Belöningar är människans viktigaste drivkraft, skriver Charlotte Erlanson-Albertsson i boken Belöning och beroende. Många aktiviteter ger oss en behaglig eftervärme i själen: Att äta och dricka, älska, motionera, utföra ett stimulerande arbete. Baksidan är att beteenden som ger belöningar kan leda till missbruk. Ätstörningar, sexmissbruk eller tvångsmässigt motionerande är några exempel.

I den här artikeln ska vi fokusera på sockret, ett uråldrigt njutningsmedel som ger sköna kickar. Tyvärr är kombinationen av den gamla hjärnans förkärlek för det söta och den extrema exponering av godsaker vi utsätter den för i dag problematisk.

Med magnetresonanskameror har hjärnforskare konstaterat att belöningssystemet hos personer som beskriver sig själva som ”chokladberoende” aktiveras mycket starkare vid blotta åsynen av choklad, än hos normalkonsumenten, skriver Stefan Brené och Lars Olson i boken Hjärnan.

Konsumtionen av choklad, godis och läsk har stigit brant de senaste 20 åren. Medelsvensken äter 17 kilo sötsaker om året. Stress och trötthet ökar sötsuget. För den som vant sig vid att äta mycket sött leder abstinensen till ångestkänslor. En trestegsraket, menar professor Charlotte Erlanson-Albertsson, som anser att vi visst kan tala om ett beroende.

Senare i artikeln möter vi professorn och drogforskaren Johan Franck som anser att vi måste hejda oss i språkbruket. Den naturliga belöning som socker ger kommer inte i närheten av den eufori som artificiella droger ger. Därför blir inte heller våra hjärnors belöningssystem kapade av drogsuget på samma sätt. Han tycker att vi ska nöja oss med att kalla överätande av socker för missbruk.

De två professorna hade ett meningsutbyte i Läkartidningen för några år sedan. I samband med detta fick Charlotte Erlanson-Albertsson ett förslag från Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping att besöka sockerberoende personer på fängelser.

– Detta är en verklighet. Kvinnor ersätter tidigare drogmissbruk med socker. Socker är den föda som kommer närmast droger, säger Charlotte Erlanson-Albertsson med emfas.

Hon bygger sin tes om sockerberoende på flera olika studier, bland annat en i vilken försöksdjur som drack en 25-procentig sockerlösning utvecklade ett beroende. När sockret togs bort fick försöksdjuren abstinenssymtom i form av skakningar och darrningar. Beroendet kan förklaras med att det skett en ökad frisättning av beroendesubstanser i hjärnan, framför allt dopamin.

– Tyvärr sa en etisk nämnd nej till att utföra en studie om människor skulle få abstinenssymptom om sockret togs bort, eftersom detta ansågs oetiskt, säger Charlotte Erlanson-Albertsson.

Alla människor föds programmerade att tycka om socker. Bröstmjölken är söt, bär och frukter som gett våra hjärnor näring att växa sig stora är söta. Men vissa människor, ungefär 15 procent, tycks ha ett överentusiastiskt förhållande till allt sött.

– För dem är socker inte enbart energi. Det kan vara en av livets problemlösare. Det verkar som om stress lindras av sötsaker.

Förklaringen kan vara att stress frigör kroppens egna så kallade cannabismolekyler som bland annat finns i belöningssystemet. De ska motverka stressreaktionen och frigörs vid fasta och stress.

Varje person har en unik uppsättning nervbanor. Det är skillnad på hur känsliga vi är för söt smak på tungan. Det finns vetenskaplig dokumentation om att barn med starkt sötsug ofta har släktingar med alkohol­problem. Detta behöver dock inte innebära att socker i sig är beroendeframkallande och det behöver inte heller innebära att barn som älskar sötsaker kommer att älska alkohol. Det finns andra studier som visar att preferens för sötsaker inte skiljer sig mellan söner till alkoholister och kontrollpersoner.

Går det att bli av med socker­suget och växla in på ett ”sockerfritt hjärnvägsspår”?

– Det måste gå via att man mår dåligt. Man får abstinensbesvär om man har vant sig vid en viss smak, vant sig vid att aktivera dopamin. Det gäller inte bara att byta vägar. Helst ska man hitta nya transporter för dopamin, nya kopplingar måste göras.

Charlotte Erlanson-Albertsson förespråkar ”gammaldags franska vanor”, det vill säga vad vi i dag skulle kalla måttliga portioner av vällagad mat med olika slags smaker och en liten söt efterrätt. Särskilt kvinnor känner ett stort behov av något sött efter en proteinrik huvudrätt.

– Vi ska inte ta bort belöningarna helt och hållet. Det är inte bra för oss.

Hon anser att det är bättre att lära sig kontrollera de söta belöningarna i  stället för att försöka avstå helt och hållet.

Charlotte Erlanson-Albertsson har fått en hel del mothugg i debatten om socker kan vara beroendeframkallande. Johan Franck uppskattar sin kollega både som forskare och debattör, men anser att benämningen sockerberoende är överdriven. Som psykiater och specialist på behandling av alkohol- och narkotikaberoende anser han att ordet beroende blir fel.

– Vi säger spelberoende, sexberoende, matberoende. Det blir konstigt att jämföra med opiatberoende. Alla som jobbar med detta vet att det är en annan värld.

Det finns en kvalitativ likhet i belöningssystemets reaktioner, det är endorfin-, dopamin- och serotoninsystemen som är igång. Både droger och mat aktiverar dem, men skillnaden i potens är mycket stor.

– Säg att du har en basal nivå av dopaminfrisättning som ligger och tickar i din hjärna och du äter världens godaste maträtt eller har sex – orgasmen är förmodligen den mest intensiva belöning man kan åstadkomma på naturlig väg – då dubblas frisättningen av dopamin. Vad säger det oss? Jo, att detta är den naturliga spännvidden för dopaminsystemet att jobba inom. När den fördubblas slår man i taket, förklarar Johan Franck.

Narkotika kan åstadkomma uppåt en tusenfaldig ökning av dopaminfrisättningen. Man skulle kunna säga att droger tjuvkopplar dopaminsystemet och skapar en artificiellt hög dopaminnivå.

Johan Franck och hans kollegor har hjälpt både alkoholister och narkomaner att ta sig ur det ext­rema sug som artificiella droger ger.

Vad kan detta lära den som vill ur sitt sockersug?

– Även om man har lyckats reglera om sitt belöningssystem så kommer man förmodligen att ha en risk för återfall livet ut.

Oavsett om man har vant sin hjärna vid kickar av alkohol, droger eller sockerkickar har man en känslighet för olika stimuli. Man kanske inte är så stresstålig och reagerar med ett sug i vissa situationer. För att klara av att stå emot handlar det om att lära sig identifiera signaler.

– Det gäller också att lära sig rent kognitivt att ligga steget före. ”I kväll kommer jag att bli bjuden på alkohol, hur gör jag då?”.

Oavsett vilken drog man går igång på så kan man träna sig i att känna igen suget och hantera det.

– Man kan lära sig att sug alltid går över, man kan ”surfa på suget”. Det låter förenklat, men våra patienter jobbar tillsammans med sina terapeuter på hur de ska kunna stå emot.

Blir suget mindre med tiden?

– Ja, vågen som kommer blir mindre och mindre stark när den inte får något underhåll. Om du aldrig besvarar suget så klingar drogminnet av. Det beskrev redan Pavlov på 1910-talet, det är utsläckning av betingningen. Pavlovs hundar saliverade när han ringde i klockan, men om man ringer i klockan utan att det blir något kött, till slut slutar hunden salivera. Då släcks minnet ut.

Men ett etablerat drogminne är tyvärr lättväckt. Med all sannolikhet är risken för återfall hög under mycket lång tid, i vissa fall livet ut.