ifred.
Debatten om hemförlossning som ett alternativ till sjukhusförlossning är gammal, men den senaste tiden har den blossat upp igen. Även om det är en mycket liten grupp - mindre än en promille - av alla svenska föräldrar som verkligen väljer att föda hemma, så har intresset ökat de senaste åren.
- Här i Stockholm är vi ju präglade av hur förlossningsvården ser ut. Personalen är superstressad och man vet inte ens säkert om man får plats på sjukhuset när det är dags att föda. Hade allt fungerat bra på de vanliga förlossningsavdelningarna så hade kanske vissa par inte börjat fundera på att föda hemma, säger Mårten.
- Den senaste tiden har det ju också talats mycket om kvinnors förlossningsrädsla. Många av dem känner samma oro som vi inför situationen på
förlossningsavdelningarna. Skillnaden är att de ser planerat kejsarsnitt som lösningen medan vi väljer hemförlossning. Det är helt olika beslut, men de är sprungna ur samma otrygghetskänsla.



Anna Lagerblad