Tänk dig den där bilden som dina vänner spridit på Facebook, elefanten som står framför en naken man och undrar om han verkligen andas genom den där lilla? ”Do you breath through that little one?” Kanske skrattar du till – redan innan du läser mannens svar ”Nej, jag har den till att tänka med …”

Med skrattet har du just upplevt ett känslotillstånd. Sådana är flyktigare än då du är på gott humör, vilket är en sinnesstämning. Och ännu mer ihållande är dina karaktärsdrag, som att beskriva dig som gladlynt, nyfiken och utåtriktad.

Därmed är vi inne på personligheten.

Personlighetsforskningen etablerades under 1950-talet, då man menade att människor över hela jordklotet kunde beskrivas enligt fem universella drag, medfödda och knappast påverkbara. Enligt teorin – på engelska Big five, på svenska femfaktorsteorin – är man i olika grad extrovert, känslomässigt stabil, samvetsgrann, öppen för det nya och vänlig/samarbetsvillig.

Inom personlighetsteorin har man länge trott att man var färdigformad vid puberteten. Men hjärnan är enormt flexibel. Dimensionerna som vi hittade kan förändras – även om det kräver systematisk träning.

Richard Davidson

Men nu har den amerikanska neurovetaren Richard Davidson efter 35 års forskning om känslor och hjärnans nervbanor hittat mönster som han menar är ännu mer grundläggande än Big five. Han kallar dem känslolivets minsta byggstenar och kan visa att de visst går att förändra. Femfaktorsteorin blir därför delvis föråldrad, menar han.

– Personlighetsdragen finns ju fortfarande, men vi har undersökt dem på ett djupare plan. Det vi hittat är mer objektivt och ligger under personligheten, säger han per telefon från Wisconsin där han är professor på universitetet och leder Center for investigating healthy minds.

I sin bok ”Hjärnans emotionella liv” (Ica bokförlag 2012) beskriver han sex dimensioner som sammantaget bildar en människas emotionella stil, som han kallar det. Vårt sätt att reagera känslomässigt på vad som händer oss i livet styrs enligt hans modell av var på skalan vi befinner oss i följande dimensioner:

Återhämtning: snabb eller långsam?

Inställning till tillvaron: positiv eller negativ?

Självkännedom: god eller dålig?

Uppmärksamhet: fokuserad eller splittrad?

Social intuition: läsa av andra eller inte?

Känsla för sammanhang: adekvat beteende eller inte?

Var och en av de sex dimensionerna har ”omisskännliga mönster av hjärnaktivitet”, enligt Richard Davidson, och betyder något för de traditionella personlighetsdragen. Han beskriver det:

– Om man har långsam återhämtningsförmåga, en pessimistisk livssyn och dålig känsla för sociala sammanhang – då är man mer åt det känslomässigt instabila hållet, enligt femfaktorsteorin. Däremot är sambandet med att vara extrovert svagare.

Varför just sex dimensioner, och inte fyra eller åtta?

– Det blev vad resultaten pekade på. Efteråt kan jag se att de får stöd också i forskningslitteraturen.

Var man själv ligger på dimensionens skala, hur starkt man reagerar på en händelse och hur länge – allt skapar ens egen personliga mix, ”en unik emotionell profil”, enligt Richard Davidson. Sin egen beskriver han som optimistisk och utåtriktad, sugen på utmaningar och med en tendens till oro då han inte har kontroll. Fokus, självkännedom och förmåga att återhämta sig har han tränat upp med mångårig meditation.

Så, vad exakt menar du är skillnaden mot personlighet?

– Teorin om personligheten är mer övergripande och beskrivs med drag som har definierats av psykologer, säger Richard Davidson. Den bygger inte på förståelsen av hjärnan och sinnet. Alla sex dimensionerna är baserade på modern neurovetenskaplig forskning.

Det där med hur känslorna organiseras i hjärnan var ingen gångbar inriktning när Richard Davidson började sin karriär på 1970-talet. Då såg man inte på känslor som något som kunde hittas i hjärnan, utan trodde snarare att de skapade störningar i tänkandet.

I sin bok skriver han att man i dag ser hur nervkretsar som reglerar emotioner överlappar nervkretsar som har med rent kognitiva och rationella funktioner att göra. Neurologiskt är känslor och tankar integrerade och nästan allt vi företar oss genomsyras av en känsla. Det här, menar han, kan få oss att förstå hur våra upplevelser förändras med känslomässiga reaktioner.

Därmed kommer Richard Davidson in på det omvända – att våra kognitiva förmågor också kan hjälpa oss att styra känslorna och förändra karaktärsdragen. Det var ett av de forskningsresultat som förvånade honom mest.

– Ja, inom personlighetsteorin har man länge trott att man var färdigformad vid puberteten. Men hjärnan är enormt flexibel. Dimensionerna som vi hittade kan förändras – även om det kräver systematisk träning.

Richard Davidsons tips handlar främst om olika varianter av meditation. Mindfulnessövningar, att lägga märke till sin andning och olika meditationstekniker kan göra oss mer fokuserade, förbättra återhämtningsförmågan och ge oss mer positiv livssyn, menar han. Man kan också bli mer medveten om kroppsliga signaler och vem man själv är.

Är inte det sådant som automatiskt förändras med åren?

– Förmågan att lägga märke till hjärtrytm, andningsmönster och muskelspänningar förbättras inte nödvändigtvis med ålder. Den som tränar sin själviakttagelse kan lära sig att uppmärksamma sådana signaler.

Det andra Richard Davidson överraskades av var hur forskarsamhället tagit emot hans rön.

– För inte länge sedan var forskning om meditation rena flummet. Den inställningen har förändrats snabbare än jag förutspådde.