Inga fasta jobb. Bostadsbrist. Urholkade studielån.
Bilden av varför just unga vuxna har alltmer svåra besvär av ”ängslan, oro eller ångest” får ett ovanligt materiellt innehåll när Idagsidan försöker kartlägga orsakerna bakom den senaste statistiken.
– Det handlar mer om pengar än man vill tro. Det är de ekonomiska/politiska villkoren som styr, menar Yvonne Forsell, psykiater och forskare i den så kallade Partstudien, en undersökning om psykisk hälsa, arbete och relationer inom Stockholms läns landsting.
– Tidigare har det alltid blivit litet bättre för varje generation. Men nu har de unga svårt att hitta jobb och egen bostad och får liksom inte bli vuxna. Samtidigt känner de ett ökat tryck på sig som individer.
Grundorsaken till att situationen är sämre än för tidigare generationer är omställningen till ett annat samhälle, tror Sven Bremberg, läkare på Statens folkhälsoinstitut och ansvarig för hälsofrågor gällande barn och ungdomar.
– Omställningen till kunskapssamhället påverkar de unga proportionerligt mer än andra åldersgrupper, förklarar han. Det är de unga som måste ha ny kompetens för att möta förändringen. Men om de inte uppfattar vilka förmågor som krävs får de ingen känsla av att det går att göra något åt situationen. Då kan det lätt uppstå ängslan och oro.
Från 1960-talet och framåt kan han i statistiken läsa sig till att det har hänt något med unga människor i Sverige. Medan det mesta blev bättre fram till 1980, vidtog en stagnation fram till 1995. Därefter har vissa områden försämrats: Skolprestationerna går inte framåt här så som de borde.
Dödlighetsutvecklingen har stått helt still bland 16-24-åringar medan den under lång tid minskat i alla andra åldersgrupper.
Niornas alkoholkonsumtion har fördubblats på 20 år, liksom deras drogmissbruk – vilket dock handlar om en betydligt mindre grupp.
– Saker och ting hänger samman, är Sven Brembergs övertygelse: Ökad ängslan och oro, ökat bruk av alkohol och droger.
Yvonne Forsell pekar på de ungas fastlåsta ekonomiska situation där bostadsbrist och tillfälliga jobb – om man alls får något – leder till en utdragen ungdomstid. I gårdagens SvD rapporterades om att allt fler i Stockholms län bor hemma efter 25-årsåldern och att ungdomsarbetslösheten är historiskt hög i hela världen. Egen bostad och fast jobb är sällan att tänka på, som hon uttrycker det.
– De som inte klarar gymnasiet slås ut innan de ens hunnit komma in på arbetsmarknaden. Och för dem som möjligen kan få enklare jobb gäller att sådana är djupt osäkra: ofta projektanställningar, ofta telefonförsäljning, ofta provisionsbetalning.
Vem kan flytta hemifrån då, undrar hon, om man inte har fast lön? Man får ingen egen bostad och andrahandslägenheter är för dyra. Och så ser det ut i storstäder i hela västvärlden, fortsätter Yvonne Forsell och tillägger bestämt:
– Att unga i dag blir vuxna allt senare tror jag har betydelse för att de mår sämre. Inte att psykisk sjukdom har blivit en epidemi.
Menar du att man först måste tillgodose de grundläggande behoven, som egen försörjning och tak över huvudet, innan man kan gå vidare och utvecklas?
– Ja, det är basalt. Jag tror man först måste vara materialist innan man kan vara icke-materialist. Jobb- och bostadsläget för de unga i dag hindrar dem i en naturlig process, där det är dags att bryta sig loss och utvecklas. Och så får de inte göra det. När etableringen i vuxenlivet skjuts upp kan de alltså inte genomföra något de väldigt starkt vill. Det skulle vem som helst må dåligt av.
Men många unga stoltserar ju med att de undviker ”vuxenpoäng”. Det är väl ett uttryck som handlar om att skjuta upp ett vuxet ansvarstagande så länge det går?
– Den föraktfulla attityden till ”villa-volvo-vovve” är kanske bara ett sätt att överleva, att hantera den osäkerhet de möter när de ska ta steget ut i vuxenlivet. Även med en bra högskoleutbildning får ju många i dag bara projektanställningar.
Det som också är tydligt, menar Yvonne Forsell, är hur de unga lägger allt mer skuld på sig själva som individer. Ingen säger att det är samhällets fel att man inte har bostad, utan föräldrarnas som ”borde” ha haft en miljon över”. Den som inte får bästa jobbet efter examen skyller på sig själv – för att man inte har tillräckligt bra kontaktnät. Många ser det enbart som ens eget fel om man inte kan uppfylla krav man tror att alla andra klarar.
Inte minst de bilder vi får genom massmedier gör att kraven på varje individ är enorma, anser Yvonne Forsell.
– I alla undersökningar säger de unga att de har ångest. Ilska vore mer konstruktivt!
Och visst finns det tydliga, yttre orsaker till att unga människor mår dåligt, instämmer Sven Bremberg. Om han ska spekulera, hittar han tre områden han i första hand vill peka på:
1) Arbetsmarknaden.
Ungdomarna har svårt att få ett passande jobb, särskilt inte direkt efter nian. Med målet att 50 procent av alla ska gå i högskolan absorberar ungdomarna de svårigheter som hela samhället står inför, nämligen omställningen på arbetsmarknaden från industri– och tjänstesamhälle till kunskapssamhälle.
2) Individualiseringen.
Individen har fått allt större möjlighet att påverka sin situation. Ingen föds längre in i sitt yrke eller livsval, utan ansvarar för sina egna val.
Men möjligheten till alla dessa val måste också matchas med känslan av att man har förmåga att hantera det nya samhällets öppenhet och frihet. Saknar man kompetens att hantera situationen uppstår frustration, ångest och ängslan.
3) Kompetenser (i vid bemärkelse).
Människan behöver en viss social, emotionell och problemlösande förmåga för att hantera sitt liv i den pågående samhällsomställningen. Sven Bremberg funderar på om fler skolor i Sverige borde erbjuda sina elever träning i att känna igen sina känslor, tolka dem och reagera överlagt.
Vilka förmågor tror du krävs i framtiden?
– Ska vi ha möjlighet till en ekonomisk utveckling i vårt land, kommer det att finnas behov av kreativa männniskor som kan interagera med andra. Med sådana förmågor kommer även unga att kunna fungera och må någorlunda vettigt.
Han vet att livet för de allra flesta blir stabilare efter 25–30-årsåldern. Men då börjar det bli viktigt att etablera sig mer ordentligt i olika sammanhang: Det är ju så man kan växa och utvecklas, menar Sven Bremberg. Har man under uppväxten haft chans att skaffa sig kompetenser som gäller i den tid man verkar har man också lättare att klara livets påfrestningar.
– Visst kan man skylla de ungas ångest på att de är utsatta för så mycket just i vår tid. Men man kan också peka på att de inte fått möjlighet att utveckla de kompetenser som gör att de kan klara svårigheterna.
Nej, vi löser inte problemet genom att ta bort livets påfrestningar, konstaterar Sven Bremberg, utan genom att ta sikte på att unga människor kan klara livet. Och då blir livet i sig också mer meningsfullt.
Har vi klarat uppgiften som föräldrar? Kanske har vi inte kunnat förbereda barn och ungdomar på det liv som väntar som vuxna, funderar Sven Bremberg. Dels för att det är andra krav på föräldrarna i vår tid, dels för att det materiellt sett är första gången vi kunnat serva barnen som ”curlingföräldrar”. På så sätt har ungdomarna kanske inte fått växa in i de kompetenser de behöver för sin tid som vuxna.
Vad kan vi göra?
– Kärnan borde vara att utveckla allas, men särskilt unga människors, förmåga att hantera livet, säger han. Man växer inte av att misslyckas många gånger. Men man växer av att göra det ibland.
– Vi kan inte slå ut den här tiden, det var inte ett dugg bättre förr, påminner Yvonne Forsell. Men vi kan göra det bättre nu: Att de unga får det bättre är en samhällsekonomisk investering. Så att de får en chans att bli det de är ämnade att bli.
