Tycker du att livet smakar som aska i munnen? Funderar du på vad i hela fridens namn du ska göra under resten av resan mot graven? Byta jobb? Sambo? Hiva karriären i sopnedkastet och skriva en roman istället?

Kanske är det dags för dig att uppsöka en filosof för att få hjälp med att reflektera över ditt liv?

I Norge finns sedan flera år mottagningar där utbildade filosofer erbjuder den tjänsten för motsvarande cirka 550 svenska kronor i timmen. Filosofisk praxis kallas det.

– Man kan jämföra filosofisk praxis med en turistinformation. När du kommer till en ny stad går du till en turistinformation för att få veta vad det finns att se. Guiden berättar då för dig om en sex, sju attraktioner. Sedan är det upp till dig att bestämma vad du ska göra.
Det säger Helge Svare, filosof, idéhistoriker och utbildad filosofisk praktiker med egen mottagning i Oslo. Tillsammans med kollegan Henning Herrestad har han skrivit boken Filosofi för livet (Alfabeta förlag) där de berättar hur de som filosofer kan hjälpa människor med större eller mindre existentiella kriser.

Tanken är gammal, mycket gammal. För mer än tvåtusen år sedan förde Sokrates och Platon filosofiska samtal om etik och estetik med atenare som sökte upp dem. En sorts filosofisk mottagning om man så vill.
Från medeltiden och framåt försvann sedan filosofin in i den akademiska världen där den blev ett universitetsämne med frågeställningar som ofta var svåra att relatera till folk i allmänhet.

Enligt de båda norska filosofipraktikerna kom filosofin ut igen när tysken Gerd Achenbach öppnade den första filosofiska mottagningen i den lilla staden Bergish Gladbach på 1980-talet.

– 1997 var vi åtta filosofer som bildade en grupp i Oslo som studerade filosofisk praxis och 1999 öppnades den första praktiken. Det kommer folk till oss hela tiden, dock inte i några stora skaror. Det är bra att rörelsen får byggas upp i lugn och ro, säger Henning Herrestad.
Även om det finns likheter är filosofisk praxis inte terapi. Praktikerna vänder sig mot att psykologin ofta sätter sjukdomsetiketter på vanliga livsproblem, att människor passiviseras i terapin och att de därför förväntar sig att psykologen ska lösa deras problem.

Filosofisk praxis är heller inte coaching.

– Grundtanken i coaching är att man ska bli bättre, att man ska prestera mer, göra en bättre insats. Begreppet kommer ju från idrottsvärlden. Vi hjälper människor att undersöka sina liv.

En träff hos en filosofisk praktiker tar en timme åt gången. Ungefär. Till skillnad från många terapeuter har de ännu inga fasta regler som till exempel att man måste bryta en sammankomst på sekunden.

– Vi experimenterar fortfarande med formerna. Det gjorde Freud också i början, säger Helge Svare.

Filosofen bjuder in gästen – som han eller hon kallas – och serverar te eller kaffe och kex. I rummet finns två fåtöljer, snett bredvid varandra mot ett fönster. Gästen ska ha friheten att kunna se ut genom fönstret och låta tankarna flyga.

Vid den första träffen lyssnar filosofen. Sedan improviserar och experimenterar praktikern med upplägget av samtalen.

Som filosofer menar de att de dels har en insikt i de diskussioner människan alltid fört om val, frihet, ansvar och vad som är det goda livet. Dels är de tränade i att tänka och reflektera på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Helge Svare och Henning Herrestad understryker sambandet mellan tanke och tal, att man sällan har något utbyte av att sitta ensam och tänka. Tankarna kommer först när man pratar med någon.

”Vederbörande behöver inte vara speciellt klok, och det är heller inte meningen att du ska fråga honom till råds. Du ska helt enkelt börja berätta om det du har på hjärtat. Då kommer det du själv säger att hjälpa dig fram mot de insikter du behöver”, skriver de i sin bok och citerar den tyske filosofen Heinrich von Kleist.

Hjälper då filosofisk praxis? De båda svarar inte oreserverat ja på den frågan.

– Det beror på vad man önskar, säger Henning Herrestad.

I boken refererar de till Aristoteles:
”Det handlar om aktiviteter som är värdefulla i sig själva och som vi värdesätter för deras egen skull. De får inte sin mening från någonting utanför sig själva. De är sin egen mening. För en filosofisk praktiker är det möjligt att hävda att ett gott filosofiskt samtal är en sådan verksamhet”.