– Det behövs en ny lagstiftning som reglerar mobbning. I dag har vi ett systemfel som gör att en anställd som trakasseras på jobbet på grund av sin etniska tillhörighet kan få
skadestånd, men inte en person som är mobbad. Detta trots att de båda tillhör gruppen ”kränkta i arbetslivet”, säger juristen Cecilia Olin, som företrätt många mobbningsoffer.
Den rättsliga grunden för åtgärder mot mobbning på arbetsplatsen är Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet, AFS 1993:17. Enligt den ska arbetsgivaren organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs och dessutom klargöra att mobbning inte accepteras i verksamheten.
Om arbetsgivaren bryter mot detta händer dock sällan något. AFS 1993:17 hör nämligen till arbetsmiljörätten, vilket innebär att en enskild person som känner sig trakasserad inte kan driva en individuell process mot arbetsgivaren eller få ut skadestånd.
– Kränkande särbehandling handlar nästan alltid om mobbning eller om diskriminering av anställda på grund av kön, funktionshinder, etniskt ursprung eller sexuell läggning. Som lagstiftningen ser ut i dag har alla dessa former av förtryck – utom just mobbningen – fått egna specialregleringar, exempelvis jämställdhetslagen och lagen mot etnisk diskriminering, förklarar Cecilia Olin.
– Till skillnad från föreskriften om kränkande särbehandling i arbetslivet hör diskrimineringslagarna till arbetsrätten, vilket gör det möjligt för en drabbad person att driva individuell process mot arbetsgivaren och få skadestånd om han eller hon blivit utsatt för trakasserier på grund av exempelvis hudfärg eller homosexualitet. Även om det inte drivs så många processer, finns alltid hotet om skadestånd som ett incitament för arbetsgivaren att följa lagen.
Men för personer som utsatts för kränkande särbehandling utan att kunna hänföra den till diskriminering på grund av exempelvis kön eller sexuell läggning, finns alltså inga sådana möjligheter till upprättelse och skadestånd – något som Cecilia Olin tycker är helt oacceptabelt.
– Även om mobbning ofta är subtilt och svåråtkomligt, måste de anställda ha ett bra skydd som gör att de inte kan mobbas ut från arbetsplatsen. Att dagens lagstiftning är så pass svag just när det gäller mobbade har, bland annat, ekonomiska skäl. Mellan 8 och 15 procent av alla anställda upplever sig som mobbade i arbetslivet och det skulle förstås bli dyrt om arbetsgivaren tvingades betala ut ersättning till alla dem, säger hon.

Om trakasserierna gått så långt att den drabbade fått permanent nedsatt arbetsförmåga, finns dock en liten möjlighet att få mobbningen klassad som arbetsskada av försäkringskassan. Mobbningsoffret kan få så kallad livränta som täcker den inkomstförlust han eller hon gjort på grund av mobbningen.
Det är ytterst ovanligt att försäkringskassan godkänner den här typen av arbetsskador, men en av de få som trots allt lyckats är Anita Vallstedt, som tidigare arbetade på ett gruppboende i Falun. Arbetssituationen där var krävande och hon fick inget stöd från sina chefer. Istället kände hon sig baktalad och orättvist behandlad.
Det som till slut fick henne att bryta samman, var en rapport från en psykolog angående arbetsmiljöproblemen. Alla anställda hade intervjuats om situationen, men när rapporten offentliggjordes var Anitas namn det enda som var angivet och hon utsågs till syndabock för alla problem.
– När jag fick se det åkte jag hem direkt och kom aldrig mer tillbaka till arbetsplatsen. Senare fick jag läkarintyg på att jag drabbats av posttraumatiskt stressyndrom på grund av mobbningen. Jag försvann som människa, säger hon.

Men hjälp av en advokat förhandlade Anita Vallstedt till sig ett litet avgångsvederlag från arbetsgivaren, Falu kommun. Dessutom lyckades hon få försäkringskassan att klassa mobbningen som arbetsskada. Som stöd hade hon bland annat intyg från läkare och en psykolog angående de skador som trakasserierna orsakat. Dessutom vittnade ett fackligt ombud och fem kollegor om att Anita faktiskt utsatts för mobbning.
– Det var en stor glädje att bli trodd och tack vare pengarna kan jag i dag klara mig ekonomiskt. Innan jag fick mobbningen godkänd levde jag på sjukpenning och tvingades flytta från det hus som jag bodde i när mobbningen började.
– Samtidigt tycker jag att det är hemskt att försäkringskassan, det vill säga samhället, ska behöva betala för att arbetsgivaren utsatte mig för mobbning. Faluns kommun borde få stå till svars för vad de gjort.
Anita fick alltså sin arbetsskada godkänd, men hon hör till undantagen. Om man inte hunnit bli allt för nedbruten av trakasserierna, råder juristen Cecilia Olin de mobbade att försöka hitta en ny arbetsplats på egen hand. Går inte det bör man begära omplacering om arbetsplatsen är tillräckligt stor,
alternativt försöka få ut ett avgångsvederlag.