Trots att vårt välstånd ökat stadigt sedan andra världskriget finns det tydliga tecken på att lycka – vad det nu är – blivit en bristvara i det moderna samhället. Trenden är snarast den motsatta – vi är mer stressade, ångestfyllda och olyckliga. Hur kan det komma sig?

Lyssna på den här visdomshistorien: Sen kväll. I gatlyktans sken rör sig en man långsamt i cirklar. Han går framåtböjd och stirrar stint ned i marken. Några förbipasserande frågar vänligt om han söker något? Jo, sina borttappade nycklar, blir svaret.

De förbipasserande hjälper honom i en stund, men då de inte kan se några nycklar undrar de om mannen är säker på att det var här han förlorade dem? ”Nej, det var inte här”, svarar mannen. ”Men det är bara här det är ljust, i mörkret går det inte att finna något.”

Dåraktigt, javisst, fast är det inte så här vi gör när vi söker det vi kanske primärt längtar efter – lycka, välmående? Vi letar som tokar på platser där nyckeln till den sanna glädjen omöjligen kan återfinnas. Det var detta som mannen ville påvisa genom att spela teater på gatan.

Möjligen är vi inte ens medvetna om att det är ett gott psykiskt hälsotillstånd vi egentligen vill ha när vi strävar efter att få in mer pengar i kassan, när vi tänker att vi borde skaffa ett bättre jobb, en ny soffa, platt-tv eller annan lockande pryl, när vi vill bli kända, berömda eller bli ”bäst”. Även om vi vet att vi vill må bättre kanske vi inte vet var vi ska söka, utan letar på kända ”upplysta” platser: där vi förr brukade ha roligt eller på de solkuster som reklamen lockar med.

Men nu kanske det finns ett hopp för oss vilsna moderna själar som har det vi behöver för vår överlevnad men som ändå inte är nöjda. För lite mer än tio år sedan startades en ny rörelse inom psykologin som fått namnet positiv psykologi. Den fokuserar på vad det faktiskt är som bygger upp det bästa i livet, vad det är för faktorer som bidrar till att vi mår riktigt gott, att vi är lyckliga. Tidigare har ju psykologin främst sysslat med att reparera psykiska sjukdomstillstånd.

Initiativtagaren heter Martin Seligman, professor i psykologi vid University of Pennsylvania. Han påstår att han kom på idén till att det borde forskas på ett nytt ämnesområde – positiv psykologi – när hans dotter påpekade att han jämnt var så sur och grinig, trots att han var psykolog och borde veta bättre. I vilket fall valde han att med buller och bång lansera idén 1998, samtidigt som han blev ordförande för den viktigaste organisationen för psykologer i USA: American Psychological Association (APA).

Egentligen är inte positiv psykologi något nytt. Redan Gautama Buddha och Aristoteles sökte ju för omkring 2 500 år sedan svaret på välbefinnandets hemlighet. Antikens epikuréer och stoiker och en lång rad andra filosofer gjorde därefter samma sak. Under 1900-talet utfördes seriös forskning på hur ”det goda arbetet”, där arbetstagarna trivdes, skulle vara utformat. Likaså finns det många inslag av positiv psykologi inom utvecklinspsykologin och flera psykoterapier. Och tankarna kring en ny sorts psykologi som främst uppehåller sig vid psykisk hälsa utarbetades redan på 1950-talet av psykologen Abraham Maslow (mest känd för sin behovstrappa).

En del menar att Martin Seligman främst är en duktig affärsman. En elak tunga har sagt att ”det är sällan som en professor har råd med ett sådant fint bostadshus”. Men hur som helst har Martin Seligman lyckats göra begreppet positiv psykologi känt och populärt.

Under det senaste decenniet har forskningsfältet växt explosionsartat – både mätt i antalet studier och i hur uppmärksammat det blivit utanför den akademiska världen. Det ordnas internationella konferenser och dis­ciplinen har sin egen tidskrift: Journal of Positive Psychology.

På bokmarknaden finns i dag också mängder av böcker om ”lycka”: Lyckoformeln, Tankar om glädje och vardagslycka, Lyckans verktyg och Verklig lycka, för att nämna några av dem som har givits ut på svenska. Ämnet har också skapat en politisk debatt, eftersom politiker inom olika läger velat använda den nya forskningen för att skapa ett bättre samhälle.

Självklart har den positiva psykologins anstormning mött en hel del kritik, vi kommer att ta upp en del av den i den här serien. Men en del av kritiken handlar om ett missförstånd – att positiv psykologi enbart skulle handla om ”lycka”, eller att den skulle gå ut med ett påbud om att hädan­efter måste vi vara lyckliga. Positiv psykologi förväxlas ofta också felaktigt med ”positivt tänkande”.

I själva verket är den seriösa positiva psykologin kvar på forskningsstadiet och undersöker saker som människors psykologiska motståndskraft och förmåga till känslohantering. Hur påverkar olika sätt att tänka och olika självbilder välbefinnandet? Hur gör par som har konstruktiva relationer och vad är lyckans biologiska grundval?

Den nya psykologin begränsar sig inte till enbart glädje, utan undersöker alla våra så kallade positiva känslor, som tacksamhet, nyfikenhet och vitalitet. Även positiva personliga egenskaper studeras. Den handlar inte heller enbart om individer, utan också om vad som får grupper, organisationer och samhällen att fungera väl och utvecklas.

Möjligen har det blivit lite tydligare vad verklig lycka är och hur man kan uppnå den. Kanske finns det en del säkra verktyg för att ta oss ut ur den dimma som psykologen Daniel Gilbert hävdar är människans lott.

Gilbert, som är professor i psykologi vid Harvards universitet, och författare till boken Snubbla på lyckan (Natur och Kultur) menar att vi vanligtvis bara tror att vi vet vad som kommer att göra oss lyckliga. Tyvärr lurar vi oss själva. Eller snarare våra hjärnor lurar oss. I själva verket vet vi inte vad som kommer att göra oss lyckliga förrän vi snubblar över det.

Den nya tidens psykologi, den positiva psykologin, är betydligt mer hoppfull.