Plötsligt är den bara där – en ny trend. Du kanske följer med strömmen, nonchalerar den, eller protesterar mot den. Hur som helst är det alltid intressant att försöka förstå varför landskapet förändras, det gör det lättare att orientera sig. Så är det definitivt med den nutida vågen av lyckojakt – en till synes ljus våg som har sina mörka sidor.

För att förstå detta samtidsfenomen måste vi backa tillbaka till en tid före vågens ankomst, inte bara några år, utan tre decennier. Då hamnar man i ett Sverige där det knappast fanns några självhjälpsböcker på det psykologiska området över huvud taget. Populärpsykologiska böcker var inriktade på teorier om roten till psykiska problem, och berörde knappt vad man kunde göra åt dem.

Man läste böcker av Alice Miller, som Det självutplånande barnet, eller varför inte vår egen Johan Cullberg och exempelvis hans Kris och utveckling. Det handlade alltså övervägande om psykodynamisk litteratur i Freuds anda.

Lena Forssén, chef för Natur och Kulturs psykologiutgivning, ser det som en tid då det rådde ett slags psykoanalytisk hegemoni i kultursverige. Anhängare av Sigmund Freud och psykologin i hans efterföljd dominerade i media och kunde påverka åsikterna om vad som var rätt sätt att se på människan.

De var inte bara freudianer, de var också politiskt radikala. Psykiska problem fanns inom människan, men problemen var i huvudsak en spegling av brister i samhället.

– I ett sådant kulturklimat var det tabu att ”satsa på sig själv” eller att hävda att ”kraften finns inom dig”. Man skulle ju inrikta sig på att förändra samhället och kraften fanns i kollektivet.

Därför är det inte så konstigt att 80-talsböcker som Älska dig själv och Sikta mot stjärnorna har kommit att betraktas som banbrytare. De hånades och häcklades förstås av det kultur­ella etablissemanget. Ändå sålde de enormt bra.

På 1980-talet var också böcker om så kallade affirmationer och visualiseringar som en väg till bättre psykiskt mående populära. Man skulle intala sig eller föreställa sig att man dög, var värd att älskas och så vidare. Även en del nyandlig vägledningslitteratur, som Den nionde insikten av James Redfield, var säljsuccéer.

Lena Forssén påpekar dock att det fortfarande rörde sig om strömningar i en subkultur. I tidningar, i kulturen, i tv och i forskningen var det tabu att tala om behovet att må bra. När man talade om människans psyke talade man framför allt om det omedvetna. Och det allmänt korrekta var att psykologi är något svårt som inte får förenklas.

På 1990-talet kom nedskärningar i välfärden, utbrändhetsdebatten, skattereformen, pensions­reformen och en tilltagande individualisering. Prozac lanserade och helt nya psykiatriska diagnoser började diskuteras: anorexi, damp och social fobi. Kbt (kognitiv beteendeterapi) svepte in på arenan – liksom Dr Phil.

– Dr Phils betydelse för synen på självhjälp i Sverige kan inte nog betonas. Utanför USA slog han enbart i Holland och i Sverige, men här fick han desto större genomslag. För första gången kom någon och sa att man kan handskas med psykiska problem själv och att man kan göra det på ett ganska enkelt och konkret sätt, säger Lena Forssén.

Minst lika stor betydelse har kbt:s framgångssaga i Sverige under 2000-talets första decennium haft. Kognitiva och beteendeterapeutiska tekniker och teorier är relativt okomplicerade och lättfattliga, åtminstone i jämförelse med de psykodynamiska, och man kan använda metoderna på egen hand, utan terapeut. Detta är förstås en viktig orsak till att vi har fått se betydligt fler självhjälpsböcker på det psykologiska området.

Samma trend finns på andra områden. Man ska göra om sig själv, sitt kök, sitt badrum och sin sommarstuga. Ditt liv bör vara ett projekt. För att klara detta behöver man mängder av självhjälpsböcker.

Med allt detta sagt återstår ändå en viktig pusselbit, åtminstone om man ska lyssna till den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich. Positiv psykologi har som vi nämnt i tidigare artiklar i denna serie, många olika rötter – alltifrån Buddha och Aristoteles till Abraham Maslow och humanistisk psykologi samt kbt. Men Barbara Ehrenreich betonar en annan möjlig rot, ”positivt tänkande” – idén om att vi kan förändra oss själva, våra liv och nå framgång genom att börja tänka positivt.

Rötterna till den idén kan man spåra till 1800-talet och tvivelaktiga rörelser som New Thought och Christian Science. De ingav ett falskt hopp om att man kunde åstadkomma i princip vad som helst genom tanken, som att tänka sig frisk. Den tråden plockade Dale Carneige upp på 1930-talet i sin braksuccé Hur man vinner vänner och inflytande, såld i tio miljoner exemplar.

Sedan dess har den påstådda vinsten med positivt tänkande och optimism blivit kulturellt allmängods, inte minst bland säljare, företagsledare och allehanda coacher. Barbara Ehrenreich går till hårt angrepp mot detta synsätt i sina böcker Smile or Die och Bright-Sided (Ljusblind) och menar att positivt tänkande ligger bakom mycket elände, som finansvalpars naivt optimistiska förhållningssätt och den amerikanska militärens korkade förhoppningar om lättvunna segrar – samt framväxten av positiv psykologi.

Visserligen förnekar företrädare för positiv psykologi att de nya teorierna skulle ha något med positivt tänkande att göra, skriver Barbara Ehrenreich. Samtidigt använder de gärna samma slags vulgärt optimistiska boktitlar som de positiva tänkarna och brer gärna på med de enorma fördelarna man kan få genom att utveckla de positiva känslorna, utan att ha empirisk täckning för det, påpekar Barbara Ehrenreich bistert.

Ann Pålsson, förläggare på Bonnier Existens, håller med om att det finns dåliga självhjälpsböcker och är själv mån om att ge ut de som är seriösa och som hon själv tror på, samtidigt som hennes förhållningssätt förstås måste vara affärsmässigt.

Hon säger att vi i dag tycks behöva självhjälpsböcker. Kanske de delvis är en ersättare för de samtal och den gemenskap som vi ofta tycks sakna. Böckerna ger vägledning, hopp och stöd. Fast, hur bra de än är, kan de ha en baksida.

– Man kan ju känna sig ensam och utlämnad om allt hänger på en själv. Och böcker om själslig makeover, om att bli sitt bättre jag, lyckligare och mer lyckad, kan ju också bli kravfyllda. Man duger aldrig som man är.