Du har väl gått i terapi?

Publicerad: 17 maj 2005, 05.30. Senast ändrad: 5 november 2007, 16.08

Nyligen fick jag höra två vardagshistorier. Den ena handlar om paret där hon plötsligt hade övergivit honom. Han ville prata ut, reda upp, försöka förstå. Det ville inte hon:
- Har du problem med att det är slut och med mitt beteende får du söka psykologisk hjälp. Jag är inte rätt person att tala med.
I den andra berättelsen är det en kvinna som är den olyckliga parten. Hon hade ganska nyligen flyttat ihop med en ny man, men kände sig kränkt av att han hade börjat tala om att hon borde gå i terapi:
- Annars kommer vi aldrig att kunna fortsätta tillsammans. Du har mycket krokigt inom dig som måste rätas ut, hade han sagt till henne.
Gladare blev hon inte då hon av en väninna fick höra att mannen alltid brukar kräva detta av sina nya kvinnor. Och han var nu inne på sin fjärde sambo.
Tidstypiska scener ur svensk verklighet år 2005? Ja, jag tror det. Det neurotiska livet på Manhattan, som Woody Allen är den mästerliga uttolkaren av, är inte längre så långt från livet i Vasastan eller Täby.
Du som läser det här har kanske inte din egen personliga terapeut, men åtminstone någon gång har du väl gått i krissamtal, stödsamtal eller i familjerådgivning? Eller åtminstone känner någon som har gjort det?

De senaste decennierna har det vuxit fram en stor kader experter på själens område - alltifrån legitimerade psykoterapeuter av många olika slag till en vildvuxen flora av exempelvis gestalt-, psykosyntes- och hypnosterapeuter. Och vid varje "svår" händelse - en naturkatastrof eller ett butiksrån - så ska det debriefas och tillsättas krisgrupper.
Vi lever i ett terapisamhälle, menar den engelske sociologen Frank Furedi. Det väsentliga har blivit vad vi känner, inte vad vi gör. Säkert finns det goda sidor av denna djupgående förändring, men Furedi lyfter fram de dåliga, liksom flera andra av de personer som kommer till tals i Idagsidans nya serie Terapisamhället.
Ska ni såga av den gren ni sitter på? Det undrade någon då jag nämnde att vi ska ta upp kritik mot trenden att psykologisera våra liv. Idagsidan har ju
alltid skrivit om "insidan" och vikten av att tala om det svåra ...
Nej, såga av den ska vi inte göra. Men skjuta lite på den. Inget synsätt på livet och tillvaron får bli så heligt att man inte kan ifrågasätta det.