Margareta Skogs nya liv började en måndagsförmiddag i januari år 2005. Då, i kafferummet på jobbet, ställde hon en ödesmättad fråga sig själv: Hur gammal vill du egentligen bli?

– Mitt svar var: Jag vill bli över 80 år. Nästa fråga var: Kommer du att bli det? Du är 50 år nu och frisk, trots att du har belastat din kropp så enormt. Det är bara en tidsfråga innan du får diabetes och dina leder och annat blir sämre, berättar Margareta Skog.

Insikten kom som ett klubbslag i magen men gav också startkraft till en genomgripande livsstilsförändring. Margareta visar gamla bilder på en parant kvinna i snygga kläder, vackra smycken – men med en stor kropp. Denna 85 kilo tyngre person liknar bara vagt Margareta i 2010 års version.

Som den forskande sjuksköterska och medicine doktor i omvårdnad hon är hade Margareta goda teoretiska kunskaper i hur man minskar i vikt.

– Problemet är egentligen inte att gå ner i vikt, det kan varenda människa. Det svåra är att hålla vikten. Hur blir man en icke-bantare?

Svaret var att lägga om kostvanorna och försöka bygga om kopplingarna i hjärnans belöningssystem. Att radera dem går inte. Troligen förblir den som överätit snabba kolhydrater känslig för sockerkickar livet ut, men minnet av dem klingar av med tiden. I dag tycker Margareta att en apelsin med kanel på ger samma belöning som en kaka till förmiddagsfikat.

De tre år som det tog för Margareta att nå sin nuvarande vikt på 59 kilo har lärt henne massor om henne själv. Hon vet att kanelbullar och vitt bröd triggar igång hennes sug mer än något annat. Därför låter hon bli för det mesta. Nu promenerar hon till och från jobbet varje dag, äter nyttigt var tredje timme och stannar upp i två minuter när starka känslor blossar upp.

Vid skrivbordet har Margareta en samling med lappar med olika budskap. En av de viktigaste är just den om impulskontroll.

– Kan man bara stå ut i två minuter så kan man ändra på mycket i livet. Om jag skulle bli tvärförbannad på någon, vänta två minuter! När man har en påse Polly framför näsan hinner man bråka mycket med sitt inre under två minuter. Många beslut kan bli klokare om vi kan vänta i två minuter.

Dagen innan vi ses har Margareta firat femårsjubileum med sina nya hjärnvägar.

– Jag gick ut och tog ett glas vin, köpte mig ett stort fång rosor. I förrgår kastade jag ut all litteratur om bantning. Är det inte häftigt? Jag behöver inga recept, snabba kurer eller diskussionen om fett. Jag vet vad min kropp behöver för att må bra.

Som kraftigt överviktig kände sig Margareta övergiven av vården. Alla tyckte att hon såg så frisk ut. Ingen läkare tog upp problemet.

Funderade du själv på en magsäcksoperation?

– Visst har jag tänkt tanken. Det som fick mig att inte gå till kirurgen var att jag ville ha en frisk ålderdom. Gamla människor har ju ofta problem att äta. Operationerna har inte pågått så länge att forskningen vet vad som händer när man blir gammal. Varför bygga in en ny risk när jag hanterade risken att inte alls bli gammal?

Margareta poängterar att den som ska lägga om livsstil alltid måste modellera om kostråd och nya forskningsresultat för att de ska passa in i den egna kroppens behov, men också med den egna personliga smaken.

Som sjuksköterska hade hon god kunskap om diabeteskosten, GI-kost säger vi i  dag. Den passade henne. Att hålla små blodsockersvängningar är ett sätt att motverka sötsug och hungerkänslor.

Något som gör det svårare att minska i vikt än att sluta röka är att den som lägger om matvanorna blir som en feströkare. Margareta insåg att hon måste lära sig att äta utan dåligt samvete vid fest­liga tillfällen, men att välja dem väl – att bli en ”festätare”.

Hur gör du när du går ut och äter?

– Jag väljer så rena produkter som möjligt – en köttbit, en kycklingfilé, en laxfilé. Sen har det ju förändrats i samhället på de här fem åren. Från början var det ett stön och ett stånk när jag sa: ”Jag vill helst inte ha ris till maten, men gärna en sallad.”

I dag är det inga problem, förklarar Margareta. Kommentaren blir ofta: ”Det kostar lite extra.”

– Då tittar jag på dem med ett leende och säger: Det gör verk­ligen igenting. Ta betalt så mycket ni behöver! I det läget tar de inte en krona.

De ändrade vanorna, den regelbundenhet och det lugn som har infunnit sig hos den energiska Margareta har präglat hela livet.

– Det påverkar hur jag arbetar. Jag vet att det ligger en risk i att bli helt uppslukad av jättespännande arbetsuppgifter som gör att jag blir övertrött och glömmer bort att äta. Då riskerar jag att falla tillbaka i gamla mönster. Det gäller att sätta gränser som man själv mår bra av i alla sammanhang.

– Det är tufft eftersom det kostar omgivningen något och det ligger i sjuksköterskerollen att ställa upp för andra.

Margareta funderar över vad den som tappat kontrollen över sin vikt behöver. Hon har en radikal tanke. Den som har en stor övervikt borde få vara sjukskriven på 25 procent för att lära sig bra rutiner för mat och motion. Har man en kraftig övervikt behövs tid att fånga tanke-känsla-handling. Det är ett arbete.

Margareta vill gärna inspirera andra att byta spår i belöningssystemet och ändra sin livsstil.

– Lika starkt som klubbslaget i magen var, om att din tid är begränsad, lika häftigt är det att uppleva kicken av alla nya möjligheter som öppnar sig i  dag.

Förut blev det mest storstadssemestrar, till sommaren hägrar en vandring i de österrikiska alperna. Det hade inte varit möjligt för fem år sedan.