Du är unik! Du är fri! Varsågod och välj: Det är du som bestämmer över din egen framtid!

Det är budskap och uppmaningar som vi matas med i dag. Frågan är om det är en realistisk bild av människors verklighet? Inte särskilt, menar Fredrik Liljeros, sociolog och nätverksforskare vid Stockholms universitet.

Människors livsrum är förstås genomkorsade av information från alla möjliga håll. Man skulle kunna tro att det bara vore att ta till sig den informationen, reflektera över den och göra smarta val. Men det är inte riktigt så människor fungerar, säger han.

– Faktum är att vi inte väljer så mycket. Vi gör det vi gjorde i går, och fungerar inte det tittar vi oss omkring och ser efter hur andra, de i vår närhet, gör. Hur vi då väljer att göra blir alltså helt beroende av vilka människor vi sitter ihop med, vilka vi är länkade till.

Att sprida goda, eller dåliga, budskap är ganska lätt – genom att vi alla är förbundna via massmedierna och internet. Vissa sådana sprids med blixtens hastighet. Det gäller särskilt rykten om kändisar, personer som alltså sitter centralt i ett stort nätverk som består av pr-människor, journalister och vanliga människor, brukare av massmedierna.

– Rykten som är intressanta att höra och intressanta att sprida vidare, därför att ämnet är kittlande och berör välkända människor, och som det inte kostar så mycket att föra vidare, därför att de skulle kunna vara sanna, kan vara oerhört smittsamma.

Ett liknande fenomen är att ibland kan en enskild människa, en grupp människor eller ett företag träffa ”rätt” och sprida en åsikt, en trend eller en produkt genom samhällskroppen på mycket kort tid. Plötsligt tycks nästan alla gilla eller köpa den.

Ofta kommer impulsen från någon eller några som sitter i kärnan av ett stort nätverk. Vissa ungdomsstjärnor kan under en period på detta sätt utöva ett stort inflytande. Vad de än gör blir på något sätt ”rätt” – utan att de själva behöver veta varför. Att beräkna och förutse vad som är rätt i morgon är mycket svårt, och man kan inte alltid vara tajmad.

– De inflytelserika är aldrig rätt hur länge som helst. Allt och alla har en sista förbrukningsdag.

Ibland kan en person från den anonyma massan stiga upp och bli känd och påverka många under en tid. Förutom att internet har gjort detta mer möjligt än tidigare finns det en annan förklaring. Den går under benämningen Matteuseffekten: Den som har skall vara givet.

Man kanske inte har så mycket från början, men på något sätt har man hittat något ”smittsamt” som sprids till många, exempelvis åsikter i en blogg. En smitta kan spridas från person till person, men det blir frågan om en epidemi om varje smittad sprider smittan till fler än en person.

Och om många tycker något, gillar eller ogillar något, har vi en tendens att tycka likadant, säger den socialpsykologiska forskningen. Påverkan blir starkare om källan är en auktoritet av något slag, och om många tar till sig detta. Massans effekt är enorm.

Fast det finns ytterligare en viktig faktor som bidrar om vi blir påverkade eller inte, och det är närhet. Om vi står nära den som påverkar blir vi mer påverkade.

– Att sprida ett budskap eller en åsikt är en sak, men att förändra ett beteende är svårare. Våra beteendemönster är trögare och vi lär oss dem framförallt genom att härma. Därför påverkas vårt beteende, och våra grundläggande värderingar, framför allt av dem som står oss nära, säger Fredrik Liljefors.

Då är vi tillbaka till det här med att göra val. Om det inte handlar om ytliga saker som vilka byxor och matchande top vi ska ha på oss är det svårare att göra val som avviker från de mönster som präglats in i oss. Då fortsätter vi hellre som förut och som den närmast rådande normen säger till oss att göra.

– De flesta gör inte något val. De ser inte ens möjligheten. För att ett mönster ska brytas måste någon i ens närhet gå i bräschen.

Fredrik Liljeros ger ett exempel ur sitt eget liv. Han växte upp en förortsmiljö där universitetsstudier knappast sågs som ett alternativ. Och även om det gjorde det hade få de betyg som krävdes för att komma in på de stora universiteten.

Då var det en kille som började läsa i Östersund, på Mittuniversitet. Flera hakade på, och plötsligt var Fredrik nästan ensam kvar i kompisgänget. Fast han fick tips om något som han knappt kände till – att man kunde läsa enstaka kurser på Stockholms universitet. På den vägen är det.

Det här är förstås ett stort samhällsproblem, det faktum att de flesta blir kvar vid sin läst, att gamla negativa mönster sitter kvar. Fast Fredrik Liljeros menar att nätverkstanken ger en bättre förståelse för problemet än begrepp som klass eller socialgrupper.

– Man gör inte som man gör därför att man tillhör något så abstrakt som en viss klass, utan man gör som de man är nära förbunden med.

En annan problematisk egenhet hos sociala nätverk – och även hos nätverk i naturen och internet – är att de ofta är uppbyggda enligt en princip som kallas skalfri. Den innebär att de flesta kontaktpunkterna i nätverket – alltså enskilda människor när det gäller sociala nätverk – är sammanbundna med relativt få andra. Några har något fler kopplingar, medan ett fåtal har massor.

Varför det är så här är svårt att säga. Nätverksforskningen har bara kunnat säga att skalfria nätverk är väldigt vanliga. Möjligen har det sina evolutionära fördelar. De är mer robusta.

Konsekvensen i mänskliga nätverk är i alla fall att det är ett fåtal som sitter i kärnan av nätverken. Om de besitter makt och pengar får de enligt Matteuseffekten bara mer och mer av den varan. Vi andra får kämpa oss inåt och uppåt, om vi vill ha mer av detta åtråvärda.

Fredrik Liljeros berättar att det finns en strategi för detta. De flesta har en massa ”trianglar” i sina nätverk. Alla kompisarna känner varandra. Allt går runt i samma hjulspår. Man kanske har många kontakter, men troligen befinner de sig alla i periferin.

Detta är inte så effektivt, eftersom man inte får in den rätta information, de idéer eller den energi som krävs för att gå framåt.

Därför bör man, enligt amerikansk forskning, inte ägna så mycket tid åt dessa trianglar, utan istället överbrygga de ”hål” som finns i ens nätverk. Man ska medvetet försöka få kontakter ända in de heta kärnorna.

– Men det där låter väl väldigt amerikanskt, eller hur, säger Fredrik Liljeros och skrattar.

Själv har han mest gamla kompisar i sitt nätverk. Det är ju dem som han trivs med.