Unga män med rejält midjemått har blivit en allt vanligare syn de senaste 10–15 åren. Många av de här killarna är duktiga på dataspel och programmering, kanske kan man säga att de har skaffat en ”html-midja”. Det här är ofta killar som kan knacka kod.

24-årige Wille var väl aldrig riktigt en av dem, han har mest spelat Counter-Strike och midjemåttet hann aldrig bli väldigt stort, men han har god insikt i livsstilen som skapar bukomfånget.

Wille har varit med på ett antal långa intensiva lan-nätter där ett gäng polare spelar Counter-Strike, World of warcraft eller något annat som kräver ständig påfyllning av socker. Cola, Red Bull och smågodis håller dem alerta. På kvällen innan de drog i gång blev det kanske pizza, hamburgertallrik eller pasta.

Oregelbundna vanor med sömnlösa nätter, högt adrenalinpåslag och stor sockerkonsumtion sätter sina spår i både hjärnan och kroppen. Kickarna skapar ett sug efter nya. Kroppen tar stryk av ryckiga sömnmönster.

När Wille kom till universitetet som 20-åring hade han svårt att koncentrera sig.

– På gymnasiet krävdes det inte så mycket av en, jag hade tid med enormt mycket annat. Det levde kvar inom mig när jag kom till universitetet. Man går till skolan och så går man hem och gör något annat. Första året pluggade jag egentligen inte. Tyvärr. Då spelade jag mycket Counter-Strike. Någon form av oro hade man samtidigt som jag tänkte att det skulle lösa sig för det hade det ju gjort hittills.

I början åt Wille ”typisk rutten studentmat”, berg med spagetti och ketchup, vilket gjorde att han hela tiden hade ett sug som kunde få honom att dra i sig en halvliter glass på eftermiddagen.

– Redan i gymnasiet hade jag enormt dåliga matvanor. Ingen frukost, en chokladkaka till lunch med cola light eller en Sibylla-meny och så middag vid 19-tiden. I princip bara ett riktigt mål mat om dagen.

Nu har han kommit till insikt. Tre grejer fick honom att bygga nya spår i belöningssystemet och nya muskler i stället för mer buk.

– För det första mådde jag väldigt dåligt, hade enormt ont i magen och låg och vred mig i fosterställning på kvällarna innan jag skulle somna. För det andra satte min flickvän pekfingret i min mage. Tredje anledningen var när en kompis till mig sa ”Titta, du och jag ser ju likadana ut”.

Willes bild var att bara kompisen var rund om magen.

I samband med att han mådde dåligt började han lägga om kosten. Först testade han tallriks-modellen, men mådde inte bra av den. Suget var kvar. När han

under en sommar åt strikt enligt LCHF-kost, lite kolhydrater och mycket fett, försvann magen på några månader. Den nya livsstilen gav ork, lust och energi – både till plugget och sociala aktiviteter.

Till sin egen förvåning började han både springa och träna på gym.

– Mina genetiska förutsättningar gör att jag inte bygger stora muskler, men jag mår så bra. Jag har aldrig sprungit förut, har alltid hatat jympa. Det är det bästa beslut jag har tagit.

Han förklarar att den nya kosthållningen fick kroppen att lugna ned sig. Skriket i kroppen försvann. Nu är han inte lika strikt.

–  I början åt jag bacon och ägg till frukost, grädde i kaffet. Sen stod man sig till lunch. Jag var helt lugn fast jag inte åt något förrän vid 14-tiden. Färska grön­saker och en köttbit med god sås. Sen var det lugnt och stilla till middagen.

Wille berättar att han och två datanördkompisar i augusti kom överens om att alla skulle väga 80 kilo till jul. En dem vägde hela 35 kilo för mycket. Båda kompisarna hade en gång i tiden vägt alldeles för mycket. Nu väger en av dem normalt och den andra är bara lätt överviktig.

– Han som väger normalt i dag hade ett onormalt hungerdriv i kroppen. Honom fick jag in på lite LCHF-GI-kost. Förut hade han alltid sex bananer med sig till föreläsningarna för att han var hungrig. Det är något fel när kroppen driver en att äta så. Nu behöver han inte bananerna. Han käkar korv och två–tre ägg till frukost. Han är både lättare och piggare.

Wille och hans kompisar har klarat att byta spår förhållandevis tidigt i livet. Redan i tonåren spelade de högt med sina belöningssystem på flera olika sätt. Många kickar med spel, socker och snabba kolhydrater samt dåliga sömnvanor blev det.

I 15-16-årsåldern började de spela mer. Det blev de flesta helgerna, inte så många vardagskvällar. Kompisgibb med sju-åtta personer var vanligt, ofta hemma i någon källare. Någon gång då och då blev det hela natten, från 19 till 7 och så en brejk på några timmar. Sen körde de igen. Cola i oändliga mängder, energidrycker, skräpmat, godis och glass höll dem igång.

Efter gymnasiet åkte Wille och fyra kompisar till London ett halvår för att jobba. Själv jobbade han bara en vecka för han hamnade snart på ett kasino. Första kvällen gick det dåligt för Wille. Han bestämde sig ändå för att testa igen. Då vann han tillbaka mer än han förlorat tidigare.

– Det slutade med att jag hängde där resten av min tid i London. Jag spelade till fem-sex på morgonen. Sov lite, käkade en Subway-macka och en halv liter Ben & Jerrys-glass till lunch och hängde med kompisarna tills jag ensam gick till kasinot.

När han satt där den 44:e natten hände något. Glädjen försvann även om det gick bra. Både han och kompisarna längtade efter att åka hem och ”styra upp sig själva”. Wille hann precis hem i tid för att söka till civilingenjörsprogrammet.

Nu är det slut med pokerspelandet, nätvarianten lockar inte, men lite dataspel då och då höjer livskänslan än i dag. Ibland tycker hans flickvän att det blir för mycket.

Spelar din flickvän också?

– Hon provade en gång och blev åksjuk. Jag gillar verkligen att hon inte på något sätt tillhör den världen, hon gillar inte datorer. Man behöver pauser från det där. En kompis flickvän gjorde slut för att han spelade för mycket … Ibland är man sugen på att spela och då, banne mig … Det är ju kul! Men jag förstår henne.

I dag är Wille oerhört glad att han lyckades lägga om livsstil. Förr var det mest spel som var roligt, i dag är det så mycket mer.

– Största grejen för min del är faktiskt maten. Nu är jag lugn och nöjd. Det är helt fantastiskt.

Han har själv aldrig varit en ”cola-junkie”, men säger att han har varit sockerberoende.

– Jag hade ett starkt sug i kroppen, som ”Åååhhh jag måste ha sura colanappar!”. Man kunde obsessa om det en hel dag. Eller ett Ben & Jerryspaket, de är inte billiga och försvinner på 20 minuter. Sen fick jag ett sånt blodsockerfall att jag kunde somna direkt. Jag darrade, svettades och mådde dåligt. Nu är det helt borta. Jag mår otroligt bra!

Fotnot: Wille heter egentligen något annat.