För första gången någonsin mår svenskarna psykiskt allt bättre med stigande ålder. Tidigare besvärades fler av ängslan, oro eller ångest ju äldre de blev.
Men förra året var det precis tvärtom. Upplevelsen av hur man mår psykiskt under livets gång har nu fått en omvänd ordning: De flesta som säger att de mår dåligt finns bland de yngsta, medan de blir allt färre ju längre upp i åren folk kommer.
Resultat: De som är över 65 år har inte mått så bra sedan 1980 och de unga har aldrig mått så dåligt som nu, enligt färska siffror från Statistiska centralbyråns undersökningar av levnadsförhållanden (ULF-studien 2004).
16-24-åringarna är den enda åldersgrupp som förra året ökade sin andel av dem som sade sig ha ”svåra besvär av ängslan, oro eller ångest”. Kvinnorna i den yngsta åldersgruppen mår dessutom sämre än alla äldre kvinnor.
Även Folkhälsoinstitutets senaste undersökningar visar på samma mönster, även om de givit åldersgrupperna en annan indelning. Kvinnorna mår sämst enligt enkäterna, och de psykiska besvären sjunker med åldern – för båda könen. Bland de 33 000 som svarat förra året och de 40 000 som fyllt i enkäten i år, säger sig var tionde kvinna under 30 år lida av ”svår ängslan, oro eller ångest”. Var tredje kvinna och var femte man i samma åldersgrupp har enligt en annan enkätfråga också ”nedsatt psykiskt välbefinnande”.
Vad är det som händer?
Gunnel Boström, som arbetar med denna nationella folkhälsoenkät på Folkhälsoinstutet, och som i förra veckan sammanställde 2005 års resultat för Idagsidans räkning, kan konstatera:
– Det verkar som om den psykiska ohälsan inte har blivit sämre i år, med undantag 30–44-åriga kvinnor. Ändå är det de yngsta som är det stora problemet. De verkar få en fruktansvärt dålig start i vuxenlivet, vilket är väldigt oroväckande.
Och Ingrid Sjöberg, som ansvarar för ULF-studiens frågor om psykisk hälsa på SCB i Stockholm, säger:
– Siffrorna förra året tyder på att utvecklingen vänder för alla utom för den yngsta ålderskategorin. Men även om förändringen är signifikant för både de äldsta och de yngsta, kan man inte dra några växlar på svaren från ett enda år. Helst vill vi se resultaten över flera år för att veta att det inte bara är en slumpmässig skillnad.
Men även om man tar det senaste resultatet med en nypa salt, så verkar det väl uppenbart att de äldre mår allt bättre och de yngre allt sämre?
– Spontant kan man ju svara ja, instämmer Sven Bremberg, läkare och ansvarig för hälsofrågor gällande barn och ungdomar på Folkhälsoinstitutet. Visserligen tror jag inte att hälsa enbart hänger ihop med ekonomi, men här finns det säkert vissa samband.
Ekonomin ger trots allt en fingervisning på vilka möjligheter man har till en god livsutveckling, menar han. Och då kan man enligt ULF:s mätningar se hur levnadsvillkoren generellt förbättrats de senaste 25–30 åren – för dem som är 65 år och äldre, vill säga.
– Det är en huvudförklaring och står i kontrast till att de unga vuxna under den här tiden inte fått vara med om samma förbättring. Sedan mitten av 1970-talet har de fått det ekonomiskt sämre medan de äldre har fått det bättre.
Med detta långa perspektiv säger Sven Bremberg att det inte är några dramatiska förändringar vi ser just nu, utan att vi befinner oss i början av vår tids största, enskilda folkhälsoproblem.
Och det finns fler som betraktar psykisk ohälsa på liknande sätt. Epidemiologiskt centrum på Socialstyrelsen gjorde nyligen en samkörning av ULF-resultaten och dödsorsaksregistret och fann att svåra besvär av ängslan, oro eller ångest utgjorde en överrisk att dö i förtid. Bland männen var risken mer än fördubblad, vilket gör psykisk ohälsa till ett större hot än rökning.
Socialmedicinare har nyligen räknat ut att psykiatriska och neurologiska sjukdomar stjäl fler levnadsår för kvinnor än hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Då har man vägt samman risken att dö i förtid samt den funktionsnedsättning som sjukdomen medför. För män är det fortfarande hjärt-kärlsjukdomar som ger flest förlorade levnadsår.
– Vi är ännu inte vana vid att betrakta folkhälsoproblem från psyksidan, påpekar Sven Bremberg. Men man ska komma ihåg att de här siffrorna förmodligen ger en signal om vårdbehovet 20 år framåt i tiden.
Om man i stället ser 20–30 år bakåt i tiden, får man det långa perspektiv som statistikerna efterlyser. Sedan ULF-studien startade 1974 har 6 000 svenskar intervjuats varje år om olika aspekter på våra levnadsförhållanden. Från början skulle man bara vart åttonde år ställa frågan ”har du besvär av ängslan, oro eller ångest” med svarsalternativen ”ja, lätta”, ”ja, svåra” eller ”nej”. Men när det 1994 var sysselsättningens tur att stå i fokus och man ville passa på att ta in dimensionen hälsa, hade något hänt på alla de områden som handlar om psykiskt välbefinnande.
– Tendensen vi såg var att alla dessa började förändras, framför allt för de yngre, berättar Ingrid Sjöberg. Oj, här händer saker, tänkte jag, här gäller det att ha koll! Därför började vi mäta psykiskt välbefinnande varje år.
Under hela 1980-talet var den psykiska ohälsan oförändrad eller förbättrad. När försämringen dök upp i mitten av 1990-talet var det särskilt kvinnorna mellan 25 och 44 som mådde psykiskt sämre. Sömnbesvären bland de yngre hade börjat komma ikapp de äldres problemnivå. Och nu ser utvecklingen ut så här: 1980 var skillnaden 30 procentenheter mellan de yngres sömnbesvär och de äldres. I senaste mätningen hade klyftan krympt till endast tio procentenheter.
Sedan mitten av 1990-talet började också allt fler lida av ständig trötthet, ett annat mått på psykisk ohälsa.
På den vägen fortsatte utvecklingen, och i undersökningarna från 2000 till 2003 var den psykiska ohälsan som sämst för alla grupper.
2003 började männen ha en förbättrad psykisk hälsa. Men samma tendens för kvinnorna skedde först med de nya siffrorna från 2004. Bara i den yngsta åldersgruppen ökade andelen ”svåra besvär av ängslan, oro eller ångest”.
Att det sker en stark ökning av psykisk ohälsa bland unga vet också Yvonne Forsell, psykiater och forskare i den så kallade PART-studien vid Stockholms läns landsting. 1998–2000 svarade 10 000 stockholmare på en enkät i en första omgång, i nästa, 2003, var 9 000 personer med i studien. Meningen är att göra en uppföljning tio år efter den första enkäten.
– Ingen har undersökt konsekvenserna av att folk mår psykiskt dåligt, förklarar Yvonne Forsell syftet med uppföljningen. På vilket sätt påverkar det ens liv? Hur mycket betyder det att må psykiskt dåligt, isolera sig och tappa vänner? Det är klart att det hämmar hela individens utveckling. Ångest hindrar en att ta sina steg i livet, att i lugn och ro våga utvecklas.
De undersökningar som SCB, Folkhälsoinstitutet och PART-studien gör visar hur människor själva uppfattar sina psykiska besvär. Men så kallad självrapporterad ångest är något helt annat än att få diagnosen ångestsyndrom, en psykisk sjukdom. Till detta återkommer Idagsidan i morgon.
