Många vardagliga situationer är jättejobbiga för barn och ungdomar som har social fobi. Att prata högt inför klassen, äta tillsammans med andra i matsalen eller att vara med på födelsedagskalas kan vara en mara. Rädslan att bli negativt bedömd av andra är stark och de är ofta oroliga för att göra bort sig. Rent fysiskt yttrar sig rädslan genom svettningar, skakningar, darrningar, rodnad och yrsel.
Förr ansågs de här barnen nog vara mönsterelever som arbetade tyst och gjorde som fröken sa. I dag, när social kompetens står högt i kurs och muntlig redovisning blir allt vanligare, syns problemen tydligare. Kontrasten mellan alla frimodiga och de som aldrig tar för sig blir desto större.
Runt nio procent av alla barn lider av social rädsla, enligt europeiska och amerikanska studier. Kanske är det viktigare än någonsin att se till att de får möjlighet att komma över sin skräck. Utagerande barn som slåss och skriker får hjälp långt före dem som undviker att delta i olika situationer. Det är lika viktigt att de här barnen får rätt stöd för att utveckla sin fulla potential. Kognitiv beteendeterapi har visat sig ge goda resultat.
– Detta är en tyst problematik. Just därför är det så viktigt att uppmärksamma den, menar psykologerna Liv Svirsky och Ulrika Thulin.

Tillsammans har de skrivit boken ”Mer än blyg – om social ängslighet hos barn och ungdomar” (Cura bokförlag). Boken bygger på deras erfarenheter från ett forskningsprojekt på Stockholms universitet. De har lett flera grupper i kognitiv beteendeterapi för barn mellan 8 och 14 år. De hade också en grupp föräldrar som fick lära sig mer om hur de kan stötta sina barn. Gruppen diskuterade frågor som: Hur hjälper jag mitt barn att hantera negativa tankar, hur bemöter vi ängsligheten, hur belönar vi mod.
Blyghet är ett temperamentsdrag, inte ett psykiskt problem. Det är starkt ärftligt och tar sig olika uttryck i olika åldrar. Oftast är det inga större problem, utan det växer bort. När blygheten är så stark att den blir ett hinder är dags att göra något.

När ska man söka hjälp?
– Blyg kan man vara. Men om man känner att barnet har problem i livet, om det slutar med fritidsaktiviteter och annat som det har tyckt om att göra. Eller om det går miste om saker som kompisarna eller syskonen gör, då är det dags att söka professionell hjälp, framhåller Liv Svirsky.
Om ångesten får fäste kan den hindra det växande barnet på flera områden. Många har slutat göra saker som de tycker är roliga för att rädslan har blivit för stark. Vissa slutar med fritidsaktiviteter, andra tar inte kontakt med kompisar längre, en del vägrar att gå till skolan. Ungdomar med social fobi undviker sådant som jämnåriga deltar i, som fester, läger, sova över hos kompisar. I skolan avstår de från att säga sin mening, äta i skolmatsalen eller vara med på gympan. Allt detta kan påverka vuxenblivandet negativt.

Varför utvecklar vissa social fobi?
– Det är en kombination av biologiska, psykologiska faktorer och livsstressorer, förklarar Ulrika Thulin.

När brukar det bryta ut?
– De som söker hjälp är ofta i 11–12-årsåldern, men de flesta har haft problem länge. Många har haft svårigheter när de har började både på dagis och i skolan. Problemen brukar bli större när kraven i skolan ökar och det blir en anledning till att söka hjälp, förklarar Liv Svirsky.
Men social fobi går att övervinna. Kbt ger goda resultat vad gäller social fobi hos barn. Exponering och social färdighetsträning är viktiga komponenter. Föräldramedverkan har också en gynnsam effekt på resultatet.

Vad ska man göra som förälder?
– Det kan vara svårt att som förälder veta hur man på bästa sätt ska hjälpa sitt ängsliga barn. Ofta vill man minska obehaget för barnet, vilket kan göra att man löser uppgiften åt barnet så att det slipper rädslan. Tyvärr leder det här till att rädslan snarast befästs, och kanske till och med förvärras. Bättre är i stället att hjälpa barnet att i små steg möta det läskiga och att uppmärksamma och berömma varje liten ansträngning som går i rätt riktning, säger Ulrika Thulin.

Föräldrar till barn som är mycket blyga eller kanske har social fobi kan ta med sig några tankar från boken Mer än blyg. Till exempel att försöka ignorera ängsligt beteende. Den uppmärksamhet som barnet får för sin oro kan, även om det låter paradoxalt, faktiskt verka förstärkande. Barnet kan lära sig att när det visar sig extra oroligt så ger föräldrarna mycket av sin tid och sitt engagemang.
Flykt är visserligen ett effektivt sätt att komma bort från obehaget. Men det ger bara tillfällig lindring. På lång sikt innebär det bara att den sociala fobin hålls vid liv.
– Kunskapen om ångest har tydligt visat att det bästa sättet att bli av med irrationella rädslor är att stanna kvar i situationen och låta ångesten ha sitt naturliga förlopp. Detta innebär att den klingar av efter en kort stund, säger Ulrika Thulin.
Exponeringen ska ske i små steg och man ska börja med något enkelt.
– Det kan ta tid för ett barn att våga utföra en uppgift så det är viktigt att inte stressa utan låta det ta den tid som behövs, säger Ulrika Thulin
Det viktiga är att det finns tid att försöka och misslyckas, försöka igen och kanske lyckas. När barnet vågat utsätta sig för en läskig situation om och om igen släpper rädslan efter hand. För varje gång blir ångesten mindre stark.

Kbt-grupperna med barn mellan 8 och 14 år gick ofta ut och tränade på olika sociala situationer. Ett McDonald‘s-besök bjöd på massor med utmanande situationer samtidigt som det var lockande att klara av dem. De började med att beställa mat, de yngre fick byta den leksak de fått till sitt Happy Meal, alla fick beställa åt varandra, fråga efter var toaletten fanns, åt vilket håll man ska gå för att komma till tunnelbanan. De läste högt för varandra på reklambladen.
Att tappa något eller spilla är något många oroar sig för. Eftersom skakningar hör till problembilden är det bra att försöka spilla med flit för att se vad som händer.
– Vi balanserade brickor genom hela lokalen längst in i hörnet och iakttog hur de andra gästerna reagerade. Barnen märkte att det faktiskt inte hände något läskigt och att ingen verkade bry sig, säger Liv Svirsky.
Kbt-grupperna tränade andra saker också, som hur man börjar ett samtal, hur man presenterar sig, hur man hävdar sig själv, vad vänskap handlar om, hur man gör när man ansluter sig till en grupp, vad man säger när man vill vara med och leka på rasten.
Om man är extra blyg kan det vara bra att ha några bra öppningsfraser på lut.

Det är inte lätt att vara förälder till ett barn med social fobi. Framtiden känns ofta oroande: hur ska det gå i högstadiet? Kommer han någonsin att våga åka på läger? Kommer hon att få de betyg hon är förtjänt av när hon aldrig räcker upp handen i klassen? Sorgen väcks vid tankar på vad ett barn kan tänkas missa. Många föräldrar känner skuld över att deras barn har utvecklat social fobi. De frågar sig vad som blivit fel och vad de borde ha gjort annorlunda. Forskningen ger inget entydigt svar på vad social fobi beror på. Det mest trösterika är att det finns bra behandling att få. Och att man som förälder faktiskt kan göra en hel del själv också.