Här följer Gensvar på artikelserien Apan i dig:

När jag läste om bonobonapan kom jag direkt att tänka på en bok jag läst om Mosofolket, som lever i en avlägsen del av Kina. Där berättas om ”Döttrarnas rike”. Varje hushåll har en matriark som styr. Någon far till barnen finns inte i hemmet, och ofta har barnen olika fäder. Döttrar värderas högre än söner och egendomen ärvs från mor till dotter. Det är en mycket intressant bok av Yang Erche Namu som själv växte upp hos Mosofolket.

Jag undrar varför många människor känner sig så förnärmade av att bli jämförda med apan? Varför tror vi människor att vi står så högt över alla andra? Den värld vi har skapat oss med krig, miljöförstöring och människor som mår dåligt både fysiskt och psykiskt är inte direkt någon drömvärld.

Tänk om vi i stället kunde bli mer ödmjuka och se på alternativa sätt att leva. Vi måste ändra kurs väldigt snart om den värld vi lever i inte ska gå under, och vi med den. Vi behöver komma i kontakt med oss själva igen, komma bort från kapitalist- och konsumtionssamhället. Vi behöver se mer på hur till exempel bonobonaporna lever, i frid och harmoni med sig själva och varandra, och med sin natur.

Det finns beröringspunkter och skillnader mellan människors och apors sätt att tänka och relatera. I likhet med apor kan människor lära sig av omvärlden genom imitation, men det är inte genom att härma som människor utvecklar sin specifika form av sociala kognition. Människors samspel och tänkande får sin ­betydelse och orienteringspunkter utifrån symboliska strukturer, i vilka historiska kunskaper och erfarenheter ligger samlade.

Även om människor kan lära apor ord, så använder inte aporna orden för att reglera sitt sociala liv, skriva historia eller skapa något nytt. Och även om vi människor kan lära oss något om vårt eget beteende genom att studera apor, hjälper inte den kunskapen oss att förstå de ­specifika möjligheter och svårigheter som vårt språkliga tänkande skapar.

NIKLAS SUNDLING

Å, vad det är kul att ni skriver om apor. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på schimpanser. Jag känner släktskapen så starkt. Men jag har också en annan favorit: en orangutang på Moskvas zoo. När vi en gång såg varandra djupt in i ögonen, kände jag frändskapen genom årmiljoner. Underbart!

MONICA SCHEER

Det som gör schimpanser och människor unika är deras stora hjärnor. Många av de intellektuella färdigheter som vi länge trodde att vi var ensamma om förekommer även hos schimpanser. För både schimpanser och människor spelar sociala relationer en avgörande roll. Tack vare dessa har samarbetstekniker kunnat utvecklas som gjort den enskilde individen kraftfull. Schimpansflocken består vanligtvis av 30–40 djur och man förstår därför nödvändigheten av dels en hierarki och dels ­undergrupper.

I dagens mänskliga samhällen finns det inte längre samma ­behov av en sträng hierarki. Vad vi däremot har kvar är schimpansernas rivaliserande beteende. Se bara på alla krig som förekommer runt om i världen. Undergrupper i schimpansflocken utgörs av familjer och vänner.

Familjerelationer är de överlägset mest förekommande i djurriket. Detta kan förklaras genom att varje individ strävar efter att föra vidare sina egna gener, som inom en given familj är så pass lika att ett uppoffrande beteende kan löna sig. Den största skillnaden mellan människans familj och schimpansens är att den sistnämnda inte har någon pappa, helt enkelt på grund av att schimpanserna inte vet vem som är far till vilket barn. Schimpansen har, liksom alla intelligenta varelser, en mycket lång barndom. Detta gör att starka sociala förbindelser växer fram mellan moder och barn. Det brukar också uppstå starka band syskon emellan. Dessa familjerelationer varar ofta livet ut.

Men hos schimpanserna förekommer även vänskapsband, och detta är en likhet vi delar med få andra djurarter. Att schimpanser kan visa vänskap beror på att de har den mentala förmågan som krävs. För det första behövs ett gott minne, för att komma ihåg vem som är vän och vem som är fiende. Dessutom krävs mentaliseringsförmåga, det vill säga förmåga att sätta sig in i hur andra tänker. Intressant är att inlevelseförmåga hör samman med självinsikt och den medföljande fria viljan. Men människan är medveten om sig själv på ett helt annat sätt än schimpansen. Hennes självinsikt sträcker sig längre än bara till den egna kroppen. Hon funderar över livets mening och universums oändlighet.

CHRISTINA

Att se paralleller mellan människors och apors beteenden är intressant. Frans de Waals observationer är säkerligen riktiga. Men det finns en osund komponent i hans forskning, av artikeln den 20/3 att döma. de Waal bortser nämligen ifrån det grundläggande faktum för all civilisation, nämligen att människor är moraliskt ansvariga för sina beteenden, medan djur inte är det. Vi har ett fritt val att göra det ena eller det andra, med eller emot det som anses naturligt eller gott.

Aporna är inte moraliska eller omoraliska så att de skulle följa eller bryta mot en bestämd moralisk norm. De är amoraliska, deras beteenden kan inte ställas upp mot begrepp som ”gott” och ”ont”.

Utan en högre makt som garanterar eller påbjuder människans frihet och ansvar, kan man inte argumentera för dem, men vår allmänmänskliga erfarenhet, oavsett livsåskådning, säger oss att människan här har en särställning. Den som vill ta efter bonobonapornas livsmönster får göra det, men den som inte vill får lov att avstå.

de Waal har tydligen först en uppfattning om vad som är ett gott och konstruktivt beteende för människor. Vill han med hjälp av aporna ge sin uppfattning legitimitet och förändra världen till det bättre? Varför blanda in aporna? Är det för att en ”biologistisk moralism” känns bättre att framföra istället för den gamla vanliga moralismen som har trådar till religiösa urkunder?

Kanske är det ett tidens tecken att djurens amoraliska sätt att göra det som känns bäst för stunden, tenderar att höjas upp till normerande för människors beteenden. För den allmänna synen på människovärdet är detta en mycket destruktiv tendens. När vi ser på och behandlar djur som människor kommer vi per automatik också att se och ­behandla människor som djur.

SVEN RÖSTIN

Jag är litet trött på den allmänna ”flagellantismen” (mitt patenterade begrepp) beträffande människans tillkortakommanden (särskilt vita män). Människan är väl inte mer girig och ”korttänkt” än andra djur. I många avseenden tvärtom. Eftersom vi är så intelligenta och evolutionärt framgångsrika har vi emellertid mycket större möjlighet att påverka miljön än andra arter. Och eftersom vi trots allt i grunden är primitiva djur blir effekten ofta dålig.

ZOOIGOR

Som arkeolog är jag fascinerad av det förhållandet att studiet av andra primater än människan erbjuder oss chansen att se ner i primaternas, det vill säga vårt gemensamma, förflutna. Om något är arkeologi så är det denna möjlighet att se skuggorna av oss själva mycket långt ned i tiden (bakom de primater, som existerar i dag, anser man ju att det funnits en gemensam ”anfader”).

Då blir de kulturförhållanden, som vi idag kan skönja hos andra primater – och av vilka vi ännu troligen bara kan se en del – högst intressanta. Utforskningen av dessa kan komma att tydliggöra vår egen tidiga utveckling.

CARL OLOF CEDERLUND

Naturligtvis är vi biologiska varelser, och det är väl heller inte konstigt att vi delar karaktärsdrag med flera av våra ”evolutionära kusiner”. Det märkliga är snarast att en del inte vill inse detta, utan håller fast vid gamla tankar om människans särställning. Vi formas helt enkelt både av vårt arv och vår miljö, inte bara det ena.

FUNDERAREN

Det är positivt att sex och våld inte måste förekomma parallellt som maktmedel utan får respresentera två olika strategier för överlevnad. Det är också intressant att ett matriarkalt samfund bygger på sex, med tanke på att kvinnor av vår art generellt inte anses lika sexuellt aktiva som män. Men, varför har då mannens lem i vår art tagit sådana proportioner jämfört med sina biologiska kusiners? Kan det ha varit för att tillfredsställa kvinnorna kanske?

EVA

Det är bara att ta en titt på en skolgård eller ett dagis så ser man släktskapen direkt. Rena rama naturprogrammet.

HENRIK