”Riktigt lycklig är väl endast den narkotikarusige eller manikern. Vem vill vara som dem?”, undrar signaturen Tänkare och Le frågar sig hur vi definierar lycka:

”Större platt-tv, snabbare bil, högre lön, bättre jobb, mer semester… vad är det egentligen som gör oss nutidsmänniskor lyckligare i dag?”

”Vi kan inte kräva att lyckan ska finnas konstant, vare sig på kemisk eller psykologiskt framtvingad väg. Då blir lyckan som en drog: man måste högre och högre hela tiden men när avtändningen kommer hamnar man lägre och lägre”, skriver Noornorth.

Men flera läsare påstår sig också vara lyckliga eller i alla fall veta hur de ska uppnå lycka:

Daniel: ”Jag är lycklig. Men så har jag också släppt kravet på materiell bekräftelse”.

1936: ”Jag ska hjälpa barnbarnet med hennes golfträning i dag. Jag har haft det i mina tankar sen i går och varje gång jag tänker på det känner jag ett slags välbefinnande. Är det månne lycka?”

Petter: ”Ju mer jag skapar i mitt arbete desto bättre mår jag. När jag presterar som bäst, då är jag riktigt lycklig”.

”Man ska aldrig sluta sträva efter ett bättre liv – då dör man en smula”, skriver signaturen Vet bäst som dock får mothugg av signaturen England:

” Vad är ett bättre liv? Jag tar en dag i taget, ser det trevliga i att prata med vänner, stanna och lyssna på fåglarna och se blommorna. Många har inte tid eftersom de jobbar och sliter för att få ett bättre liv”.

Flera läsare efterlyser större acceptans för att inte känna lycka:

” Fram för mer humanism, det vill säga tillåtelse att må psykiskt dåligt, i stället för att försöka medicinera bort det”, skriver Khai Chau, RSMH.

Och signaturen GW konstaterar: ”Folk som går omkring och skrattar hela tiden har störst problem vid en motgång”.