Det sägs att vi lever i Kroppens kultur. Frågan är om det är sant. Trots att vi gör om den, klär den dyrt och bättrar på den med make up eller en anti-age-cream kanske vi inte bryr oss om kroppen – egentligen? Dyrkar vi den är det tveksamt om vi gör det med hjärtat.

– Jag märker det hos alla. Kroppen är inte med i det vi gör, annat än som ett verktyg för att uppnå något vi tror vi måste göra. Vi är någon annanstans, förlorade i en berättelse om oss själva och vår kamp för att göra livet lite bättre, lite annorlunda.

Katarina Lundblad är socionom och mindfulnessinstruktör. I sommar kommer hon att ta examen som mindfulness­lärare vid medicinska kliniken vid University of Massachusetts.

Att mindfulness – ibland översatt till ”medveten närvaro” – har fått ett så pass stort genomslag i Sverige de senaste fem åren tycker inte Katarina Lundblad är konstigt. En viktig orsak är förstås att begreppet och vad det står för har fått stor medial uppmärksamhet.

Det hänger ihop med att väl utförda studier visar att mindfulness exempelvis kan bidra till att häva depression och förhindra återfall. Ångest och stress minskar hos den som regelbundet utövar mindfulness och patienter blir bättre på att hantera sin smärta.

Det finns med andra ord ganska starkt vetenskapligt stöd för att mindfulness kan ha en god effekt på alla möjliga åkommor. För många är detta något tryggt att luta sig emot.

Gott så, bara man inte gör som den västerländske professorn som kom till den japanske zen-mästaren och trodde sig veta allt, säger Katarina Lundblad. För att konkret visa att man inte kan ta in något nytt om man inte ger utrymme hällde mästaren upp te i professorns kopp så att det rann över.

– Vi har alla huvudet fullt av idéer och begrepp. När vi börjar träna mindfulness, som kommer från en buddhistisk meditativ tradition, är det lätt hänt att vi försöker ta in nya erfarenheter utifrån gamla referensramar. Fast meditation är just en träning i att steg för steg upptäcka och bli medveten om de tolkningar, begrepp, missförstånd och illusioner som vår identitet och personlighet är uppbyggda av.

I den meditativa myllan lämnar man alla begrepp därhän, de utgör ett hinder, och ingen metod eller teknik kan göra vägen mer framkomlig.

– ”Det finns ingen väg till friden. Friden är vägen”, säger Katarina Lundblad och citerar den vietnamesiske munken Thich Nath Hanh. Just nu har jag möjlighet att stanna upp och helt och fullt acceptera detta ögonblick. Kan jag inte det håller jag fast vid dåtiden, eller längtar efter framtiden, och finns inte till här och nu.

Att lära sig, och sedan lära ut mindfulness, verkar sannerligen inte lätt. Finns det inte en risk att mindfulnessvågen kan stelna om man gör den till ett färdigt koncept som är till salu?

– Vem som helst kan lära sig att vägleda exempelvis en kropps­scanning, säga de rätta orden, ”känn din högra stortå”, och så vidare, men har man egen erfarenhet av vad kroppen är utan att tänkandet stör?

Mindfulness är både lätt och svårt, menar Katarina Lundblad. Orden och meningarna man använder när man försöker förklara vad mindfulness är och hur man kan utöva det är enkla att förstå, men att seriöst försöka vara medvetet närvarande i varje ögonblick och att ta konsekvenserna av det man gradvis börjar förstå är betydligt mer komplext.

Fast med hjälp av mindfulness­övningar kan alla, om så bara för en sekund, smaka lite på vad det kan innebära att vara här och nu, att vara fri, att få vila i kroppen, verkligen vara i kroppen.

– Det är ett tillstånd vi längtar efter. Det är läkande och vi känner oss mer genuina. Det är som om vi kommit hem, för en liten stund i alla fall. Sedan tar ofta den gamla berättelsen över igen. Därför måste vi träna och träna om igen. Vi måste öva mindfulness mer än vi pratar om det.

Läkaren Ola Schenström drivs av en liknande passion som Katarina Lundblad. Han vill ge så många som möjligt chansen att utöva mindfulness, i någon form. Helt enkelt därför att det genom mindfulness är möjligt att minska sitt lidande, både det nuvarande och det framtida. Den medvetne skapar inte lika mycket lidande. Mindfulness hjälper oss också att glädjas och njuta av det som är gott, utan att fastna i det.

– Jag jobbade tidigare som allmänläkare, men upptäckte snart att de flesta av de problem vi möter på en vårdcentral är relaterade till vår livsstil. Och att de verktyg vi fått med oss från universitetsutbildningen var otillräckliga.

Därför började han söka olika alternativ. I mitten av 90-talet inledde han sin karriär som meditatör och under de första åren av 2000-talet växte intresset för mindfulness fram. Han gick en grundkurs i Mindful Based Stress Reduction, som utvecklats av Jon Kabat-Zinn, mannen bakom den västerländska formen av mindfulness som intervjuades i går . Samtidigt kom Åsa Nilsonnes och Anna Kåvers succéböcker ”Vem är det som bestämmer i ditt liv?” och ”Att leva ett liv inte vinna ett krig”. Året var 2004 och mindfulnessboomen tog fart.

Med åren har Ola Schenström byggt upp ett företag som har anpassade kurser i mindfulness för bland annat personal i sjukvården, vd:ar, personalutvecklare och lärare. I dagarna släpper han en ny instruktions-cd, Mindful yoga. Samtidigt tycker han att det är fel att betrakta mindfulness som en metod, snarare är det ett förhållningssätt till livet.

– Verkligheten förändras ständigt och i dag snabbare än någonsin. Mindfulness hjälper oss att vara i fas med alla förändringar och att undvika onödig stress och oro. Genom träning ökar vi vår medvetenhet om de tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser som ständigt samspelar. Man upptäcker hur vis kroppen är, den vet vad man egentligen behöver, en kropp man kanske inte lyssnat på under flera år. Livet blir mer dynamiskt, inte nödvändigtvis lättare, men man blir bättre på att hantera det jobbiga och glädjas åt det som är bra.