Victoria Blom, 36 år, är nybliven doktor i psykologi med avhandlingen Striving for self-esteem, om villkorlig självkänsla. Nu forskar hon vidare om ärftlig självkänsla.
Foto: Dan Hansson
I våras tog Victoria Blom en paus i föräldraledigheten för att disputera i psykologi. Avhandlingen hade blivit klar precis innan hon blev mamma för tredje gången. Hennes forskning handlar om hur villkorlig självkänsla, höga prestationskrav och utbrändhet hänger ihop. För att förklara varför vissa personer är känsligare än andra för att sätta ribban högt vad gäller prestationskrav tar hon fram ett papper och börjar rita fyra rutor.
– Det jag har sett i mina studier är att risken för utbrändhet blir tydlig om man har en låg grundläggande självkänsla som man kompenserar med prestationer. Man strävar då ständigt efter att skaffa den självkänsla man saknar genom att hela tiden ställa höga krav på sig själv, säger Victoria Blom.
Har man däremot en god självkänsla och presterar mycket är man inte alls lika sårbar.
– Då blir det inte den yttre bekräftelsen som definierar hela ens egenvärde utan man kan hålla en sundare distans till sina prestationer. Det är inte farligt att vara duktig, säger hon, och beklagar att diskussionen om duktiga flickor tyvärr ibland mynnat ut i den slutsatsen.
Begreppet självkänsla, som varit något av ett ”inneord” de senaste åren, är ganska flummigt.
Vad är din definition?
– Förenklat skulle jag säga att god självkänsla är att vara trygg i sig själv, vilket kan visa sig i att stå upp för sina känslor, att kunna säga nej, att våga vara den man är. Den som har dålig självkänsla försöker anpassa sig till omgivningen och säger ja för andras skull.
Victoria Blom håller med om att självkänsla är ett laddat och svårtolkat begrepp. De mätmetoder som finns inom psykologiforskningen är hon också ganska kritisk till. En del av hennes avhandling var att utveckla ett mätinstrument som fångar in denna villkorliga självkänsla, det vill säga att man måste prestera för att må bra.
– Duktigheten gör att man känner sig värdefull när det går bra och man får mycket bekräftelse, men om det går dåligt eller om någon säger något negativt så rämnar självkänslan. Detta resulterar i att man blir självkritisk och får högt kontrollbehov. Man vill undvika att misslyckas.
Med en god självkänsla i botten skapas en buffert mot nederlag.
I en del av sin avhandling gjorde Victoria Blom ett experiment i vilket hon testade hur individer med denna typ av villkorlig självkänsla reagerade när de fick utföra ett knepigt test. Blodtryck och puls mättes och försökspersonerna fick skatta hur stressade de var.
– Vi installerade dessutom en sensor i datormusen för att registrera hur hårt de tryckte. Hypotesen var att ju högre prestationsberoende självkänsla, desto mer anspänt beteende i en prestationssituation. Så såg det också ut i början av experimentet när deras kontroll över situationen var lägre.
Ett av resultaten var att de med hög prestationsberoende självkänsla fortsatte att kämpa länge trots att de fick hopplöst dåliga resultat.
– Det stämmer med utbränningsprocessen att man som i det här enkla testet, en konstruerad men ganska vardaglig situation, fortsätter att driva sig själv och kämpa fast omständigheterna inte fungerar. De med lägre prestationsberoende självkänsla slutade försöka när de såg hur omöjligt det var att lyckas.
Typiskt för dessa tvångsmässigt presterande människor är att de blundar för kroppens alla varningssignaler på för hög stress, som huvudvärk, magont, koncentrationssvårigheter och sömnproblem.
Victoria Bloms avhandling visar också att miljön spelar stor roll för att driva på ett beteende som prestationsberoende.
– Högpresterare med låg självkänsla är ofta gränslösa i sig själva, de driver sig för långt i sin bekräftelsesträvan. Det är särskilt riskabelt om man har en gränslös yrkesroll då man kanske sätter målen själv.
Struktur och tydlighet behövs, men det tycks också vara viktigt med inflytande och att man får bestämma arbetstakten själv. Vad gäller könsskillnader visar studien att det för män i hög grad tycks vara arbetsstress som leder till utbrändhet, medan det är de inre kraven i form av prestationsberoende självkänsla som främst leder till att kvinnor bränner ut sig.
Varför verkar kvinnor ha lägre självkänsla än män?
– Skillnaden är ganska liten, men studier visar att självkänslan är signifikant lägre för kvinnor, även internationellt. Man kan fråga sig vad det beror på. Det man sett är att tjejer mer blir sedda för vad de gör, man förväntar sig att de ska vara duktiga, lydiga och följa regler ganska tidigt. Killar får vara mer som de är.
Tror du att tjejer från början är mer lyhörda för vad andra tycker och vill?
– Kanske, men det är också något man lägger på dem, att de ska vara lyhörda för omgivningens signaler. De ska vara anpassningsbara. Killar får bryta regler och vara busigare. För tjejer har man ofta hårdare ramar.
Men självkänslan formas inte bara av föräldrarna och av samhällets normer. Det kan också vara så att man som liten jämför sig med ett betydligt äldre syskon som hela tiden är duktigare på allt. Att man är älskad som man är och tillåts vara den man är, det är inte alltid så enkelt som man kan tro.
– Tänk en sportig familj med ett barn som inte alls är idrottsintresserat. Tillåts det barnet då att vara som det är eller försöker man stöpa om det för att det ska passa in i familjen?
Ärftlighet tycks också spela stor roll för utvecklingen av självkänsla. Detta ska Victoria Blom titta närmare på när hon nu i höst inleder sin post doc, sin forskning efter disputationen, på Karolinska institutet. Hennes nya forskningsfokus blir ärftlighetens betydelse för prestationsbaserad självkänsla och utbrändhet.
