Eftersom du inte törs ge möjlighet till kommentarer på din artikel idag (det var tufft i går, va?) kanske du kan vidarebefordra följande råd till XX:
”Ställ dig framför tåget med (...) och du kommer att bli belönad i himmelen för att du så hjältemodigt avbröt er egen belastning av miljön i tid!”
Resten av världen tackar... och du får ett nytt fantastiskt avslut på din artikelserie.
När journalister skriver om klimatförändringarna kommer påtryckningar, hot och hat som brev i inkorgen och ping i bloggosfären. Det är inget nytt, och mejlet ovan är bara ett av alla efter vår serie om klimatångest. Vi inom medierna är som sagt vana, men hur kan klimatfrågan trigga en sådan oresonlig och urspårad aggressivitet? Vad vill de uppretade männen – för det är nästan bara män – som skriver? Några anser att klimatfrågan är ett påhitt av överheten som vill jävlas med och sko sig på vanligt folk.
Även om det inte ursäktar sättet åsikten framförs på, så kan man till viss del sympatisera med den. En ganska otillgänglig forskarvärld har ju tillsammans med politikerna gett oss ett dåligt samvete som vi inte vet vad vi ska göra med. Just otillgängligheten och den bristande förmågan till kommunikation kritiserades också i de utredningar som granskade förra årets ”climategate”. Däremot rentvåddes de utpekade forskarna från misstankar om fusk.
Men det biter inte på en annan sorts skeptiker som också gärna hör av sig när medier skriver om klimatet. De skyltar med titlar och säger sig vilja nyansera klimatdebatten. De ger sken av att vara många och att det inte alls råder särskilt stor enighet om människans betydelse för den globala uppvärmning som nu pågår.
Flera i den här kategorin klimatskeptiker – eller klimattänkare som en del vill kalla sig – är en del av en organiserad motrörelse som är i sin linda i Sverige men desto större i USA. Där knyter väletablerade tankesmedjor till sig namnkunniga personer i arbetet med att tysta forskare och så tvivel hos beslutsfattare och allmänhet. Det kunde vi se i dokumentären Klimatkriget i Vetenskapens Värld på SVT för några veckor sedan. Syftet, säger de själva, är att värna tillväxt och frihet och att förhindra att stat och världssamfund lägger sig i.
Skeptikernas taktik mot forskarna liknar den som används mot journalister. Genom att ansätta oss med otidigheter och laviner av förmodade motfakta ska vi tröttas ut, misstänkliggöras och förminskas så att vi ger upp och inte skriver mer om klimatfrågan.
Att forskare och journalister ska tåla granskning och mothugg är självklart – men klimatskeptikerna jobbar i en klass för sig och i ett tonläge som är svårt att förstå. Flera av de etablerade forskare som angreps under climategate kämpar fortfarande med att återhämta sig.
Däremot har de inte tystnat.
Det tänker inte vi heller göra.
