– Ibland tänker jag att jag är ett stort fel.

För ett och ett halvt år sedan gick Viktor till gayhälsan för att testa om han hade några könssjukdomar, i stället fick han reda på att han hade Klinefelters syndrom 47XXY.

– Jag tänkte ”Jaha spelar det någon roll?” Men läkaren tittade på mig med sorgsen blick och sa ”Sahlgrenska har duktiga läkare som kan hjälpa till med att skaffa barn om det behövs”, då förstod jag att XXY inte var så enkelt som jag trodde.

Klinefelters syndrom, det ”tillstånd” Viktor har – han vill inte kalla det för sjukdom, innebär att man har en eller flera X-kromosomer för mycket. Diagnosen ges bara till män eftersom en extra X-kromosom hos kvinnor inte ger några märkbara symptom. Hos män kan symptomen yttra sig i form av sterilitet, dålig muskulatur, gles skäggväxt, bröst, päronformad kropp och läs- och skrivsvårigheter.

Sedan han fick beskedet har vardagen förändrats till det sämre. Viktor säger att han ständigt är deprimerad och ledsen. De senaste två veckorna har varit svåra att ta sig igenom. Att det inte finns någon att prata med gör inte saken bättre.

– Jag skulle vilja höra en läkare berätta allt om Klinefelters syndrom, inte bara läsa något om det någonstans där jag inte ens vet vem som har skrivit det.
På hbt-sajten Cruiser (hemsida för homo-, bi- och transpersoner) finns det en klubb som heter ”intersexuella”. Viktor är medlem i den klubben och det är så jag kommer i kontakt med honom. Vi börjar med att mejla till varandra och några veckor senare möter han mig på Göteborgs centralstation.

Vi går till ett kafé i närheten. Väggarna är täckta av storblommiga tapeter, runt de små träborden står svarta skinnfåtöljer. Viktor tycker att det är lite pinsamt att bli bjuden på fika av mig och som en återgäldande gest häller han upp kaffe åt mig medan han pratar.

– Stockholm är rena paradiset om man jämför. Där finns det ju regnbågsflaggor på var och varannat fik.
Han tycker att homofobin verkar vara mer utbredd i Göteborg än i Stockholm.

Viktor är 18 år, han går sista året på gymnasiet och är snart färdigutbildad servitör. Han har kort blont hår, blå ögon, pösiga kläder och en svart täckjacka, som han på väg till kaféet flera gånger beklagar sig över. Det är en varm dag och således inte väder för täckjackor.

Viktor har berättat att han har Klinefelters syndrom för sin pappa men inte för sin mamma. Han säger att han tror att hon förstår ganska mycket ändå.

– När vi bråkade frågade hon varför jag var så ledsen hela tiden och då skrek jag att det var för att jag är steril.
Pappan bor sedan många år i en annan stad. De har inte hörts så mycket sedan han ringde och berättade.
Viktor har alltid känt sig annorlunda, så länge han kan minnas har han varit bisexuell. Fast den definitionen känns överflödig, säger han, och bedyrar att han nuförtiden bara tänder på sin flickvän.

Klinefelters syndrom räknas in i begreppet DSD, disorders of sex development, vilket också kallas intersexualism. Viktor värjer sig lite för ordet. Han säger hellre att han ”har Klinefelters”.

– Intersexualism förknippas ofta med hermafroditer, då menar jag personer som verkligen har två kön väldigt synligt och det är vad jag vet inte så vanligt. Min första tanke när jag förstod att jag var intersexuell, var att jag skulle förknippas med någonting äckligt.

Dock tror han att en förening för intersexuella skulle vara bra. Det finns ännu ingen i Sverige. I USA finns en organisation bestående av intersexuella som starkt ifrågasätter kirurgiska ”normaliseringsingrepp” på intersexuella spädbarn. Jag frågar Viktor vad han tycker om att man opererar barn med avvikande könsorgan.

– Alltså, jag har hört väldigt lite om att man faktiskt gör så men om det bara är utsidan man tänker på vid en sådan operation så tycker jag att det är väldigt fel, man kan inte ändra ens inre bara för att man byter på det yttre.

Eftersom Klinefelters syndrom inte innebär att könsorganen ser avvikande ut har han inte behövt ta ställning till frågan personligen. Viktor har alltid känt sig som en kille men han har aldrig trivts i manliga sällskap. Han säger att han alltid har stuckit ut genom att vara mer kvinnlig än de andra. Sedan han fick reda på att han har Klinefelters syndrom har han känt sig mer och mer obekväm i mansrollen.

– Eftersom jag har bröst känns det som om folk tittar på mig extra mycket när jag tar av mig tröjan. Förut trodde jag att det var fett som gick att träna bort och att det var normalt att se ut så. Men nu skäms jag för min kropp och mitt utseende, jag undrar ofta om brösten kommer att försvinna så att jag kan börja trivas med mig själv och bada bland folk igen.

Viktor skrattar till lite innan han svarar på frågan om hur det känns att duscha efter gympan i skolan.

– Jag har bara duschat i skolan en gång. De andra killarna försvann direkt när jag kom in i duschen, för att de visste att jag var bi. Men det är bara skrattretande tycker jag.

Vissa saker går att skaka av sig. Men som för alla som blir stigmatiserade av samhället finns även skammen och skuldkänslorna.

– Ibland tänker jag en dum tanke, att det är som nazisterna säger, att det är något fel på homosexuella och bisexuella, att jag är bi för att mina kromosomer är fel och att jag är ett stort fel.

Depression, frustration och förtvivlan till trots har han inte gett upp hoppet om att hitta en kunnig psykolog som kan hjälpa honom att må bättre. Han hoppas på att få jobb som servitör efter studenten, med största säkerhet ska han inte fortsätta plugga.

– Jag är jättetrött på att skriva. Jag har hållit på hela året med mitt specialarbete om olivolja. Det var inte så kul.
Vi vandrar tillbaka mot järnvägsstationen. Flickvännen ringer och undrar vad han gör.

– Hon är väldigt svartsjuk. Hon undrade om du hade några andra avsikter än att bara göra en intervju, säger Viktor lakoniskt när han har lagt på.

Vi skiljs åt i ett Göteborg badande i sol. Jag ska ta tåget hem till Stockholm och Viktor ska ta bussen hem till sin flickvän. Jag ser honom snedda över spårvagnsrälsen innan han försvinner någonstans i vimlet. Den svarta täckjackan behåller han på, trots solens stekande strålar.
FOTNOT: Viktor heter
egentligen något annat.