När företeelser i vår omgivning blir alltför komplexa och svårbegripliga kan vår bild av verkligheten bli fragmentarisk, onyanserad och begränsad. Så har situationen för borderlineindividen (BPS) och hans/hennes partner beskrivits i två artiklar i SvD.
Det är i och för sig glädjande och angeläget att ämnet som sådant tas up till debatt. Att anhöriga till personer som lider av psykisk ohälsa ofta har det svårt och behöver stöd är ett odiskutabelt faktum. Men tyvärr blir läsningen beklämmande.

Enligt Silfving och Olsson yttrar sig borderlineproblematiken i huvudsak som relationsproblem. De har valt att se problemen utifrån ett ensidigt perspektiv: den anhörige är den drabbade och personen med BPS är den som orsakar det kaos som uppstått. Deras slutsatser bygger på möten med anhöriga till så kallade BPS individer. Vi vet att begreppet borderline ibland används för att beskriva en allmänt besvärlig patient. Hur partnern till Silfvings och Olssons klienter har diagnostiserats anges inte.
Efter många års erfarenhet av forskning kring och behandling av självmordsnära och självskadande kvinnor med BPS och deras anhöriga, är min och mina kollegors bild av dessa personers problematik annorlunda. Det huvudsakliga och i särklass mest tydliga problemet för personer med BPS är deras starka känslor och en oförmåga att reglera dem. Detta tar sig bland annat uttryck i svårigheter att skapa och bevara goda relationer.
Men deras känslomässiga sårbarhet och instabilitet präglar inte bara deras relationer utan hela deras existens. Den skapar en djup desperation snarare än ilska och ondska. Plågan ligger inuti dem själva i form av självfördömande, svårigheter att få grepp om sig själv och sin person och en upplevelse av att vara "fel" i största allmänhet.

Kvinnorna som jag träffar har i allmänhet växt upp under ovanligt svåra omständigheter. Omgivningen har inte kunnat se dem för de personer de är, de har inte blivit bekräftade. En sådan person kan lätt hamna i svårhanterliga relationer senare i livet, vilket båda parter i förhållandet bidrar till.
Att kunna lyssna och ta partnerns behov på allvar är en nödvändighet i alla relationer. Det är dock ingen lätt sak. Vi måste veta vad som är bekräftande för vår partner för att kunna bekräfta henne. Det som är bekräftande för mig behöver inte vara det för min partner. Kan det vara i detta som Patrik hamnade snett när han kämpat för att räta upp förhållandet med Jessica?
Utan att ha intentionen att skada utan tvärtom att bekräfta, kan anhöriga till BPS trycka på ömma punkter. På så sätt utsätts även personer med BPS för farliga relationer. Det är här min huvudsakliga upprördhet och kritik över artiklarna kommer in i bilden: författarna formulerar sig som om personerna med BPS handlar medvetet ondskefullt gentemot sina partner, ja till och med är onda som personer. Detta kan inte bli mer fel!
Dessa kvinnors främsta intention är, enligt min erfarenhet, att bli älskade som de är och att kunna ge kärlek tillbaka, som för oss alla. Det är bara det att de inte har redskapen för detta. De måste få hjälp utifrån.
Avslutningsvis: Det är möjligt att kliva ur en borderlinediagnos och fungera bra om den sårbare individen får färdigheter att hantera sin instabilitet. Då kan känsligheten och impulsiviteten komma till sin rätt. Många av de egenskaper vi förknippar med BPS gör individen attraktiv, social och omtyckt.

Anna Kåver