Det finns olika vägar till återhämtning från en psykisk sjukdom. (Foto Marcus Eriksson)
- Vägarna att återhämta sig från psykisk störning är många och jag tror att psykiatrin måste inse detta, säger Alain Topor.
Han är psykolog och forskningschef i psykiatrin södra i Stockholm och en av initiativtagarna till ”återhämtningsprojektet”. Det är ett projekt som har till syfte att sprida kunskap och initiera forskning om hur människor läker från svåra psykiska problem med utgångspunkt i patienternas egna historier. Det är också tänkt att med tiden utvecklas till en mötesplats för alla behövande.
Alain Topor har, liksom många psykologer, en annan syn än de flesta läkare på vad vården ska göra för dem som drabbats av allvarliga psykiska störningar. Han talar om vägen till återhämtning som en ”allmänmänsklig läkningsprocess”, som inte nödvändigtvis måste starta med en diagnos, som man ska komma till rätta med genom vissa metoder.
- Många talar om ”metoder” för att bota. Vilka metoder? Än så länge känner vi inte till någon sådan. Vi, som har ett socialpsykologiskt synsätt, menar att psykiatrin
måste inrikta sig på att underlätta patienternas eget tillfrisknande.
Falangen inom psykiatrin som brukar benämnas den biologiska, och som fortfarande är den dominerande, håller inte alls med om detta. Den hävdar att psykiska problem är en sjukdom som ska diagnostiseras av en psykiatriker och som ofta kräver livslång behandling med företrädesvis medicin. Allt annat är inhumant.
- Det är just inställningen som är så fel, säger Elisabet Alphonce, före detta patient med erfarenhet av egen återhämtning från svåra psykiska besvär.
Numera är hon projektanställd inom RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa. Och nyligen kunde hon dessutom lägga till titeln författare.
Hennes bok Ta makten över ditt liv bygger inte på forskningsunderlag utan på egen erfarenhet och vänder sig främst till brukarna själva. Hon menar att det är viktigt att tanken på rehabilitering finns med från allra första början, hur svårt sjuk en människa än tycks vara.
- När jag var som sämst orkade jag inte ens läsa en
tidningsartikel utan ville fly in i mina inre världar. Samtidigt längtade jag efter intellektuell stimulans.
Nu när hon återhämtat sig och kan formulera sin tankar igen säger hon att det viktiga var att hitta ett mål som ligger tillräckligt nära där man är, så att det blir möjligt att uppfylla det.
- För mig innebar det att jag började läsa rubriker jag gillade i tidningen. Sakta tog jag mig sedan hela vägen fram till facktidskrifter och att skriva själv, säger hon.
Självklart behöver man också under denna tid professionell hjälp. För Elisabets del har det inneburit medicin - som hon tar än idag - och psykoterapi. Men hon upplevde inte att hon fick det stöd hon behövde från vården när det gällde just rehabilitering. Därför blev resan extra lång och smärtsam.
- Många gånger innebär avsaknaden av förståelse och uppbackning att många hinner bli så dåliga att det är svårt att komma tillbaka. De hamnar i ett tillstånd där de inte orkar ta till sig olika stödåtgärder. Viljan och självförtroendet är i botten när man mår dåligt.
Dessutom förstärks ”illamåendet” av medicinerna - även de nya - vars biverkningar är bland annat trötthet, dålig mage och ibland orolig sömn. Därför är det viktigt att medicineringen ses som en stödåtgärd bland många och inte får ersätta allt annat, menar hon.
Elisabet Alphonce skulle vilja att alla psykiatripatienter fick tillgång till ett smörgåsbord av olika åtgärder och stöd i det egna sökandet efter vad som hjälper just den personen. Vad som hjälper varierar från människa till människa. Samtidigt måste man få hjälp att leta fram fakta.
Hon får stöd i sina tankar av Alain Topor.
- Vår forskning visar att det är mötet med och engagemanget i patienten som är det avgörande. Dessutom är det viktigt att respektera patientens egna önskemål och låta personen själv få vara med och påverka behandlingen.
Detta är kunskap som är svår för många professionella att acceptera. Speciellt eftersom det här tillvägagångssättet ofta innebär återfall. Patienten vill mer än de orkar och faller tillbaka i sjukdom.
Men det måste de få göra. Vägen till ett ”normalt” liv är sällan spikrak.
Kritiken att ”återhämtning” inte är en behandling i sig tar Alain Topor med en nypa salt.
- Vi vill inte att psykiatriker ska bli ”professionella återhämtare”. Men vi inom vården måste inse att kringåtgärderna ofta är det som till slut gör patienten frisk.
Det är något som Alain Topor återkommer till i sin nya bok Vad hjälper som kommer ut i oktober.
- Nästan alla som deltagit i vår studie har påpekat hur mycket våra samtal betytt för dem och tackat för att de fått vara med. Många har också berättat att vi var de första som var intresserade av hela deras historia, av deras intressen och kapacitet, istället för att bara bry oss om deras symtom och tillkortakommanden. Det är ju egentligen ganska tragiskt.
Medan Alain Topors bok framför allt vänder sig till personal inom vården är Elisabet Alphonces bok riktad till patienterna. Kapitlen i hennes bok är korta och går systematiskt igenom varje del i en patients liv
som kan innehålla problem. Personlig hygien, boende, mat och ensamhet är några exempel. Till varje ämne hör samtalsfrågor som man kan diskutera med anhöriga, i terapi, med en kompis eller i grupp.
Att få hjälp av någon sorts nätverk är livsviktigt, menar Elisabet Alphonce.
- Om du drabbas av cancer får du genast en lista på personer med namn och nummer som du kan ringa och få råd och stöd av. Jag fattar inte varför det har varit så eftersatt inom psykvården. De klarar inte av att ge människor ett nätverk när det är precis det som vi brukare behöver för att ta oss vidare.
Ofta är det det lilla som är avgörande, menar Alain Topor. Han uppskattar de kommunala satsningar som kallas Träffpunkten, där människor med psykiska problem kan umgås på ett informellt sätt.
Även om kvaliteten på aktiviteterna på de olika ”träffpunkterna” varierar gör de nytta, liksom det engagemang som finns i de många intresseorganisationerna.
- Alla hjälpinsatser är oerhört viktiga för de drabbade. Bara en sådan sak som att få hjälp
med ekonomiska frågor, ansökningar och andra formaliteter kan betyda allt i en viss situation, säger han.
- Det här med självläkning är egentligen inget nytt. Återhämtat sig har folk gjort i alla tider. Det gäller bara att börja använda sig av kunskapen på rätt sätt.
Fotnot: Elisabet Alphonce bok är utgiven på RSMH:s eget förlag och hela titeln är: Ta makten över ditt liv - en väg till återhämtning efter kriser och psykisk sjukdom. Alain Topors bok heter Vad hjälper?- Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem och den utkommer i oktober på Natur & Kultur.
