Bebisbio på förmiddagen. Babysim på eftermiddagen. Och däremellan amning mitt i Gallerians värsta lunch- rusning. Visst behöver spädbarnens hjärnor stimulans – men det kan bli för mycket av det goda. – Om den omogna hjärnan utsätts för väldigt mycket intryck samtidigt, kan det teoretiskt sett uppstå felkopplingar vilket leder till att barnet blir okoncentrerat, säger Hugo Lagercrantz. FOTO: ANNA REHNBERG/KAMERAREPORTAGe
Babyteater, barnvagnsbio, babysim. I storstäderna lever många av dagens spädbarn ett hektiskt liv med en massa yttre intryck. Ena stunden exponeras de för ett kraftigt ljusskimmer som utan förvarning dyker upp på den gigantiska bioduken, för att i nästa kastas med ett stort plask i bassängvattnet. På hemvägen blickar de sedan ut från sin framåtvända barnvagn mot en överfylld tunnelbaneperrong där tågen rusar förbi samtidigt som en konstig högtalarröst ropar ut ord som bara flyter ihop.
- Små barn behöver stimulans, men måttlig. Jag är helt emot både framåtvända barnvagnar och många av de här babyaktiviteterna. Även om intrycken kanske inte är direkt skadliga för spädbarnets hjärna, stjäl de tid och energi som hellre borde ägnas åt den viktiga kontakten mellan barnet och föräldern, säger Hugo ­Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karo­linska institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.
I boken I barnets hjärna (Bonnier Fakta, 2005) beskriver han hjärnans utveckling under fosterstadiet och de första levnadsåren.
- När vi pressas ut i världen utgör vår hjärna ungefär en tiondel av kroppsvikten vilket gör att huvudet är stort nog i förhållande till mammans bäcken för att kunna ställa till problem vid förlossningen. Det hävdas ju att människobarn föds ett par månader för tidigt för att mamman ska kunna få ut det stora huvudet. Jämfört med exempelvis en apa eller ett lamm är människobarnets hjärna därför ganska omogen när hon föds, säger Hugo Lagercrantz.
Eftersom stora delar av människohjärnan inte är färdigutvecklad vid födseln, formas den i hög grad av våra upplevelser utanför livmodern.
Det nyfödda barnets hjärna innehåller visserligen 100 miljarder nervceller, men kontakten mellan dem är inte fullt utvecklad. För att det ska ske krävs en aktivering av nervcellerna. När sinnesorganen utsätts för olika retningar, exempelvis ljus- eller ljudintryck, skickas elektriska impulser via nervcellernas kopplingar synapserna som då förstärks och permanentas. De nervkopplingar som däremot inte stimuleras försvagas och faller bort. Idag tror man att spädbarnets hjärna är ungefär som en djungel med ett överskott av grenar eller nervkretsar som går kors och tvärs i hjärnan. Beroende på vilka sinnesintryck barnet utsätts för, bevaras de mest effektiva nervkopplingarna medan de onödiga försvinner.
Hjärnforskarna brukar beskriva den här utgallringen med uttrycket: För att synen exempelvis ska utvecklas ordentligt måste synnerverna stimuleras. Försök med kattungar har visat att om de bara vistas i rum med vertikala linjer, kan de sedan inte uppfatta horisontella linjer medan indianbarn som växt upp i triangelformade tält har större förmåga att uppfatta diagonala linjer. Samma sak gäller hörseln. Att vuxna japaner har så svårt att skilja på r- och l-ljud, beror på att de inte har hört de ljuden som spädbarn och därför inte behållit de nervkopplingar som hjälper till att förmedla just de ljuden. I deras öron låter fried rice likadant som flied lice.
- Vi föds med förmågan att uppfatta alla ljud och att lära oss alla språk, men beroende på vilken ljudmiljö vi växer upp i, förstärks vissa nervkopplingar medan andra som inte stimuleras försvinner, säger Hugo Lagercrantz.
Han berättar om ett experiment som gjorts med amerikanska spädbarn. När de som nyfödda fick lyssna på vokalerna a, o, e eller i, reagerade de genom att suga lite extra på en napp som var kopplad till en tryckmätare. Till en början gav alla ljuden ungefär samma utslag på mätaren. När samma test utfördes ett halvår senare reagerade barnen inte lika starkt på a- och o-ljuden. Detta förklaras med att de vokalerna inte används särskilt mycket i engelskan det språk som barnen exponerats för dagligen under sex månaders tid.
Svenska barn däremot fortsätter att reagera på vokalerna a och o eftersom de ljuden används oftare i svenskan. Däremot minskar deras reaktion när de får höra e eller i eftersom dessa vokaler inte betonas lika mycket i det svenska språket.
Vilken slutsats ska man då som förälder dra av de nya forskningsrönen? Bör man aktivt försöka stimulera sitt spädbarns hjärna för att påskynda och förbättra utvecklingen? Om detta tvistar de lärde. För tio år sedan anordnade Hillary och Bill Clinton en uppmärksammad konferens kring barnets hjärna. Där gick ledande experter ut och uppmanade föräldrar att så tidigt som möjligt träna sina barn på olika sätt: Prata med dem hela tiden, läs högt så ofta som möjligt, förse dem med pedagogiska leksaker och låt dem så tidigt som möjligt ta fiol- eller pianolektioner, löd några av råden. Forskarna menade också att det fanns kritiska perioder under hjärnans utveckling, så kallade inlärningsfönster, då det var lättare att ta till sig färdigheter som språk, matematik eller musik.
- Vissa saker kan det säkert vara en poäng att lära sig tidigt. En forskare här på KI har visat att personer som börjat spela piano som små har tjockare nervbuntar med mer vit substans omkring sig vilket gör att impulserna leds snabbare och bättre än de som börjat spela i vuxen ålder, säger Hugo Lagercrantz.
Men experterna på den amerikanska konferensen fick inte stå oemotsagda. Kritikerna ifrågasatte en del forskningsresultat och menade att även om det finns vissa kritiska perioder för inlärning, så är inlärningsfönstren inte så begränsade i tiden. Möjligheten att lära sig nya färdigheter försvinner heller inte helt.
- Om barn får växa upp i en isolerad miljö, såsom på barnhemmen i Rumänien under 1980-&talet, hämmas hjärnans utveckling kraftigt. Små barn behöver alltså stimulans. Men min uppfattning är att det räcker att umgås och prata med barnet. Man behöver inte göra en massa extra saker, säger Hugo Lagercrantz. Är man väldigt mån om att få ett duktigt barn så tror jag också att det ligger mycket i det råd som Einstein gav till en mamma som undrade hur hennes barn skulle kunna bli lika framgångsrikt som han: Läs sagor för barnet!
En sak tycker Hugo Lagercrantz dock att det kan vara värt att börja träna tidigt och det är språk. Det är nämligen betydligt lättare att lära sig ett andraspråk före tre års ålder. En amerikansk språkforskare lät exempelvis sina kinesiska doktorander prata kinesiska en timme om dagen med en grupp amerikanska spädbarn. Så småningom började barnen prata själva och då visade det sig att de även kunde kinesiska nästan flytande. När man gjorde om experimentet och försökte lära ut kinesiska via tv-monitorer fungerade inlärningen dock inte alls. Det var nödvändigt att förmedla språket via en verklig person.
- Med tanke på de här resultaten är det ju oerhört viktigt att våra invandrarbarn lär sig svenska före tre års ålder och att de hamnar på förskolor där man pratar svenska. Om jag själv skulle börja om med småbarn skulle jag nog skaffa en fransk eller engelsk au-pair, och sedan försöka underhålla det språket, säger Hugo Lagercrantz.
Men bortsett från detta tycker han alltså inte att föräldrar behöver tillföra en massa extra aktiviteter eller föremål för att stimulera barnets hjärna. Ibland kan det snarare vara bättre att ta bort saker för att undvika överstimulans. Hugo Lagercrantz är till exempel emot tv för barn under två år. Därefter tycker han att någon timme om dagen, helst tillsammans med en vuxen, kan vara lämpligt. Det är även de rekommendationer som amerikanska barnläkarakademien går ut med.
-Det är att det är så fragmentariskt. en vuxen klarar av de snabba klippen som flimrar förbi och kan välja att fokusera på en sak i taget på tv-rutan. Ett litet barn däremot har svårt att sålla och försöker ta in allting, vilket lätt skapar kaos i huvudet. Risken är att kontakterna mellan nervcellerna, synapserna, kopplas fel. Hos det lilla barnet kan det bildas upp till en miljon synapser per sekund. Om den omogna hjärnan utsätts för väldigt mycket intryck samtidigt, kan det teoretiskt sett uppstå felkopplingar vilket leder till att barnet blir okoncentrerat, säger Hugo Lagercrantz.
Han hänvisar också till en stor amerikansk studie som visat att för mycket tv-tittande ökar risken för att utveckla ADHD.
- Samtidigt får man ju vara lite försiktig och inte dra allt för stora växlar på den nya hjärnforskningen. Jag har ibland fått frågor från oroliga föräldrar som undrar om deras barn har fått hjärnskador av att titta en timme om dagen på Bolibompa och så är det förstås inte. För lite äldre barn kan vissa tv-program vara utvecklande. Som vanligt handlar det om att lagom är bäst.
