Färre vänner och kyligare föräldrarelationer. Blyghet kan ha ­negativa effekter på ungdomars liv. Men problemet kan snarare vara omgivningens tråkiga attityd än blygheten i sig, menar Nejra Van Zalk som i våras doktorerade vid Örebro universitet med en avhandling om blyga ungdomars sociala relationer.

1. Varför intresserade du dig för blyghet?

– Jag är inte det minsta blyg själv. Det var först när jag började arbeta som musiklärare som jag på allvar konfronterades med blyghet. I skolan mötte jag ungdomar som gav ett reserverat och nästan otrevligt intryck. Först efter en tid märkte jag att de var väldigt blyga och egentligen jättetrevliga.

– Jag hade fördomar om att blyga elever hade nördiga kläder och satt som tysta möss längst bak i klassrummet. Men jag undervisade på estetprogrammet och många av de blyga eleverna var punkare eller svartrockare. För mig gick det inte ihop. Hur kunde man stå flera timmar framför spegeln för att få till en spännande outfit som drog till sig allas blickar – samtidigt som man var så blyg att man knappt vågade höja rösten under lektionerna?

2. Hur såg de blyga ungdomarnas sociala liv ut?

– Jag har följt ungefär 1200 elever under fem års tid. Jämfört med jämnåriga icke-blyga personer hade de blyga färre kompisar. De sökte sig också gärna till andra blyga personer. Med dem kunde de vara sig själva och känna sig mer avslappnade. Över tid förstärkte de blyga vännerna dock varandras hämmade beteende, kanske för att de genom sina likartade personligheter inte utvecklade sin sociala kompetens.

3. Hur påverkades relatione till föräldrarna?

– Blyghet förklaras med både arv och miljö. Studier har visat att mödrar till blyga och oroliga småbarn tenderar att ha en mer kontrollerande och överbeskyddande föräldrastil. De förlitar sig till exempel inte på barnets egen sociala förmåga utan går in och försöker fixa kompisar åt dem.

– Våra studier visade att blyga tonåringar oftare kände sig kontrollerade än sina icke-blyga kompisar. De uppfattade också sina föräldrar som mindre varma och mer avvisande. Länge har man trott att föräldrarnas beteende spär på blygheten hos barnet, men frågan är vad som är hönan och ägget. Våra studier visade att det också kan vara barnens nedärvda  blyghet som driver fram det här beteendet hos föräldrarna.

4. Hur ska man vara som förälder till en blyg tonåring?

– Så varm och stöttande som möjligt. Man bör inte heller freaka ut om ens tonåring inte har lika många kompisar som grannens. De flesta lär sig så småningom att hantera sin blyghet och som förälder måste man ha tålamod och låta barnet hitta de här strategierna själv – med självkänslan i behåll.

– Största problemet för blyga är oftast omgivningens negativa attityd. Om man försöker hjälpa sin tonåring, måste man vara försiktig så att man inte kritiserar hans eller hennes personlighet. Om man börjar känna skam över sina blyghetskänslor kan det bli ett större problem än blygheten i sig.

5. Och hur var det egentligen med de blyga punkarna?

– En strategi för att hantera sin blyghet som tonåring kan vara att anta en viss social identitet. Många av de ungdomar som hade ett lite radikalare utseende, som punkare och svartrockare, tenderade att vara blygare än andra i vårt undersökningsmaterial.

– Ett extremt yttre kan delvis vara en omedveten strategi att begränsa sitt sociala nätverk och hålla främmande människor ifrån sig. En kille med nitar och tuppkam signalerar visserligen ”se mig” – men också ”skit i mig”. Många tvekar nog innan de börjar prata med någon som bryter så tydligt mot samhällets klädnormer.