Foto: ingvar karmhed

De allra flesta känner sig blyga ibland. Blyghet kan både vara ett personlighetsdrag och en situationsbetingad reaktion, säger Charlotte Alm som doktorerat på blyghet.

Fem frågor om blyghet

Publicerad: 9 november 2009, 00.01. Senast ändrad: 16 november 2009, 12.56

I de flesta västerländska länder uppfattar sig ungefär 40 procent av befolkningen blyg. Charlotte Alm, doktor i psykologi vid Linköpings universitet, har undersökt hur blyga personer uppfattar sig själva och sin omvärld.

1. Vad är blyghet?

Studier av hur människor generellt definierar blyghet visar att nästan alla är överens om att tre komponenter ingår:

• Tankar: Blyga personer oroar sig ofta för vad andra personer ska tänka om dem och att andra ska bedöma dem på ett negativt sätt.

• Känslor: Blyga personer känner ofta nervositet och obehag när de befinner sig i eller tänker på en utmanande social situation. De kan också uppleva fysiologiska reaktioner som rodnad, hjärtklappning eller handsvett.

• Beteende: Blyga personer kan undvika ögonkontakt, svara enstavigt på tilltal och ha svårt att inleda samtal med andra. Det kan också hända att de helt undviker vissa sociala situationer.

2. Vad är skillnaden mellan blyghet och social fobi?

– Det pågår en diskussion kring detta. Tittar man på diagnoskriterier för social fobi så påminner dessa starkt om det som faller in i blyghetsbegreppet. Vissa forskare ser det som en skala med mild blyghet i ena änden och social fobi i den andra. Exakt var gränsen går, kan vara svårt att avgöra.

Andra forskare menar att blyghet och social fobi är två olika saker. De betonar att social fobi är en diagnos som ringar in en fobisk personlighetsstörning och inte bara en social hämning.

3. Vad beror blyghet på?

– Vi föds med en genetisk uppsättning som predisponerar oss för vissa personlighetsdrag och det gäller även blyghet. Men uppväxtmiljön – föräldrar, kompisar, lärare och samhället – har också betydelse.

Studier har till exempel visat att sannolikheten är större att flickor förblir extremt blyga jämfört med pojkar. Detta skulle kunna förklaras med att flickors blyghet möts av en större acceptans från omgivningen och flickor behåller därför oftare personlighetsdraget. Samma blyghet hos pojkar ses som mer problematiskt och trycks därför tillbaka av personer i deras närhet eller av den omgivande kulturen.

4. Din forskning har visat att blyga personer ofta är väldigt självcentrerade – hur går det ihop?

– Det är inte så att de försöker stå i centrum för andras uppmärksamhet, men de är hela tiden oerhört medvetna om sitt eget beteende och oroar sig för hur andra uppfattar dem. Det är som en parallellfilm som hela tiden rullar inne i huvudet och som registrerar alla de egna reaktionerna – samtidigt som det händer en massa saker runt omkring. Eftersom de blyga ofta riktar sin strålkastare inåt och fokuserar så mycket på sig själva, har de svårt att tolka hur saker de säger eller gör uppfattas av omgivningen. Fantasierna om att man gjort bort sig eller framstått som konstig får därför fritt spelrum, vilket lätt skapar obehagskänslor.

5. Blyga personer skyller också oftare på sig själva – varför?

– En allmänt omfattad psykologisk teori (aktörs/observatörsteorin) säger att människor generellt är benägna att förklara sitt eget beteende med yttre omständigheter, medan de gärna förklarar andras med inre orsaker, oftast personliga egenskaper. Eller mer konkret: Om jag själv sitter tyst i ett hörn på en fest så beror det på att det är en tråkig tillställning. Men om jag ser någon annan sitta på liknande sätt så tolkar jag det som att han eller hon är en tråkig typ.

– Men blyga personer följer inte det här mönstret, utan skyller oftare på inre orsaker när något händer dem. Jag sitter ensam på festen därför att jag är så ointressant. Förklaringen till det här beteendet är troligtvis att de blyga är så självfokuserade att de har svårt att se orsaker som ligger utanför dem själva.