”Allt började då min man sålde det företag han själv varit med och skapat. Han fick loss pengar, gick hemma utan någon uppgift och började dricka. Plötsligt var hela vinflaskor borta och han var påverkad på ett sätt han aldrig varit i närheten av någonsin.”
Den som berättar är en kvinna i femtioårsåldern med en klädsam solbränna och klädd efter senaste modet, på ett diskret sätt. Hon ger ett effektivt intryck och verkar samlad trots de stora förändringar i privatlivet som kommit under de senaste åren.
- Det är oerhört svårt att förstå att detta har hänt mig - och oss - efter att vi varit gifta så länge och haft det så bra.

Det är inga A-lagare vi pratar om, snarare tvärtom. Hela atmosfären andas överklass med övertygelsen om att problem bör hållas inom familjen. Sina nära och kära ska man inte lämna ut! Ändå har Eva bestämt sig för att berätta och därmed bryta vad hon kallar ”den osunda traditionen”.
Vi träffas inne på hennes kontor - Eva driver ett företag i
resebranschen - en av sommarens regniga dagar för att tala om begreppet finalkoholism. En stor foajé med marmor och vattenutsmyckningar talar om vilken kategori kunderna tillhör. Det handlar inte direkt om några charterresor för ensamstående småbarnsföräldrar.

Men åter till Eva och hennes man Rolf. De träffades som unga, sprungna ur samma kretsar och tycke uppstod på en gång. Ganska snart bildade de familj. Livet lekte. Rolf var framgångsrik i sitt arbete och de hade ett stort umgänge.
- Jag minns att det redan då kunde bli många fester och i och med det en hel del drickande. Men eftersom jag var gravid och hade småbarn så drack ju inte jag och tänkte därför inte mer på det.
I villan som de köpte cementerades könsrollerna. Rolf skötte trädgården och lagade grejor hemma. Servicen fick Eva stå för.
- Jag vantrivdes inte med det, även om jag kunde tycka att han var väl hänsynslös som aldrig kunde bära hem tunga matkassar eller gå upp och köra mig och barnen när det behövdes en lördagsmorgon.
- I stället skumpade vi runt med buss och tunnelbana, för på den tiden hade jag inget körkort. Att jag skulle behöva vila fanns inte i min mans föreställningsvärld.

Eva visste också att så fort hon frågade om något så blev det diskussion. Därför blev det enklare att göra allting själv. Bara när det gällde barnen tog hon strid.
- Rolf kunde vara indirekt taskig på ett sätt som är svårt att förklara. Genom att hacka på dem och säga otrevliga saker, till exempel. Jag sade naturligtvis till, men bortsåg ändå från det. Samtidigt var ju Rolf så snäll. Han kom ofta hem med presenter, uppvaktade mig och jobbade hårt för familjen.

Så här i efterhand tror Eva att han egentligen inte ville ha barn eftersom fokus skulle hamna så långt bort från det liv de redan hade. Så när de ändå bestämde sig för att bilda familj trodde Rolf att Eva också skulle ta hand om det projektet fullt ut.
- Det var aldrig något som Rolf sade och när barnen kom så älskade han dem, förstås. Men det var alltid jag som lagade mat och servade medan han
lade en blomma på bordet och korkade upp vin. Då verkade det ju som om han också var engagerad.
Dessutom krävde Rolf plats för sina intressen, där både segling och golf ingick. Att Eva mest diskade under tiden och fixade allt som hör till ett liv med fyra barn, hus och ett stort umgänge var inget han tänkte på. De hade det ju så bra!
Och Eva valde att inte se, trots irritationsmomenten. De kunde ju ändå resa och köpa det mesta som de ville, en lyx som är få barnfamiljer förunnat. I stället hade hon roligt ihop med alla sina barn. Tillsammans med yngsta sonen köpte hon en häst.

Men alkoholen då, var kom den in i bilden?
- Det var inte värre än att han var bakfull på helgmorgnar och ville sova. Till det kom förstås en hel del representation och resor samt alla våra middagar med släkt och vänner. Fast fyllan märktes inte, man drack och hade roligt.
Som så många ur socialgrupp ett hade de alltid vin och sprit hemma. Goda viner dessutom.

Men så kom då den där dagen när Rolf kom hem och berättade att han sålt företaget. Nu var han fri och kunde göra som han ville. Först reagerade inte Eva speciellt. De hade båda varit med och byggt upp och sålt av företag förut. Hon tänkte att Rolf snart skulle sätta igång med något annat.
Först verkade han rätt tillfreds med tillvaron. Fixade i trädgården och pratade om nya idéer han hade. Ändå märkte Eva mot sin vilja hur Rolf började lukta vin då och då fast det var en helt vanlig vardag. Ibland kunde hon hitta sin man sovande och på bänken i köket stod en tom flaska.
- Jag blundade för sanningen och var så avstängd att jag bara städade bort flaskan och låtsades som ingenting.
Till slut, efter ett halvår, frågade sonen om det inte var något fel på pappa. Han verkade dricka. De äldre barnen undrade också. Inte ens då ville Eva förstå, i stället samlade hon ihop alla tomglas och åkte till glasinsamlingen allt oftare. I bilen på vägen hem från jobbet kom hon på sig själv med att sitta och hoppas att hon inte skulle hitta någon urdrucken butelj just i dag.

Så kom midsommar med planerad familjefest och inbjudna gäster.
- När jag kommer hem med svärmor i bilen är Rolf helt borta, sitter och glor i fåtöljen som en fisk. Vi börjar gräla, barnen börjar gråta, hunden att yla. Och mitt i allihop försöker jag vara den perfekta värdinna jag blivit uppfostrad till att vara.
Efter det intermezzot låtsades Rolf som ingenting, ville inte prata. Eva valde att vara borta mer och mer eller så låg hon i sängen och grät. Hon saknade den man som hon levt ett halvt liv ihop med och älskat över allt annat.

Tiden gick och ingenting fungerade hemma. Rolf hade börjat hota och trakassera henne - inte så att hon blev rädd men det var otrevligt. En gång stack han och var helt borta i flera dagar utan att tala om var han var. Emellanåt ångrade han sig och lovade bot och bättring, han skulle ta tag i sig själv och åka till en kurort, bli sund. Det var förstås bara lögner.
- Till slut fick jag nog. Jag kände mig som en förrädare, Rolf hade ju ändå alltid varit mig trogen, skött sina räkningar och på det hela taget varit okey. Ändå tog jag mod till mig och ringde en vän till oss som var läkare.
Vännen lyssnade under tystnad till Evas historia och sade sedan mycket lugnt; ”Eva, du måste lämna din man”.
Hon fick nummer till en psykolog. Själv tog hon reda på en advokat. Genom husläkaren kom hon i kontakt med ”Checkpoint”, en mottagnng för beroendeproblematik.
- Det jobbigaste är fortfarande barnen. De har tagit väldigt illa vid sig fastän tre av fyra är vuxna.

Eva glädjer sig dock mitt i krisen åt att de alla får hjälp och hon har lärt sig mycket om sig själv, trots att resan inte är slut ännu.
- Framför allt har jag lärt mig vad medberoende är, att jag, genom mitt beteende har gjort det möjligt för Rolf att leva så här.
Om Checkpoint har hon bara gott att säga.
- De är fantastiska! Tänk att jag kan ringa min terapeut nästan när som helst och han svarar alltid och har alltid något klokt att tillägga.
Samtidigt är det förstås jobbigt att slå hål på alla livslögner och tvingas se
verkligheten som den är, utan förskönande kärleksglasögon. Eva sörjer också den gemenskap som hon och Rolf levt så länge i. Engagemanget i arbetet håller henne uppe.
- Jag är så glad att jag inte är hemmafru och tvingas stå här utan försörjning. Det hjälper att vara självständig.

Efter krisen har Eva förstått vilken kvinnofälla det här är. Hon hävdar att i många villor i städernas finare områden sitter olyckliga kvinnor, och en och annan man, som inte vågar byta upp. År av ständiga påhopp gröper ur självförtroendet och många är ekonomiskt beroende av männen.
När fruarna så småningom kommer iväg till doktorn, för att de känner sig så deprimerade, får de antidepressiv medicin och så fortsätter alltihop.
Självklart har hon funderat på varför det blev som det blev för henne. Eva inser att det har med barndomen att göra och berättar om en kravfylld men kärleksfull sådan.
- Jag var strängt uppfostrad och lärde mig tidigt att man ställer upp för familj och vänner. Både mamma och pappa arbetade hårt och tacksamhet var viktigt. Samtidigt hade vi väldigt kul i min familj och något missbruk förekom inte. Tvärtom hjälpte min pappa till med hushållsgöromålen eftersom mamma också jobbade.

Därför visste inte Eva hur hon skulle tackla maktutspelen från Rolf i sitt vuxna liv. Hon löste det på sitt sätt genom att jobba ännu hårdare.
Det var inte förrän missbruket blev övertydligt och alla Rolfs destruktiva sidor förstärkts på bekostnad av de goda, som Evas gräns var nådd.
Evas vän, den förstående läkaren, sade också att hennes telefonbok kommer att halveras när skilsmässan och orsaken blir känd, så ofta vägrar folk att förstå. De väljer att leva kvar i sin livslögn och deras problem går nästan alltid vidare till nästa generation.
Eva skrattar torrt och torkar bort en tår.
- Det är nog sant. Ändå var det här det enda rätta jag kunde göra. För barnen, för mig själv och inte minst för Rolf. Att sätta stopp för missbruk och maktutövning är mitt slutgiltiga sätt att visa äkta kärlek.

FOTNOT: Eva och Rolf heter egentligen någonting annat.