Den mest sannolika förklaringen är trots allt att folk som sluppit svåra motgångar inte har utvecklat förmågan att hantera dem.

Mark Seery, psykolog.

När amerikanska forskare i en stor undersökning studerade hur nöjda amerikaner är med livet fick de ett förbryllande resultat: Människor som sluppit allvarligare motgångar mådde i genomsnitt sämre än dem som hade upplevt åtminstone några prövningar.

Studien pågick under flera år och mätte antalet allvarliga motgångar, exempelvis svåra sjukdomar, dödsfall i familjen, arbetslöshet, skilsmässa och naturkatastrofer. Under två år svarade ett representativt urval av närmare 2 000 amerikaner på frågor i webbaserade frågeformulär.

Endast antalet svåra händelser registrerades. Däremot avstod forskarna från att försöka placera in prövningarna på en skala utifrån hur traumatiska de var. Alla uppfattar inte svårigheter på samma sätt, var deras motiv.

Hursomhelst blev resultatet att personer med två till fem motgångar var de som fann sig bäst tillrätta i livet. De som rapporterade inga svåra prövningar alls var mer missbelåtna, liksom de som fått många törnar i livet.

Forskarnas slutsats är att en viss dos negativa erfarenheter ger en mental motståndskraft. Den som haft motgångar förstår bättre att uppskatta det goda i livet och kan i större utsträckning bortse från förtretligheter. Mycket riktigt gav de sin rapport titeln ”Whatever does not kill us...”, ungefär ”Det som inte dödar...”.

Blev du överraskad av resultatet? frågar jag en av författarna, Mark Seery, som forskar i psykologi vid universitetet i Buffalo.

– Delvis, faktiskt. Å ena sidan fanns det starka teoretiska indikationer och viss forskning som pekade på ett sånt här resultat. Å andra sidan finns det så mycket annan forskning som tydligt visat att negativa händelser i livet alltid orsakar negativ effekt på människor. Vi motsäger inte den forskningen helt och hållet, men vi visar att sambandet inte är så enkelt.

Teamet bakom studien är noga med att påpeka att de inte uppmanar folk att avsiktligt skaffa sig sorger och besvär, för den händelse att de inte har upplevt några. Inte heller förnekar de att enskilda svårigheter kan göra mycket ont, särskilt på kort sikt. Men de vill lyfta fram att människor inte är dömda till ett dåligt liv av sina motgångar.

– Vi fick bevis för att folk inte bara återhämtade sig till samma livskvalitet som före en motgång, utan också växte av erfarenheten, skriver de.

Mark Seery säger över telefonen att han och hans kolleger inte kan slå fast ett optimalt antal bakslag i livet.

– Vi mätte 37 olika slag av motgångar, fler än i andra studier, men inget säger att vår lista är fullständig. Och visst finns det andra faktorer som kan bidra till motståndskraft, medger han.

Han poängterar också att människor som haft långt fler svåra erfarenheter än två till fem inte ska betrakta slaget som förlorat. Det finns fortfarande åtskilliga mekanismer i det mänskliga psyket som forskningen inte kan förklara.

Det mest överraskande i studien är ändå att personer som hittills sluppit psykiska trauman är relativt missnöjda med sina liv.

– Vi försökte ta reda på om de här personerna är annorlunda: Är de mindre sociala? Har de färre vänner? Undviker de risker? Men vi hittade inget som stödde det, även om vi inte helt kan utesluta det.

Inte heller är gruppen med noll motgångar yngre än de övriga.

– Den mest sannolika förklaringen är trots allt att folk som sluppit svåra motgångar inte har utvecklat förmågan att hantera dem, säger Mark Seery.

Mark Seery talar här om så kallade coping skills, metoder att bearbeta svåra upplevelser. Han tror att den här förmågan också märks i mer vardagliga sammanhang. Personer som varit med om en del svårigheter och som lärt sig hantera dem, exempelvis genom att hämta stöd och tröst i sitt sociala nätverk, är mer motståndskraftiga mot vardagliga missräkningar.

Posttraumatisk tillväxt är ett begrepp som nämns i den amerikanska studien. Det innebär att somliga människor som varit med om svåra händelser inte bara återhämtar sig utan också känner sig psykiskt starkare med lite distans.

Per-Olof Michel är docent och överläkare vid kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet och har mött människor som gått stärkta ur mycket svåra psykiska trauman.

– Många säger att de har en ny syn på livet efter en svår händelse. De uppskattar livet mer och kan se vad som är viktigt i tillvaron, berättar han.

Men bilden är inte så entydig. Forskning har visat att människor kan uppleva posttraumatisk tillväxt och samtidigt ha flera negativa reaktioner efter svåra händelser. Alltså: de kan ha psykiska problem av olika slag men ändå känna att de har ett rikare och mer fullvärdigt liv. Man kan tycka att det ena borde utesluta det andra. Enligt Per-Olof Michel har forskningen inget bra svar på varför somliga uppvisar sådana dubbla reaktioner.

– Man talar ibland om en illusorisk aspekt. Det kanske är ett sätt för somliga att hantera att de varit med om något eländigt. Det har tolkats som en sorts självbedrägeri, som kanske är nödvändig för individen. Illusoriskt sett växer man, men man har ändå en mängd problem.

Omvänt finns det människor som helt tappar tron på omvärlden och livet. Ett typexempel är en kvinna som blivit våldtagen och som inte längre vågar tro att världen är god och lever ett starkt begränsat liv.

Annan forskning har visat att huvuddelen av alla som är med om allvarliga händelser inte kommer att drabbas av allvarliga psykiska svårigheter. Andelen som kan få kroniska psykiska besvär varierar mellan 5 och 30 procent beroende på händelsens allvarlighetsgrad. Av det skälet talar man om att många människor är utrustade med så kallad motståndskraft (resilience på engelska).

Det är svårt att sätta fingret på vad motståndskraften består av, men forskning har visat att socialt stöd från nära anhöriga och vänner är en viktig faktor. Andra komponenter är biologiska och genetiska, som att hormonnivåer i hjärnan är ganska stabila. Fysisk träning och kroppsrörelser kan också leda till bättre förmåga att klara svåra situationer.

Det är också svårt att dra en nedre gräns för vad som kan kallas ett psykiskt trauma. I de diagnostiska kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom måste det vara en viss nivå på händelsen, exempelvis allvarliga trafikolyckor där människor dör, naturkatastrofer som jordbävningar och tsunami. Värst är dock händelser som förorsakas av människor, terrorattacker och annat våld riktade mot andra människor.

– Men i slutändan är det de subjektiva upplevelserna som avgör, säger Per-Olof Michel.