I en ljus och minimalistiskt inredd sekelskifteslägenhet i Vasastan jobbar kbt-terapeuterna Inside team. För ett drygt år sedan öppnade de en privat praktik och eftersom kbt är så efterfrågat har de god tillströmning av patienter, både barn och vuxna, trots att priset är högt. Varje behandlingstimme kostar runt 900 kronor. Tidigare jobbade tre av de fyra kollegorna på Bup Signal, en mottagning inom barn- och ungdomspsykiatrin som tillämpar kbt för att hjälpa utagerande barn. Maria Elmfeldt, som har en psykodynamisk grundutbildning som psykolog, säger att kbt-utbildningen för henne var ett enormt lyft.

Jag har fått mera struktur i det jag gör. Vi jobbar handfast med konkreta metoder. Beteendeaktivering, naturliga förstärkare, exponering och hemuppgifter är centrala begrepp inom kbt. Att låta sig utsättas för det obehagliga, i små steg, kan minska ångesten. Psykoedukation, att förstå hur problemen har uppkommit och varför de vidmakthålls är också en del av terapin. Hemuppgifter för en deprimerad patient kan vara att ringa en kompis, äta lunch tillsammans med någon, komma ut och titta på vattnet och att inte vara uppe på natten, att komma upp på morgonen. Att få vardagen att fungera bättre är grunden. Beteendeanalysen, inte diagnosen, är viktigast för kbt-arna. Vi börjar med beteendet, förklarar Anna Wallin. En deprimerad person försöker man få att göra saker som var roliga förut. Psykodynamikern skulle försöka tolka och förstå. Risken är att ju mer man samtalar om hur man mår, desto sämre kan det bli, säger Maria Elmfelt . Det är så häftigt när vi tillsammans vänder negativa spiraler till positiva, säger Anna Wallin. Maria Elmfeldt tycker inte att man ska polarisera för mycket. Hon framhåller att man med psykodynamiska metoder gjort ett kanonbra jobb hittills. När skulle ni inte rekommendera kbt? Vid väldigt svåra uppväxtförhållanden och tidiga trauman. Då behöver man ha en längre kontakt och jobba djupare och med mer fokus på barndomen och tidiga relationer, säger Maria Elmfeldt.

De tre gruppterapeuterna på Psykoterapisällskapet som ligger i en kontorsbyggnad vid Liljeholmen har satt fram fyra stolar i en ring. En till SvD-reportern, de andra till Pia Litzell Berg, Susanna Bergom Larsson och den tredje stolen till Eva Rosenlund. Samma entusiasm för sin metod som terapeutkollegorna på Inside team visade för kbt, framför de här tre om den dynamiska metodens förtjänster och särskilt för gruppterapin. Psykoterapisällskapet har status som högskola och utbildar psykoterapeuter. De har även vårdavtal med Stockholms läns landsting men bara året ut. Det kostar patienterna 70 kronor per gång att gå till en psykoterapeut här. Nu är de oroliga för vad som ska hända eftersom landstinget har sagt upp avtalet. Vilka är den psykodynamiska terapins fördelar? I den psykodynamiska terapin är man intresserad av samband, hur saker hänger ihop i hela livet. Inom kbt väljer man ut en del och jobbar med den, säger Pia Litzell-Berg. Jag har suttit länge i vår mottagningstelefon och fått många samtal som inletts med jag har gått i kbt och det var bra medan det pågick, men nu vill jag tala med någon. Jag vill förstå varför jag fastnar i de här mönstren, säger Susanna Bergom Larsson.

Jag förstår att man far efter snabba resultat. Man vill ha enkla samband. Samhällsutvecklingen oroar mig. Jag jobbar tillsammans med kbt-are och många av dem jobbar inte på kort tid. Vi ligger inte så långt ifrån varandra. Verkligheten korrigerar oss, säger Eva Rosenlund. Hon oroar sig för att möjligheten att få terapi blir en klassfråga. Med erfarenheterna från sina patienter på Beroendecentrum, där många har dubbla diagnoser (till exempel alkoholism och personlighetsstörning) menar hon att den psykodynamiska terapins fördelar blir tydliga : Det finns ett skäl till att man är som man är. Mina patienter på Beroendecentrum är ofta extremt självdestruktiva. Om man lägger hela ansvaret på dessa utsatta människor gör man ytterligare våld mot dem. Man individualiserar ett socialt problem. Kbt är en avhumanisering eftersom man inte ser hela människan. Då säger man bara: det är dig det är fel på, du ska anpassas, säger Eva Rosenlund. Finns det några skäl att vara självkritisk när det gäller psykodynamisk terapi?

Visst. Jag har jobbat i 30 år och det har funnits en tendens att säga att skeendena är för komplicerade, att de inte går att utvärdera. Det får vi äta upp nu, säger Eva Rosenlund. Klart att man ska ha utfallsforskning och det kommer ju mer och mer. Hur ska man som patient tänka när man söker terapiform? Min rekommendation är: Ta dig själv på allvar. Välj den väg som känns rätt för dig. I det sker också ett läkande, säger Eva Rosenlund.