Under ett samtal om positiv psykologi med Petra Lindfors, docent vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, återkommer hon flera gånger till samma ord: förvirring. Bland experterna på området råder förvirring kring vad man talar om – de svänger sig med olika lycko­begrepp och blandar ihop dem.

Det är osäkert hur mycket empiriskt stöd de har för tvärsäkra uttalanden. Och många är otyd­liga i frågan om vad som är arv och vad som är miljö när de tar upp förutsättningarna för att på egen hand förändra sitt yttre och inre liv så att man blir påtagligt lyckligare.

Och då ska man veta att Petra Lindfors är en av entusiasterna för ämnet inom den svenska akademiska sfären, där positiv psykologi annars inte mottagits med något större intresse. Utöver att föreläsa om ämnet forskar hon på sambandet mellan stress, ohälsa, hälsa och psykiskt välbefinnande.

– Vi vet en del om vad som gör oss sjuka. Men de flesta människor är förvånansvärt friska och hyfsat välanpassade. Om merparten av befolkningen och om vad som får oss att fungera skapligt vet vi väldigt lite. Några klarar exempelvis av att bli arbetslösa, andra inte. Varför? På ett liknande sätt förhåller det sig med förmågan att hantera och återhämta sig från stress. Positiv psykologi handlar om att finna de faktorer, som personliga styrkor och egenskaper, som gör att vi mår bra och utvecklas.

Ett lyxproblem, kanske någon mumlar. Till viss del ger Petra Lindfors skeptikerna rätt. Positiv psykologi hade aldrig växt fram som en ny vetenskap om inte en del av mänskligheten (läs västvärlden) uppnått ett materiellt välstånd där basbehoven är väl tillgodosedda och där det varit krigsfritt på hemmafronten sedan andra världskrigets slut. Hon betonar också att positiv psykologi är ett komplement till all övrig psykologi och psykiatri.

Men det spännande med positiv psykologi är att den inte stannar vid att enskilda personer ska må bra och bli lyckligare, menar Petra Lindfors. Det har visat sig att effekten av ett psykiskt välbefinnande hos en person spiller över på många andra sidor av dennes liv.

Den lycklige blir fysiskt friskare, mer kreativ och produktiv och får bättre relationer. Relationers betydelse är ett viktigt forskningsfält inom positiv psykologi, och det forskas även på vad som får organisationer och samhällen att fungera väl.

– Vi kan kanske hitta faktorer som gör det möjligt att driva mänskligheten framåt. I förlängningen kan positiv psykologi användas i folkhälsoarbetet.

Lycka är ett ord som sticker en del människor i ögonen. En del anser att lycka är lika med ytlighet, lycka kan skapa avundsjuka, och en del blandar ihop lycka med ”att vara lyckad”. Det har Petra Lindfors förståelse för. Själv föredrar hon ordet välbefinnande, det är ett rundare ord och täcker in ett större register hos en människa. Egentligen handlar ju positiv psykologi inte enbart om glädje, utom alla positiva emotioner, från frid och kärlek till eufori.

Det kanske också ska sägas att forskningen inom positiv psykologi pekar på att egoism och materialism inte skapar lycka, tvärtom. Lyckliga människor är osjälviska, generösa och jagar inte pengar, prylar eller prestige utan betonar andra värden i livet, som relationer.

Om man plöjer igenom litteraturen om positiv psykologi är detta ett återkommande tema. Pengar kan höja vårt välbefinnande till en viss del, särskilt när man går från att vara fattig till att man har så att man klarar sig (ett relativt begrepp förstås), men därefter planar kurvan ut. Det tycks inte gå att köpa sig lycka.

Pengar kan ge status, en känsla av kontroll och jobbet som krävs för att tjäna ihop dessa slantar är ofta stimulerande. Men dessa värden kan erhållas på andra sätt. Och att arbeta väldigt många timmar, som ofta krävs för att tjäna mycket, tar tid från det som ger högre lycka. Om man dess­utom jämför sig med andra och är gnidig har pengar en negativ effekt på lyckan.

På ett liknande sätt förhåller det sig med andra yttre faktorer som vi tror är nödvändiga för att må gott: arbete, hälsa och nära relationer. Att ha ett arbete som man trivs med och som känns värdefullt, att ha en god hälsa, och att ha ett fast förhållande, en hjärtevän, är naturligtvis ett plus för välbefinnadet; men lyckoforskare har kommit fram till att det finns många människor som känner sig lyckliga trots att de saknar ett arbete, är sjuka eller lever ensamma.

Många lyckoforskare tycks vara eniga om att vi alla har ett slags normallyckonivåer, som vi återvänder till efter att ha varit extra glada under en tid, exempelvis efter en lottovinst, eller ext­ra ledsna, exempelvis efter att ha råkat ut för en bilolycka som gjort oss delvis handikappade.

Normallyckonivån verkar hänga ihop med våra stabila personlighetsdrag – den vi formats till genom samspelet mellan gener och uppväxtmiljö. Enigheten är ganska stor kring att ungefär hälften av vår lyckonivå är relativt bestående på detta sätt, den stabila delen är mycket svår ändra på.

Några har påstått att endast tio procent av vår lyckonivå beror på vår livssituation. Det har också påpekats att en bra livssituation mycket väl kan bero på att man redan är hyfsat lycklig. Lycka ger energi och kan föda framgång.

Av detta har några forskare dragit slutsatsen att det inte är någon större idé att rikta in sig på yttre förändringar om man vill må bättre. I stället bör man satsa på inre förändringar, som exempelvis att utveckla ett tacksamt förhållningssätt eller att lära sig hantera stress och motgångar.

Sant eller ej? Forskaren Petra Lindfors vill inte slå fast något med säkerhet. En sak kan hon i alla fall ställa sig bakom: Prova om någon strategi passar, men se det inte som något måste. Och var beredd på att allt förändringsarbete tar tid.