Christian minns nästan ingenting från förra vårens inläggning på psyket. Under en och en halv månad var han ”helt väck”, apatisk, självmordsbenägen. Han beskriver det som om alla de skadliga tankar han haft i nästan halva sitt liv inte gick att trycka undan längre.

Christian, i dag 24 år, mobbades hela mellanstadiet och hela högstadiet. Det var då han började tänka hur hemsk han var, hur värdelöst allt var, och senare hur han skulle ta sitt liv.
Under tiden hade han utvecklat egna tekniker för att ”trycka bort” de värsta känslorna: Han framkallade olika bilder. Var han på väg att reagera slog han på teven. Eller började diska.

- Jag var så van vid alltihop att det var som att andas. Men mina tekniker bara förstärkte de hemska och självkritiska tankarna. Förra våren sprack allt det här.
När vi pratas vid, ett år senare, säger Christian att det känns som om han levt i två olika världar: Då förstod han aldrig hur illa det var ställt. På bara fyra, fem månader mådde han bättre än han kunnat drömma om. I dag har han avslutat en termin på folkhögskola, jobbar på mack och tänker söka en ”riktig” utbildning i grafisk design till våren.

För Christian var det ”tredje vågens beteendeterapi” som vände alltihop - ACT, Acceptance and Commitment Therapy. Det innebär - starkt förenklat - att man slutar kämpa emot, tar sina värderingar på allvar och sätter upp mål i sitt liv.
- De flesta som söker hjälp vill bli av med sitt problem. Men ACT syftar inte till att ta bort symtomen, utan lära sig att leva med dem på ett bättre sätt, förklarar psykolog Thomas Gustavsson i Helsingborg, knuten till Psykologpartners W&W och konsult hos Integrerad Närsjukvård i Malmö, INM.
Han brukar tidigt fråga patienterna vad symtomen hindrar dem från att göra och vad de vill med sina liv: Om du skulle ha en dödlig sjukdom Om någon nära anhörig rycktes i från dig Vad vore då riktigt viktigt?
- Det är den effekten man vill åt, förklarar Thomas Gustavsson. På så sätt får deras mål och värderingar styra behandlingen och jag får veta vilket
uppdrag jag har.

Är det typiskt för vår tid att inte veta vad som är viktigt?
- Nej, det typiska är snarare att ett buddistiskt förhållningssätt kommit in i beteendeterapin, säger han och förklarar: I ACT betraktar man lidandet som en del av varandet.
- Vad vi än tycker och tänker, måste vi förhålla oss till lidandet, sluta kämpa emot.

Christian hade kommit till det läget att han inte längre orkade må så dåligt. Från vårdarna på psyket fick han tips om en terapimetod som fanns inom Integrerad närsjukvård i Malmö. Skulle inte den nya terapin fungera ”var det god natt”, som han säger.
Christians terapeut började med att förklara hur våra hjärnor fungerar, att alla människor tänker hela tiden. Tankarna i sig är knappast orsak till problemen, men eftersom vi tenderar att tro på en tanke kan den väcka lika mycket obehag som verkligheten. Därmed kan den indirekt orsaka ett beteende som går ut på att undvika det som väcker tankarna. Christian försökte till och med undvika sina egna tankar.
Thomas Gustavsson
(som inte behandlat Christian) nämner ett vanligt skäl till att personer söker olika former av kbt: Social fobi. Egentligen vill de kunna vara avspända bland andra människor, men de får så mycket obehagskänslor vid blotta tanken att de stannar hemma.

Så här menar Thomas Gustavsson att det kan gå till: En man är bjuden på fest. Där finns folk han inte känner. Han hinner tänka Jag klarar inte det

Men Thomas Gustavsson som vet att sådana tankar bara finns inom oss själva, frågar klienten: När du vill umgås med andra, brukar du bli rädd då? Vad brukar du göra när det obehagliga kommer?
- Då berättar de om strategier som aggressivitet, alkohol, kontroll- eller undvikande beteenden - som att låta bli att gå på en fest. Allt för att slippa det obehag som tankar, minnen och känslor väcker. Och de väljer att lyssna på hjärnan, och göra som den säger.

När ska man låta bli att göra det?
- Om hjärnan hindrar dig från att göra det du vill, då ska du fundera på att utmana budskapet. ACT handlar inte om att
utsätta dig för så mycket obehag som möjligt, utan om att ta reda på hur du vill leva egentligen.
När klienten ser att hindren gått ut på att kontrollera och reglera obehag, kan Thomas Gustavsson fortsätta med nästa fråga: Hur tycker du det fungerar att kontrollera ångest så här?
- Det vanliga är att det blivit sämre med åren. Och ju mer försök till kontroll, desto mer ångest. Den som slutar kämpa emot kan leva ett mer innehållsrikt och värdefullt liv.

Nästa fråga ska leda till ett läge som ACT kallar för kreativ hopplöshet: Vad har det här beteendet kostat dig i fråga om självförtroende, karriär, kontakter? Jo, svarar kanske klienterna, det gör så att mitt liv blir krympt. Och så inser de att strategierna för att slippa obehag inte har hjälpt. Vad ska man göra då? Då är det ju helkört!
- Men bara för att strategin är hopplös, betyder det ju inte att personen är det, säger Thomas Gustavsson och förklarar att detta är det kreativa läget, en början till nästa steg.

För 24-åriga Christian sprack
strategierna mer smärtsamt, genom en kollaps. Först efteråt fick han lära sig att försöka bli medveten om vad han tänker, vilket är svårt när man är en del av sina egna tankar. Nu skulle han inte göra mer än att lägga märke till tankarna, inte gå in i minnen eller känslor som kunde väckas samtidigt.
- Visst var det jobbigt när de kom, det var ju inga mysiga tankar precis. Nu låter jag dem bara vara: Där kom en tanke, och det är inget annat än en tanke De är bara där. De kommer alltid att finnas, och nu vet jag hur jag ska hantera dem. Och de hemska har minskat, successivt.

Christians terapeut frågade vad han gjorde när en obehaglig känsla kom. Så småningom blev han medveten om att han använt sig av olika strategier, dels att ”trycka bort” tankarna med bilder, dels aktivera sig när något började bli känslomässigt - som att diska eller titta på teve.
- Vi pratade bara om vad som var kopplat till tankarna och hur jag skulle ändra på saker som kändes dåligt. I min tidigare terapi ältade jag själva känslan.
Det var värdelöst för mig.

Nästa steg var att förstå exakt vad som aktiverat det undvikande beteendet. Det Christian haft svårast med var filmer där det förekom orättvisor eller kärleksscener.
- Då reagerade jag väldigt starkt, blev jätteledsen. Jag hade förtryckt alla slags känslor för att det inte skulle bli för mycket. Det blev jag medveten om först förra sommaren, innan dess hade jag ingen koll.
Sakta, sakta accepterade Christian att han hade känslor över huvud taget. Att de kommer och går, precis som tankarna. Han fick lära om allt - allt, säger han.

- Det var mycket nytt. Varje dag upptäckte jag nya saker om mig själv. Visst kan det kännas jobbigt, men då vet jag att det går åt rätt håll. Jag behöver lära mig att inte bli rädd för känslorna - de kommer att komma, och de kommer att gå. Sådant gäller det att acceptera
Ja, och det är också grunden i ACT: acceptera att det kan vara jobbigt ibland och sluta kämpa emot det som inte går att kontrollera. Snarare ska man fokusera på att förändra själva
beteendet.
När man insett att kontrollen är problemet, erkänt tanken som tanke och känslorna som känslor samt befinner sig i en kreativ hopplöshet - då är det dags för nästa steg: Åtagandet. Då kan terapeuten använda en alternativ tolkning av förkortningen ACT, Accept, Choose, Take action Acceptera, gör val, skrid till handling.
- Då gäller det att kunna motivera val och åtaganden med sina värderingar, säger Thomas Gustavsson. Det här är så viktigt i mitt liv att jag är villig att utsätta mig för obehaget

Christian har också fått sätta upp mål - bit för bit. Just nu har han inga skadliga tankar, som han kallar dem. Och det närmaste målet är att hålla ordning hemma och ha en vettig dygnsrytm.
- Det låter löjligt, men för mig har även sådant varit rätt stökigt

Håller man sina löften till sig själv?
- I mitt gamla system hade jag ingen riktig ordning. Det var jäkligt starka krafter. Nu ska jag lära in nya vanor och nya beteenden som ska bli ännu starkare. Jo, det är mycket som behöver nötas in. Men
terapeuten hjälper till, han sms-ar, ringer, mejlar.
Den strukturerade och logiska modell som ACT bygger på passar Christian superbra, säger han.

Vad är skillnadet mot den tidigare terapin, där du gick i ett år?
- Att den här gör något. Den andra kanske lättade för stunden, den här får verkligen saker att hända.