Vad gör du om du plötsligt börjar gå upp i vikt? Tittar du på om du fått sämre matvanor, om du börjat slarva med träningen, eller kollar du upp eventuella biverkningar av en ny medicin som doktorn skrivit ut till dig?

Förklaringen kanske inte ligger där, utan några steg bort. Orsaken kan vara att din kollegas frus syster lagt på sig några extra kilon under en period av nedstämdhet. Ja, så kan det faktiskt vara.

Det här exemplet – där data hämtades från en studie av hjärtpatienter i USA och deras vänner, släktingar, medarbetare och grannar – är bara ett av många överraskande resultat från ny forskning på sociala nätverk och deras betydelse för oss individer.

Ett nätverk definieras som en grupp individer som har mer ­eller mindre täta förbindelser med varandra, således ingår vi inte bara i ett utan oftast flera nätverk: familj, släkt, grannar, ­arbetskolleger, intressegrupper och så vidare.

De här nätverken influerar oss mer än vad vi vanligen tror, säger forskningen. Allt möjligt sprids genom dem: idéer, attityder och emotioner. De kan avgöra vad vi äter, hur mycket vi äter, vem vi ligger med och vår framgång.

Vi kan påverkas även av en tillfällig kontakt, men mest påverkas vi av dem som vi är tätast förbundna med – upp till tre steg från oss, alltså även av vänners vänners vänner. Fast vi är överraskande tätt förbundna med alla människor på jorden.

I genomsnitt befinner sig ingen annan människa på längre än sex stegs avstånd från oss – ett faktum som blivit känt genom en lek och en typ av välgörenhetsarbete som fått sitt namn efter skådespelaren Kevin Bacon: Six degrees of Kevin Bacon (sixdegrees.org).

På Natur och kultur har det i dagarna kommit ut en svensk översättning av en amerikansk populärvetenskaplig bok om nätverksforskning: Connected – mänskliga relationer, sociala nätverk och ­deras betydelse. Den är skriven av samhällsvetarna Nicholas Christakis och James Fowler.

Läsningen av den nya boken har gjort mig vimmelkantig. Att se på människan ur ett nätverksperspektiv är att se på henne högt från ovan; individen verkar inte betyda så mycket.

En av Connecteds författare, Nicholas Christakis, professor vid Harvard Medical School, liknar sociala nätverk vid en mänsklig superorganism. Det är inte så konstigt om man betänker att varje enskild människa är ett slags nätverk, en organism, där enskilda molekyler bygger upp celler, som bygger upp organ, som samverkar i organsystem. Helheten av allt detta uppfattar vi som ”jag”, en individ.

På ett jämförbart sätt är varje individ en del av komplexa mänskliga nätverk.

– Vi har kunnat konstatera att även sociala nätverk kan växa och utvecklas och de har ett eget liv, egenskaper och funktioner som inte styrs av eller ens uppfattas av människorna som ingår i dem, säger Nicholas Christakis i en mejlintervju med Idagsidan.

Ser man på människor som en del av en superorganism kastar det förstås ett särskilt ljus på våra handlingar, val och upplevelser. Vi står inte längre särskilt fria. Men det betyder inte att individer inte existerar eller att friheten är en total chimär, betonar Nicholas Christakis.

– Vi formas av våra nätverk, men vi är även med och formar dem. Vi påverkas av andra, men utövar samtidigt påverkan.

Vilka individer som ingår i ett nätverk spelar också en roll. Man kan exempelvis inte skapa ett framgångsrikt fotbollslag genom att välja ut elva personer helt slumpmässigt, säger Nicholas Christakis. Fast en elvamannatrupp blir samtidigt något mer än summan av de enskilda spelarna.

Han beklagar att det i årtionden har funnits en ensidighet i samhällsdebatten om viktiga mänskliga frågor: Varför lever vissa länge medan andra dör i förtid? Varför blir vissa rika och andra fattiga? Varför håller sig en del inom lagens gränser medan andra bryter dem?

Antingen har man hävdat att svaret står att finna inom den enskilda individen, hans karaktär eller personlighet, eller så har man betonat de sociala krafterna och omständigheterna – kollektivet.

– Vi säger att det är både individ och kollektiv. Fast än viktigare är att titta på de förbindelser ­individerna har med varandra. Det är det som särskiljer nätverksforskning från tidigare forskning på grupper.

Ur ett nätverksperspektiv är vi människor ”noder”, kontaktpunkter, som har olika förenande band – länkar – med andra. Forskaren tittar på nätverkets struktur och vår plats i nätverket. Har vi många eller få band? Av vilken karaktär är de? Är de starka eller svaga? Befinner vi oss centralt eller perifert i nätverket?

Beroende på svaren på dessa frågor kan man säga en hel del om vilka vi är och varför. Utan vårt nätverk – vare sig vi är uteliggare, linjearbetare, framgångsrika konsulter eller stjärnor – skulle vi inte vara där vi är eller dem vi är.

Nätverk kan höja medlemmarnas intelligens, få dem att prestera bättre än någonsin. Men det kan också bli tvärtom. Vi kan börja bete oss destruktivt på ett sätt som vi aldrig skulle ha gjort om vi stått utanför ett visst nätverk.

Ett positivt exempel som författarna ger är hur fattiga bybor i tredje världen fåtts till att samverka genom en modell som blivit känd som mikrolån. De har därmed blivit mer kreativa och produktiva. Ett exempel på det motsatta är en grupp tonåringar i amerikansk välbärgad förort som genom nätverkets inverkan drogs in i ett sexuellt beteende som med tiden blev allt mer skadligt för de inblandade.

Ur ett nätverksperspektiv verkar det som om det viktigaste en människa kan göra är att välja rätt nätverk och vara rätt placerad i det. Stämmer det?

– Det kanske stämmer. Förenklat kan man säga att om man vill stiga i graderna måste man ha förbindelser med dem som sitter centralt i ”rätt” nätverk. Men även om man blir medveten om nätverkens roll är det inte säkert att man vill eller förmår ta sig in i nya nätverk, än svårare är det att ha kontroll över ens position i nätverket. Dessutom är det näst intill omöjligt att överblicka konsekvenserna av att befinna sig i en viss position i ett visst nätverk vid en viss tidpunkt.

Som den forskare han är vill inte Nicholas Christakis försöka ge några säkra råd för hur man ska nätverka rätt för att nå större framgång. Men en sak är han säker på.

– För att förstå vad en människa är, måste vi förstå hur hon är förbunden med andra.