Ingen kan vara ett helgon, men vi kan alla bli en junzi – en idealmänniska. En junzi är uppfylld av en lugn, klar, inre lycka – en lycka som är så stark att nästan inga svåra livssituationer kan rubba den. Hon känner Vägen, Tao, alltings ordning, och vet hur hon bäst ska bete sig i varje ögonblick.

Orden, som kommer från den kinesiska filosofen Konfucius, ringer i mina öron då jag svettig och sen till slut hittar det hotell där jag ska träffa Yu Dan, en professor i kommunikation, film- och tv-vetenskap, och som skrivit Kinas största bästsäljare under 2000-talet. Jo visst, den handlar om Konfucius och nu har den översatts till svenska – Kinesisk visdom från hjärtat (Natur och Kultur).

Hur hälsar man bäst på en kinesisk professor? Jag hinner knappt tänka tanken klar innan Yu Dan kommer farande i blå dräkt och sträcker fram handen: ”Hi, nice to meet you.” Energisk och alltid med ett leende på läpparna försöker hon sedan guida mig in i det klassiska kinesiska tänkandet – på någon kinesisk dia­lekt, vet inte ens vilken.

Det är inte helt lätt att förstå vad hon vill säga, och jag är osäker på om hon verkligen förstår mina frågor. Tolken Li Silfverberg gör ett bra jobb, men det är två kulturers sätt att tänka som lite trevande försöker mötas.

Att boken blivit en enorm säljsuccé i Kina är begripligt. Konfucius var i närmare 2 500 år Kinas i särklass mest upphöjde filosof, men föll i onåd i början av 1900-talet. Hans tankar ansågs inte gå ihop med framväxten av ett modernt samhälle. Under Maos regim var det förbjudet att läsa Konfucius.

På den kinesiska landsbygden har ändå hans visa samtal hållits levande, och när en modern och relativt ung professor från Beijing går ut i massmedierna och talar om sin starka kärlek till Konfucius möts hon förstås av ett entusiastiskt gensvar. I det Kina som nu håller på att helt omformas står Konfucius för något bestående. Han skänker en identitet åt dem vars kollektiva självbild har skakats om.

Samtidigt är det många framåtsträvande storstadsbor som köpt Yu Dans bok. Hon tror att det beror på den andliga kris som präglar Kina. Mammon har ersatt Mao och det har uppstått ett andligt tomrum. Många känner sig stressade, och sårade av alla vassa giriga armbågar. De har glömt traditionerna och söker nu vägledning.

Det är mest för dessa vilsna som Yu Dan skrivit boken, vare sig de bor i Shanghai eller Stockholm.

– Vill man bli lycklig ska man inte lägga för mycket tid på den yttre vägen och jaga pengar och framgång, det är den småskurna människans väg. Istället bör man ägna sig mer den inre vägen, junzins väg, och skåda in sitt eget hjärta, sin egen själ, säger Yu Dan.

Hon utger sig inte för att vara någon expert på Konfucius. Däremot säger hon sig vara en person som stigit ned i källan (Konfucius verk) och prövat dem med sin egen kropp och sitt eget blod och erfarit dess gåvor. Boken är skriven utifrån hjärtat och hon vill nå andra hjärtan, omforma liv. Inga blygsamma ambitioner.

Fast en junzi är ganska blygsam, säger Yu Dan. En junzi är framför allt ”rättrådig”. Det kinesiska tecknet för rättrådig består av tecknet för människa och siffran två. Det betyder att hon alltid tänker på andra, och inte sätter sig själv i främsta ledet. Tecknet kan också översättas med medmänsklighet eller ömsesidighet.

– En grundläggande regel enligt Konfucius är att det du inte vill att andra ska göra mot dig, ska du inte göra mot dem.

Nästan samma budskap som Jesus alltså, kommenterar jag, och Yu Dan nickar.

– Konfucius filosofi är universell och enkel, eller den kan snarare verka enkel. Den är sam­tidigt djupsinnig och svår att leva upp till. Men frukterna som en strävan efter att bli rättrådig för med sig gör att den är värd mödan.

När jag ber Yu Dan precisera vad hon menar börjar hon rita kinesiska tecken på ett papper som tolken har med sig. Min tanke svindlar när jag börjar förstå att alla streck hit och dit bär på djupa innebörder, och att de hör ihop i ett vidare sammanhang.

För att man ska kunna kallas rättrådig ska man besitta fem egenskaper. Man ska vara: respektfull, tolerant, lojal och uppriktig, klok och generös. Detta vinner man också på för egen del. Yu Dan citerar:

Den som respekterar andra kommer själv att åtnjuta respekt. Den som är tolerant kommer att få stöd av andra. Den som är lojal och uppriktig kommer att åtnjuta andras förtroende. Den som är klok, som vet hur man ska agera i varje unik situation, kommer att nå framgång. Är man generös kommer andra bli välvilligt inställda och medgörliga.

– Sammantaget betyder det här att den rättrådige inte behöver oroas. Allt det goda man gör mot andra kommer man att få tillbaka.

På det här sättet fortsätter Yu Dan att utveckla Konfucius tankar om den ädla människans väg, som också är lyckans väg. Den tycks alltså framför allt handla om att utveckla goda egenskaper. När jag jämför med Aristoteles blir Yu Dans förklaringar begripligare för mig. Även Aristoteles likställde ju lycka med besittandet av goda egenskaper.

Men precis som med Aristoteles återstår ett problem: Hur blir man en god människa som på ett naturligt och fritt sätt förmår leva det goda livet? Yu Dan svarar att hemligheten är att helt enkelt börja agera som om man redan besatt de ädla egenskaperna. Man ska i varje situation försöka vara respektfull, tolerant och så vidare.

– Det är förstås lättare sagt än gjort. Med tiden blir man generös, lojal, med mera utan att behöva tänka på det.

En annan hemlighet är att alltid ”studera”. Fast då handlar det inte om bokstudier utan om att studera sig själv, sina medmänniskor och livet som det är. Genom detta blir man så småningom vis – och behöver aldrig bli förvirrad. Man förstår allt som sker, varför det sker och man vet hur man ska agera på det bästa sättet.

En kritik som växer inom mig när jag hör Yu Dan tala om att en junzi ska vara så accepterande, tolerant och lojal är att det verkar som om idealmänniskan inte ska sätta sig upp mot dem som har makten i ett samhälle, även om de missbrukar den. Yu Dan säger att hon förstår vad jag avser, men har svar på tal.

– En junzi vill inte utnyttja andra men tolererar inte heller att andra utnyttjas. Han har kunskap nog för att inte bli lurad och besitter modet att våga protestera mot det som är orätt.